tisdag 30 december 2008

Snart dags för ett nytt liv

I övermorgon minsann.
Då börjar mitt nya hälsosammare, effektivare och intressantare liv.
Minsann.
Säkert.
Joråsåatt...

Två veckor i taget.
Det känns lagom tycker jag.

Min plan är att under de två första veckorna göra följande:
1. Skriva upp allt jag äter (tipstack till Drottning M)
2. Skriva upp allt jag handlar (mer av ett krav än ett tips från revisorn)
3. Följa Pauluns 30-dagars diet (hata!)

Ok, det där är säkert effektivt och hälsosamt.
Men det skulle ju vara intressant också.
Jag behöver en hobby att testa i två veckor.
Får tänka lite på det...
Tips tas tacksamt emot.
Så länge de inte handlar om ull.

Som en liten övning tänkte jag skriva ned vad jag har ätit idag.
1 kexchoklad.

Klockan är strax efter sju.
På kvällen.

Det blir nog bra med ett nytt liv.

måndag 29 december 2008

Min kartläggning av världen fortsätter

Alla fina kommentarer gav mig idén till denna högaktuella undersökning.
Vad tänker ni egentligen ge för nyårslöften i år?
Va?

Jag tänkte lova att inte tova ull.
Men det kändes som om jag behövde en större utmaning.
Jag lovar att inte bombhota sportgalor på tv.
Det blir svårt - men det ska gå.
Tummis på det!

Bortkastad talang

Jag har tydligen bra anlag för simning.
Jag har nämligen positivt ap-index.
Visst låter det bra?
Som något man kan upptäcka i ett blodprov.

Sanningen är att det är enklare än så.
Man är skapt som en apa!
Typ orangutang!

Oproportionerligt långa armar alltså.
Sträck armarna rakt ut.
Om måttet från fingertopp till fingertopp överstiger din totala längd har du ett positivt ap-index.
Grattis!
Själv har jag ett mycket positivt ap-index.
Jag kan i stort sett stå upprätt och klia mig på knäna.

Too bad att jag aldrig ens lärde mig crawla.
Tantigt bröstsim är vad jag är hänvisad till.
Dessutom gillar jag inte att få vatten i näsan.
Eller ögonen.
Therese Alshammar kan tacka sin lyckliga stjärna för det.
Annars hade hon fått storstryk.
Fast på ett ödmjukt sätt, förstås.
För sådan är jag.
En ödmjuk apa!

söndag 28 december 2008

Snart dags för ett nytt liv

Jag är ganska trött på det gamla.
Så vad kan passa bättre än ett nytt år?

Men visst känns det lite trött med nyårslöften?
Man håller dem ju aldrig ändå.

Min plan är att testa nya saker varannan vecka.
26 nya fräscha liv, alltså.

Jag hoppas att jag hittar tillräckligt många nya saker att testa.
Så att jag slipper tova ull.
Jag vill verkligen inte göra grytlappar av tovad ull.
Det skulle jag faktiskt kunna ha som nyårslöfte.
Jag lovar att inte tova ull under hela 2009.
På heder och samvete.
Tummis på det!

Det här med nyårslöften är ju lätt som en plätt.

lördag 27 december 2008

Så ni gillar alltså sillsallad och dopp i grytan?

Weirdos!

Jag som hade tänkt låta er rösta om vad jag ska åta mig för livsprojekt under nästa år.
Jag får nog tänka om.
Vem vill lägga sitt öde i händerna på människor som gillar att doppa gammalt bröd i stinkande fett saltvatten?

Då kan jag lika gärna läsa horoskop.

71,2 - nytt rekord

Mina försök att gå ner i vikt har misslyckats kapitalt.
Men jag struntar i det.
Visslar lite, istället.
Det låter verkligen illa.
Jag träffar inte en ton.
Men vad gör det?
Känns det inte väldigt 50-tal att vissla?

Nå, nya friska tag.
Nästa år...
Då minsann.
Då ska vi bli nya smala lyckliga människor.
Visst?
Deal?

torsdag 25 december 2008

Bästa julklappen

Jag fick en riktigt snygg kjol.
I storlek 42.
Och den var SJUKT MYCKET FÖR STOR!!!

Lycka!
Enklare än man tror vissa gånger.

onsdag 24 december 2008

Det artar sig

Bara tre personer har gråtit hittills.
Men då har vi förstås varken hunnit äta eller dela ut julklappar ännu.
Gott om tid alltså...

GOD JUL!

Är det ingen som har hört talas om krisen?

Det är finanskris!
Massarbetslöshet väntar.
Depression á la 30-tal.
Deflation.
Minustillväxt.
Läser folk inte tidningarna?

Det var så klart fullt av folk i stan.
Julshoppingen tog en halv evighet.
Vilket betyder att julskinkorna kommer att vara färdiga vid 3-tiden i natt.
Tack för det, analfabeter!

Enda anledningen att jag inte slog ihjäl någon var att jag hade så mycket kassar i händerna att jag inte kunde lyfta armarna.
Tacka er lyckliga stjärna för det!
Kretiner!

måndag 22 december 2008

Det har ni väl, va?

Köpt alla klappar, alltså?
Visst har ni det?

Jag vill helst inte behöva trängas imorgon när jag ska handla mina.

Så, ni stannar hemma och pyntar skinkan eller nåt.
Ok?
Överens?
Bra! Då kan vi nog fortsätta vara vänner.

Tänker ni däremot gå och söla på stan.
Envisas med att strosa fram i vänstertrafik.
Gå hand i hand i och titta på saker.
Stå och prata framför rulltrappan.
Be att få era löjliga prylar inslagna.
Då är ni inte välkomna tillbaka hit.
Någonsin!
Uppfattat?
Bra där.

Hurra

Det finns en Gud.
Grisfötterna var slut i affären.

Jag misstänker jag ändå kommer att äta dem.
I form av korv...

Men jag slipper i alla fall gelén.
Alltid något.

Rullsylta fanns dock.
Så lyckan är inte direkt hundraprocentig.

söndag 21 december 2008

Är det så gott egentligen?

Julbordet alltså.
När jag inspekterade min inköpslista började jag tveka.
Det finns en del äckliga saker på den.
Det kommer att ligga en halv död gris på mitt köksbord.

Fast, å andra sidan.
Var skulle jag annars ha den?
Det vore ju ännu läskigare att bada med den.

Nu till en hyperaktuell fråga.
Vad är egentligen äckligast på julbordet?
Så, upp och svara i hörnet!
Basta!

Julkorven fick inte vara med.
Grå, kall julkorv är utom all tävlan det otäckaste som finns.
Julkorv och nyvakna mumier.
Det är sådant mina mardrömmar är fulla av.
Min psykolog hävdar att det är normalt.
Fan trot.

Juldagen

Det slog mig precis.
I år är juldagen på en torsdag.
Jag vet inte hur det är med er andra.
Men för egen del tillbringar jag julafton med att äta.
Från morgon till sen natt.

Att väga mig på torsdagar kan vara den sämsta idé jag har fått i år.
Och då finns det konkurrens.
Vill jag lova.

Som jag ser det finns två alternativ.
Svälta på julafton eller satsa på rekordnotering.

Jag gissar att jag har guldet som i en liten ask.

Karma is a bitch

Jag avskyr prydnadssaker.
Krafs!
Dammsamlande fånerier.

Får jag några så tackar jag visserligen artigt.
Men slänger dem oftast.

Jag känner likadant för smycken.
Obekvämt bjäfs.

Så vad hamnar i mitt knä?
En prydnadssak i schäferstorlek.
Smycken för löjligt mycket pengar.
Tänk rubiner, diamanter och smaragder som faktiskt syns på lite håll.
Kommer ju att funka perfekt till mjukisbyxorna.
Yo!
Det blir jag och gangstarapparna.

Jag får börja fila på mina rhymes direkt.
The fat lady rappar...
Slutet måste vara här!

lördag 20 december 2008

Jordskredsseger för fotvården

Vem behöver Handelns Utredningsinstitut?
Det är ju bara att fråga den här tjockisen om vad som är årets julklapp.
Varför slösa pengar på enkäter och undersökningar?

Jag förutspådde fotvård och fotvård it is.
Årets julklapp!

Ibland är jag så bra att jag blir helt förstummad själv.
...
...
...
Nä, om man skulle ta och leta upp lite brieost, kanske?

fredag 19 december 2008

Men kolla liksom

Jag har fått nobelpris.

Eller nåt.

Min spanska suger. Och är det inte spanska så är jag lika kass på de flesta andra språk också.
Fan, jag förstår med knapp nöd skånska.
Detta stiliga pris fick jag av den alldeles utomorträffliga Mofs.
Jag tror att det är meningen att jag ska dela ut detta pris till ytterligare en massa bloggare.
Men det kan ni fetglömma.
Jag är fullt upptagen med att fila på det perfekta tacktalet.
Så det så.
Det är inte alls så att alla andra i hela bloggvärlden redan fått priset.
Och att det bara typ var jag kvar att dela ut det till.
Inte alls!
Inte! Säger jag.
Så.
Då var vi överens om det.

Med ett nödrop

Tack gode gud för det halva kilot!
Det var millimeterpassning och hala strumpor som fick den klänningen över min gigantiska tantröv.

Jag var mycket samlad under hela begravningen.
Jag var helt enkelt tvungen.
En djup suck hade kunnat spräcka allt.

Sällan har en trerätters meny varit mer bortkastad.

torsdag 18 december 2008

69,8 - det är torsdag

Jag vet, jag vet.
Jag har bara inte haft tid.

Jag är lite orolig.
Imorgon ska jag på begravning.
Jag har en svart klänning.
Jag har inte provat den på två år.

Kan ni vara snälla och hålla tummarna?
Men jag har ju gått ned ett halv kilo sedan förra veckan.
Det ska säkert gå bra.

Om inte...
Vad är mest rätt?
Halvsexig genombruten svart spets?
Eller svarta mysbyxor med munkjacka?
I wonder...

måndag 15 december 2008

79 % god

Du är 21% ond!
Du är en aningen ond, fast i smyg!

Ett test från testportalen.se


Jag tror att det är chokladens förtjänst.
Min kropp består antagligen av 79 % choklad, just nu.
Och choklad är ju gott.

Vilken tur att jag inte testade mig i januari.

Rekord

6 chokladaskar idag.
Tror folk inte att vi har annat att göra än att trycka i oss kalorier?
När ska vi hinna jobba?

Som motvikt gick jag till biblioteket och lånade den där förhatliga boken igen.
Pauluns 30 dagar med GI.
Av Fredrik och hans förfärliga hustru Karolina (eller något i den vägen).

Den allra första bantarbok jag lånade.
Då gav jag upp när jag läste att man inte alls behövde träna jättemycket. Nejdå, det räckte med 3 gånger i veckan.
Ät skit och dö, tänkte jag då.
Ack... dessa naiva dagar som nybörjarbantare.
Det var innan galna norrmän med idiotiska middagstider och en skiva rå kålrot till mellanmål.
Nu ter sig Paulun betydligt mänskligare.

Fast det är ju det där med julen, förstås.
Jul och GI går inget vidare bra ihop.
När man inte längre önskar sig några direkta julklappar, så är det egentligen bara maten man har kvar att glädjas åt under julen.

Jag har gett upp hoppet om tomten.
Det blir säkert ingen ponny i år heller.
Men en skinkmacka eller tolv...

söndag 14 december 2008

Och så var det sndag igen

Egentligen borde man börja ett nytt liv imorgon.
Men nu känns nyåret så nära att det får vänta.

Jag får börja ett nytt liv nästa år.
Med träning.
Självförverkligande.
Hobbies.
Viktminskning.
Karriärkliv.
Ambition.
Lycka.

Phu, jag blir trött bara jag tänker på det.
Måste nog bädda ner mig i soffan en stund.

lördag 13 december 2008

Lömska skurkar

Ibland är jag skrämmande naiv.
Lägenhetsinspektion.
Kontrollera ventilation, värme och vattentemperatur... Jo jag tackar jag...
Jag till och med städade!

Och vad fick jag för det?

Tror någon att de lagade det trasiga elementvredet?
Fixade den kassa brandvarnaren?
Så klart inte.

Men de sänkte inomhustemperaturen.
Tack för det!
Dubbla raggsockor och tjockkofta känns så 2008.
Blåfrusen är det nya svart.
Visst?

fredag 12 december 2008

Stor julklappsundersökning

Så, nu har jag hittat gadgetsamlingen.

Alltså ett julklappstest.
Vad vill ni egentligen ha i julklapp, gott folk?
Bort till höger och välj nu!
Fem sjukt stiliga valmöjligheter.
Så, sjas iväg och kryssa.

Rösta nu, så att jag kan få reda på vad som verkligen är årets julklapp.
Upplevelse... pyttsan.
Jag gissar fotvård.

Nu finns det kanske människor som skulle hävda att fotvård är en upplevelse.
Men de måste i så fall ha ett ännu tristare liv än jag.
Och det måste ju nästan vara fusk.

Den enkla lösningen

Stavas B-A-C-O-N.
Bacon.

Bättre än knark!

Och imorgon är det lördag.
Sovmorgon.
Jag och sovmorgon är bästisar.
Du och jag, sovmorgon!
For ever and ever.

Jag har VM-guldet i sovmorgon som i en liten ask.
Och stillasittande.

En sådan där dag...

Vissa dagar vaknar jag och är sämst i världen.
Redan från början.
Som idag.

När jag tittar mig i spegeln glor ett groteskt monster tillbaka. Med små ögon, gristryne och gråblek hud. Ett försök till leende ser ut som en grimas. Smink är meningslöst - ögonfransarna tycks ha försvunnit och inget läppstift i världen matchar de gula sneda tänderna.

På jobbet är varje korrigering av mina texter ett totalt underkännande av mig som person.
Gissa om det fanns invändningar mot mina texter idag?
För lång.
För formell.
För snackig.
Skriver man verkligen så?

Varje blick är fylld av förakt. Eller möjligtvis medlidande.
Eftersom alla hatar mig.

Jo, så är det.

Jag är inte helt förtjust i den delen av min personlighet.
Men hon dyker upp då och då.
Det enda som hjälper lite är att upprepa följande mening som ett mantra.
"Livet är ett helvete och sedan dör man."
Det verkar trösta henne lite.
Tanken på att det kommer att ta slut.

Jag börjar sakna mitt städtokiga överjag.
Gerd! Kom tillbaka - allt är förlåtet.

torsdag 11 december 2008

Chokladen kommer

Det går inte en dag utan julklappar nu.
Den ena korgen choklad efter den andra.
Levererade till kontoret.

Precis vad jag behöver som uppvärmning inför julmaten.
Absolut.

Nu gillar jag ju inte choklad något vidare.
Men hallå, den är gratis!
Jag gillar gratis.

Det fattas bara att någon börjar skicka stekt fläsk.
Då kommer jag antagligen dö av en hjärtattack.
Fast jag kommer att dö lycklig.

70,3

Så.
Nu talar vi inte mer om det.

Nån som har sett någon bra film på sistone?
Någon?

onsdag 10 december 2008

Tiddelipom

Imorgon är det torsdag.
Men det låtsas vi inte om.
Det fanns brieost till extrapris idag. Nämligen.
Mogen. Med kort datum.
Då måste man faktiskt äta den snabbt.
Faktiskt.

Jag har tur om jag hinner andas.

De fanns

Det är ju närapå att man blir religiös.
Bevisen för Guds existens står som spön i backen.

Jag har hittat ett par stövlar som jag kan dra upp dragkedjan på.
Inte bara det. Det är ett par vanliga stövlar.
Jag upprepar: Vanliga stövlar.
In your face, extravida skaft!

Jag behövde bara prova ca 300 par innan jag hittade dem.
Halleluja.

måndag 8 december 2008

Intelligent design

Om Mofs talar sanning här så finns det tydligen en Gud.
Jag har i alla fall aldrig sett ett bättre bevis.
Gud finns.
Och h*n tycker som jag.
Halleluja!

En hobby?

Räknas klåda?

Jag tror att jag måste byta tvättmedel.

fredag 5 december 2008

69,9 kilo

Ett något nedslående resultat, må jag säga.
För ett halvår sedan startade jag den här bloggen med syftet att gå ned i vikt, hitta en hobby och om möjligt finna ungdomens källa.

Idag, väger jag exakt det samma som när jag startade.
Har fortfarande ingen hobby.
Däremot några nya rynkor.

För några år sedan:
åt jag gärna wienerbröd till frukost.
Vägde 58 kilo.
Och gnällde över att jag hade svårt att hålla vikten.
Uppe.
Jag hade svårt att hålla vikten UPPE!
Den gled gärna ned till ett rangligt 55.
Vilket fick mig att se utt som ett vänligt spjälstaket.

Jag har lite svårt att tycka synd om mitt förra jag.
Karma.
Guds dummaste uppfinning sedan digerdöden.

torsdag 4 december 2008

Insikt

Ibland slår det mig att jag är ganska ensam.
Sedan kommer jag på vad jag tycker om folk.
Då pustar jag ut lite belåtet.

Alltså, jag tycker ju om människor i princip.
I teorin och så...
I praktiken däremot, not so much.

Hålla på och umgås och prata och sånt.
Inte min grej!
Jag blir helt utmattad.

Imorgon ska jag på fest.
Och på lördag.
Jippiiie!
Jag är redan trött.

onsdag 3 december 2008

Hon tog över...

Låt oss kalla henne Gerd.
Något i den vägen borde hon heta.
Mitt överjag.

Gerd tog över när mina andra personligheter hade suttit och såsat i soffan i över två timmar.
Då fick hon nog.
Palatsrevolution!
Gerd slog dövörat till och ägnade resten av kvällen åt att dammsuga, plocka tvätt, damma, skura badkar, hälla farliga medel i avloppet och slänga tidningar och gamla modem.
De personligheter som fortfarande väntar på att McGyver ska dyka upp, kved lite när modemen och de tre tangentborden åkte i soporna. Men Gerd lyssnade inte alls.

Nu ser det nästan ut som om det bodde en normal människa i min lägenhet.
Det finns ett golv i mitt sovrum!
Bara en sådan sak!
Det låg under alla kläderna.
Undrar om det har legat där hela tiden?
Det är antagligen sådant som bara Saida vet.

måndag 1 december 2008

I övermorgon

...ska det komma folk och inspektera inomhusmiljön i min lägenhet.
Värme, ventilation, vattentemperatur och sådant.

Ett av alla mina jag säger att jag borde städa.
De andra protesterar högljutt.
Jag har gjort massor av jobbiga saker idag.
Skjutsat gammal sjuk ledsen släkting.
Fixat jobbiga papper.
Betalat massor!

Då behöver man inte städa.
Säger de mindre prydliga av mina personligheter.
Majoriteten får som vanligt bestämma.

Ibland tror jag att livet skulle vara enklare med en mer sammanhållen personlighet.
Åtminstone skulle jag få städat oftare.

Alla personligheterna är dock tjocka.
En majoritet bryr sig.

Nåja, det är en dag imorgon.
Eller så kan man gå upp tidigt på onsdag morgon och...
Nej, det var ju det man inte kunde, va?

fredag 28 november 2008

Jag tror inte att jag lurade någon

Jag försökte verkligen se intelligent ut igår.
Typ, ansträngde mig och sådant jobbigt.

Det gick så där.

Vi har ett internt chattsystem som vi använder för att slippa resa oss upp och gå till ett annat rum för att kunna prata med varandra.
Hmm... ledtråd till extrem viktuppgång?
Nå, min projektledares fönster började plötsligt blinka på min skärm.
Där stod följande:
"Kunden vill ha en roligare text"

En riktigt intelligen människa kanske inte skulle ha svarat:
"Ät skit!"
I alla fall inte förrän de varit säkra på att kunden inte hade kommit på oväntat besök.
Och läste korrektur på projektledarens skärm.

En hel dag av öppen intresserad blick och aktivt framåtlutande bortkastat.

Idag återgick jag till min vanliga strategi.
Extremt tillbakalutad.
Med halvslutna ögon.
Och "Säkert" som vanligaste fras.
Jag hoppas att jag kommer ur puberteten innan jag fyller 50.
Det vore trevligt, tror jag.

70,5

Jag har uppenbarligen ingen talang alls för bantning.
Jag bantar lika illa som jag sjunger, tydligen.
Och det är illa.
Riktigt illa.

Jag kan ta ungefär två rena toner.
Tyvärr finns det inte så många sånger som består av bara dessa två toner.
Jag klarar mig bra ändå.
Jag har blivit grym på att mima.

Tyvärr är det inte lika lätt att fejka viktnedgång.
Bummer.

måndag 24 november 2008

Pinsam bekännelse nr 2

Jag lånade inte bara Naturligt slank.
Jag lånade också boken: Så lyckas du som medarbetare - Få ett bättre liv på jobbet.

Ni fattar inte hur lite jag skulle erkänna dessa boklån för mina bekanta.
Aldrig!
Aldrig att det skulle hända.
Självhjälpsböcker är ett stor no-no i min värld.

Men jag slöbläddrade lite i den här och hittade ett kapitel som stämde lite för skrämmande bra in på mig själv.
Det handlade om människor som ständigt skjuter upp saker tills det i stort sett är omöjligt att klara av det och sedan jobbar som djur för att lösa problemet.

Ringer det en klocka?
Någon?

En teori är att vi har en djupt liggande ångest för att bli bedömda. Att skjuta upp jobbet blir ett sätt att skjuta upp rättegången även om det får till följd att självbilden blir ännu mer negativ. "Jag är ju hopplös, jag klarar inte ens att få jobbet gjort."

En annan teori är att vi lider av en fundamental rädsla för framgång och saboterar för oss själva genom att skjuta upp saker.

Jag lutar åt teori nr 1.
Med tillägget att man faktiskt har en ursäkt för att det blir så kasst när man gör det på så kort tid...
Det är ju inte så att man är en obegåvad bluff.

Fast jag måste erkänna att den här boken är skriven med en del distans och humor.
Imorgon tror jag att jag ska ägna dagen åt att: se intelligent ut.
Detta sorteras in under kategorin "Världen vill bli lurad."

Fast först ska jag skriva klart den där artikeln om rötslam.
*host*
Tiddelipom.
Sedan ska jag läsa om hur man slutar skjuta upp saker.

Måndag igen, dags för ett nytt liv

Stegräknaren visar på 13.975 steg.
Det är nog inte riktigt sant. Men jag tackar och tar emot.
Det är måndag.
Varje söndag funderar jag på att börja ett nytt liv.
Bli en ny människa.
Jag är seriöst trött på den gamla.

Så idag blev det ytterligare ett biblioteksbesök.
En ny bok.
Denna gång: Naturligt slank.
Alltså, bara titeln får mig att rodna lite lätt.
Om mitt bibliotek inte hade haft självbetjäning hade jag aldrig, jag upprepar, ALDRIG lånat så mycket pinsamma böcker.
Egentligen var jag ute efter den där boken av Paulun som jag hånade i somras. Efter att ha läst ett gäng andra bantarböcker har den börjat stå i ett förklarat skimmer.
Men den fanns förstås inte inne.
Istället alltså, Naturligt slank.
Den hade nämligen också matschema.
Bra tänkte jag.
Tills jag började läsa.
Karln tycker att jag ska äta middag klockan 16.00.
Va?
Vilken planet kommer han ifrån?
Kommer inte att bli populärt på jobbet.

Sedan kom dödsstöten.
Söndagsmellanmål klockan 14.00.
En skiva rå kålrot och 10 mandlar.

Då är jag hellre fet, tack!

söndag 23 november 2008

Deadline... pha

Den där artikeln om rötslam har ju faktiskt inte deadline förrän imorgon.
Lugnt ju.
Jag har säkert skrivit 10 % redan.
Bara 90 kvar.
Hur svårt kan det vara?

Skriva nu?
Istället för att titta på tv?
På allvar?
Skulle inte tro det.
Mitt överjag har tydligen tagit semester.
Och rest bort på obestämd tid.
Jag kan inte påstå att jag saknar det.

Om jag stiger upp tidigt imorgon bitti så kan jag skriva artikeln innan jag går till jobbet.
Säkert.
Och månen är gjord av stiltonost.

lördag 22 november 2008

Pest eller kolera

Dagen kommer främst att ägnas åt:

Besök hos ensam gammal släkting som kanske, kanske inte, kommit ihåg att tvätta sig den senaste veckan.

Skrivande av en artikel om rötslam.

Det är verkligen sjukt kul att vara jag, varje dag.

Tröstmat

Bearnaisesås
Biffar
Friterade saker
Gurkmajonäs
Ölkorv och brieost
Bakade potatisar
Bullar
Choklad
Potatisgratäng
Gräddsås
Vin
Whiskey

Dödsfall är inte bra för bantningskurer.
Det är rena undret att jag fortfarande väger 69,5.

lördag 15 november 2008

Glömde vågen

Jag har för mycket i huvudet just nu.
Sjuka släktingar.
Besök från utlandet.
Kollega med gäll, skärande stämma och barnspråk.
Tokmycket jobb.
En migrän som tycks återkomma enligt ett regelbundet 5-dagarsschema.
Så jag glömde väga mig i torsdags.

Då kan sådant hända.
Det är inte så att jag inte vill väga mig.
Inte alls.
Jag skulle kunna göra det nu.
Om inte vågen hade stått bakom gästsängen.
Så jag får helt enkelt gissa.
Få se nu.
Jag gissar att jag väger 74 kilo.
Hoppas, hoppas att jag har gått ner till på torsdag.
Om jag har det så är det ju läge att fira.
Eller hur?
Visst?

Jag behöver något att fira.
Och det verkar inte vara mycket annat på gång just nu.
Tyvärr.

tisdag 11 november 2008

Är det bara jag?

På radio hörde jag någon tjej få frågan vad hon helst ville ha komplimanger för, sitt utseende eller sitt intellekt. Hon svarade så klart intellekt. Det sitter antagligen i ryggmärgen.
Men är det sant?

Själv väljer jag utseende 99 gånger av 100.

Jag hyser inga tvivel om min hjärna.
Mitt utseende däremot...

Där finns det utrymme för frågetecken.
Minst sagt.

söndag 9 november 2008

Min fru förstår mig inte...

Äsch, jag har ingen fru.
Men om jag hade haft någon, så hade hon säkert inte förstått mig.
Hon heller...

I förra veckan hörde jag någon säga om mig att jag aldrig någonsin blir stressad.
VAD?
Jag ber att få upprepa mig.
VAD?
VAD?
VAD?

För guds skull - jag är en vandrande Edvard Munch-målning.
Det är bara god uppfostran som hindrar mig från att skrika rakt ut.
Uppfostran och en något för trång midjelinning på alla mina kläder.
Det krävs lite magstöd för att skrika.

Med för trånga kläder förvandlas skriket till små korta avhuggna läten.
Som kan tas för skratt.
Det är kanske det som räddar mig.
Folk tror att jag har humor.
Ja jävlar.

lördag 8 november 2008

Dags för en promenad

Före frukosten.
Bara en kopp kaffe i magen.

För då har man lågt blodsocker och kroppen är tydligen mer benägen att bränna fett.
Det sa en snubbe på radion.
Han lät visserligen som en söndersupen hojåkare.
Men han hävdade att han var personlig tränare.

I normala fall hade jag skrattat och glömt.
Men vågen stannade på 70,1 i torsdags.
Desperate times...

Så, nu sitter jag här i mjukisbyxor.
Och försöker övertala mig själv att det är dags att gå ut och gå.
Min mage försöker desperat övertala mig till något annat.
Den tjuter och ger i från sig läten som lätt överröstar radion.
Mina kroppsdelar och jag är helt enkelt inte överens.
Huvudet funderar på en tredje migrändag i rad.
Korsryggen funderar på att flytta till Malta.
Röven tänker bara på att breda ut sig.
Knäna tiger och hoppas att jag ska glömma bort alltihop.

En timme tyckte pundarn att man skulle gå.
Nog!
Jag gissar att jag är tillbaka om 20 minuter.
Eller att jag hittas avsvimmad någonstans.
Hmm, kanske bäst att ta på sig snygga underkläder.
Det är ju nästan en garanti för hälsa.
Jag kommer garanterat svimma om jag har sunkiga trosor med mysko färg och tveksam resår.

Fast det var ett tag sedan jag tvättade.
Jag börjar hitta en väg ut ur det här...

onsdag 5 november 2008

Visst är det idag?

Brieostens dag, alltså.
Visst är den idag?
Visst?

Jag är nästan säker.

måndag 3 november 2008

Ni vet...

... min arbetskamrat?
Med den pipiga och gälla rösten?
Ni vet, hon.
Hon stavar ganska krattigt.

Det var bara det.

Jag ser en jobbig vinter som närmar sig.
Med ljusets hastighet, ungefär.

Tjockisens matruta. Tips 1

Jag tänker förstås inte låta sådana petitesser som talanglöshet hindra mig från att uppnå mina mål.
Vill jag bli en internationell matguru, ska jag förstås bli det.
Totalt världsherravälde är också något jag jobbar på.
Men det får jag nog skjuta på till nästa vecka. Den här veckan ser körig ut.

Nå, nu till dagens tips.
Gogreens vita bönor med chili och lime ska endast köpas om allt, jag upprepar ALLT, annat i affären är slut.
Om krisen slår till och det blir matköer härifrån till Båstad, undvik ändå dessa bönor. Välj istället smakligare produkter som Whiskas, gammal rullsylta, blomjord eller wettexduk.
Det där kan vara det äckligaste som någonsin blandats ihop.
Det måste vara sjukt nyttigt.
Det kan inte vara så äckligt utan att vara nyttigt.

Smaken?
Tja, föreställ er ett surt mjöligt slem, där en liten flisa chili helt plötsligt tränger igenom och smakar starkt.
För att bota mig själv efter denna korta utflykt i veggomänniskornas värld ska jag nu äta ett kilo kött.
Eller två.

Min högra hand vet inte vad den vänstra gör

Det hoppas jag i alla fall.
I annat fall borde den ha hindrat min vänstra hand från att klia mig i ögat efter att jag hade haft den full av finhackad chili.
Jag kunde ha blivit blind.

Jag är så helt inte en top chef to be.

lördag 1 november 2008

Solig höstlördag

Klar himmel.
Strålande sol.
Vädret är alldeles ljuvligt.
Om man gillar sådant alltså.

Jag tänker vara inne och städa.
Sån är jag.

Ibland tycker jag själv att jag förtjänar stryk.

torsdag 30 oktober 2008

Rågat mått

69,8 kilo
mens
parkeringsböter
en chef som tycker att jag är för intellektuell
arbetskamrat i falsett
20 produkter att döpa imorgon - ingen utav dem får hetta Glenn

Jag borde förstås lyssnat på Vita, som varnade mig för torsdagar.

Men.
Imorgon är det fredag!
Jag koncentrerar mig på det.

Jag lånade för övrigt Erik Lallerstedts bantarbok.
En man som inte kan tänka sig att leva utan majonäs.
Mmmm... min typ av man.
Jag har inte öppnat den ännu.
Jag lever ännu på hoppet om att han har kommit på en metod att banta med hjälp av grädde, vitlökssmör, majonäs och entrecôte.
Utan motion.
Hoppas, hoppas!
Vad tror ni om oddsen?

måndag 27 oktober 2008

Alla dessa steg

Idag känner jag mig inte så groteskt fet.
Men det går antagligen över till på torsdag när det är dags att väga sig igen.
Eller när jag får för mig att prova något plagg som är äldre än ett år.
Som min snygga skinnjacka till exempel.
Den var betydligt snyggare när den gick att knäppa.
Faktiskt.

Biblioteket vill ha tillbaka sin viktväktarbok.
Det kan de få.
Jag kan laga couscous och tomatsås nu.
Och skiva gurka.
Och pensla saker med sweet chilisås.

Hmm... Öh.. Jaha...
Kom precis på varför jag inte känner mig så groteskt fet.
Jag har knäppt upp både knappen och dragkedjan i kjolen.
På det viset, ja.
Kanske ska låna en ny bantarbok på biblioteket ändå.

Min pipiga arbetskamrat fortsätter att få håren att resa sig på armarna på mig.
Det är något med den där halvfalsetten som är lite svårt.
Men jag vänjer mig säkert.
Eller blir hörselskadad.
Whatever.

fredag 24 oktober 2008

Borta med stegräknaren

Igår gick jag 8.814 steg.
Idag har jag gått 10.887.
Tyvärr har jag också druckit öl.
After work,
Jag gissar att en öl motsvarar ungefär 30 minuters hård workout.
Jag drack inte en.
Så klart.
Jag räknar med att ha förbränt dessa öl i februari 2012.
Eller så.
I so don´t work out.

Visserligen promenerade jag hem efter ölen.
Men då tyckte jag att jag var så duktig att jag förtjänade att slinka in i vår lokala butik och förse mig med både pecanwienerbröd och en chokladkaka.
Vad? Jag hörde inget.

För övrigt undrar jag fortfarande vad man får lov att göra med vuxna kvinnor som pratar barnspråk i falsett, med kunder?
Va?
Inga tips?

torsdag 23 oktober 2008

Iiiiiiiiihhh

Jag har en kollega med väldigt gäll och pipig röst.
Som dessutom talar barnspråk med kunderna.
Vad får man lov att göra åt sådant?
Rent lagligt, alltså.

onsdag 22 oktober 2008

Inte utan min stegräknare

Måndag: 11.936
Tisdag: 16.250

Idag blir det nog inte många steg.
Har 4.234 hittills.

Jag stack tidigare från jobbet för att jag hade tvättstugetid.
Trodde jag.
Den är imorgon.
Det känns som en oväntad bonus.
Något man borde utnyttja.
Njuta av.
Att promenera känns som totalt bortkastad icketvätttid.
När man istället kan läsa bloggar.
Eller bara sitta.
Åh, jag gillar det.
Jag skulle nästan vilja säga att jag har en profesionell talang för just det.
Om det någonsin blir VM i stillasittande så är jag en given medaljkandidat.

måndag 20 oktober 2008

Själv är bäste dräng

Alltså, den där ingenjören.
Han ringer flera gånger i veckan.
Sådant tycker jag är jobbigt.
Jag är liksom inte någon sällskaplig människa.
Direkt.

Snarare direkt osällskaplig, faktiskt.

Jag får nog bränna internet själv.
Få se nu. Jag behöver antagligen skriva ett supervirus av något slag. Ett som tar sig igenom alla säkerhetprogram och brandväggar och snabbt tuggar i sig all information och inte lämnar några som helst spår. Kanske ska mitt virus också leta upp alla internetrelaterade filer i databaser, serverstationer och liknande också och radera dem? Ja, det låter bra.

Det kan kanske ta en stund. Jag har visserligen en gång gått en kurs i programmering. Det var förstås mer än tjugo år sedan.
Då programmerade vi i Basic.
Jag ser inte det som ett hinder.
Snarare som en fördel.
Vem har räknat med det?
Ett Basic-baserat virus?
Va?
Va?
Är jag listig, eller?

Alternativet är Word.
Det känns inte så hett.

Ni kan antagligen obekymrat blogga vidare någon vecka eller så.

söndag 19 oktober 2008

70,2

Jag måste byta vägningsdag.
Hela söndagen blir ju förstörd.
Från och med nu är det jag som väger mig på...
Få se nu, inte måndagar. För då går jag garanterat direkt tillbaka till sängen och gömmer mig under tecket och vägrar att gå till jobbet.
Torsdag kanske?
Det kan fungera.

Från och med nu är torsdag = våg.

Fyra dagar lär inte ge något resultat, så torsdag i nästa vecka får bli nästa gång på vågjäveln.
Så. Nu glömmer vi detta och går vidare.
Passera!
Här finns ingenting att se.
Bara några magvalkar och lårgropar.
Move on, thank you.

lördag 18 oktober 2008

En annan teori

... skulle kunna vara att den här dieten inte är riktigt bra för synapserna i min hjärna.
Men vem har dött av lite tvångsföreställningar?
Svara inte.
Tack.

Sällan har jag varit så bitter...

... över att jag satstade på humanistiska ämnen.
Fatta hur lite man kan spränga internet med hjälp av flummiga sociekonomiska organisationsteorier, vuxenpedagogik och layoutprogram.
Jag har inte en promilles hjälp av min utbildning.
Bah!

Men (listigt skrockande) jag känner en ingenjör.
Så nu är min nya plan:
1. Få honom att falla handlöst för mig
2. Alternativt skaffa en grym hållhake på honom
3. Övertala/tvinga honom att stänga ner internet.

Och för att detta aldrig ska upprepas tänker jag sedan börja bära burkha.
Internet är säkert up and running om några år igen.
Ni kommer knappt att hinna sakna det.
Det är jag nästan säker på.

fredag 17 oktober 2008

Jag måste stänga internet

Sorry.
No more internet for you.
Jag har hittat en bild på mig själv som bara inte kan tillåtas existera.
Någon har mig ovetandes använt en bild på mig till omslaget på en broschyr.
Antagligen för att visa att "här kan även begåvningshandikappade trivas och ha roligt."
Jag är på allvar den absoluta motsatsen till photogenique.
Materialet finns på internet.

Jag har helt enkelt inget val.
Jag måste uppfinna ett supervirus som slår ut hela världens internet.
Eller dra ur kontakten.

Ni vänjer er säkert.
Så himla kul är det ju inte.
Egentligen.
Eller hur?

Skulle inte tro det

Niveas nya slogan för anti age-produkter är tydligen: För skönhet är ett beslut.

Säkert?
Jag kan inte minnas att jag någonsin fattat ett beslut om att se ut så här.
Jag är faktiskt säker.
Jag kan till och med minnas att jag lovade mig själv att aldrig bli som min mamma.
Nu ser jag henne i spegeln varje morgon.
Och jävlar vad hon ser ut!

torsdag 16 oktober 2008

Saker jag ljuger om...

Smaker.
Mörk choklad.
Konjak.
Semesterorter.
Spabehandlingar.
Ostron.

Tja, vad ska man göra?
Det är inte helt lätt att jobba med marknadsföring när man har helt osofistikerad smak.
Ostron smakar salt snor.
Mörk choklad smakar bajs.
Konjak smakar bara aningen bättre än Ajax.
De flesta hotell är fula, tråkiga och ligger långt ifrån allt.
Massage är obehagligt. Ansiktsbehandlingar är tråkigt. Och att lindas in i tång och skrubbas med alger är bara skrattretande dumt.
På allvar? Vem tror att man blir snyggare av att lindas in i tång?
Sett en marulk någon gång?
Just det.

Jag börjar undra om jag någonsin kommer att få jobba med något jag brinner för.
Som bacon.
Soffor.
Ölkorv.
Stirrande rakt ut i luften som fritidsaktivitet.
That will be the day.

tisdag 14 oktober 2008

Min bästa tid är nu

Visserligen verkar det råda ett visst hat mot Janne Malmsjö bland de bloggare som faktiskt vet vem han är. (Jag gissar att vi snabbt kan räkna bort ca 40%, här) Men jag väljer ändå att parafrasera ett av hans paradnummer.
Vädret är blygrått.
Ett konstant duggregn faller lätt som dagg.
Jag kunde inte trivas bättre.

Och ja, det är ok att bli provocerad.
Men jag är en höstmänniska.
I grådiset kan ingen se dina valkar.
Hur skulle jag kunna låta bli att älska det?

söndag 12 oktober 2008

69,7

Det kan bero på viktväktarmaten.
Men jag misstänker att det snarare beror på migrän.
När man sover 18 timmar så hinner man inte äta.
Enkelt och bra.

fredag 10 oktober 2008

Ny Ica-skandal?

Jag hyser starka misstankar om att den babyspenat jag köpt egentligen är löv.
Repade från något träd bakom butiken.

Viktväktardieten lämnar en del övrigt att önska.

Bland annat önskar jag att jag hade kommit ihåg att ringa tandläkaren.
Den där plomben måste varit gigantisk.
Igår hittade jag ett halvt hekto couscous i hålet.
Jag hade inte ens märkt att det var borta.
Men vem saknar couscous?
Det är marginellt godare än papp.

onsdag 8 oktober 2008

Mineral kanske?

Jag har svalt en plomb.
Jag hoppas att den innehåller något nyttigt.

Undrar hur många points man får för en sådan?

Viktväktarkäk

Efter söndagens chockartade vägning blev det en snabb tur till biblioteket.
Jag var desperat!
Jag var till och med beredd att ta den där otäcke Paulun till nåder.
Men han fanns inte inne.
Det är tydligen inte bara jag som är fet.

Däremot fanns det viktväktarböcker.
Så nu har alla mina recept points.

Jag tror att det skulle underlätta om jag visste vad en point var för något.
Jag kan lista ut att jag inte ska äta för många sådana.
Men risken verkar liten.
För de smakar inget vidare.

måndag 6 oktober 2008

Resårjeans...?

Det är inte så att jeans med midjeresår är på väg tillbaka, va?

Nej, tänkte väl inte det.
Nej.

70,7

I´m lost for words.

Helt allvarligt.
Över 70 kilo!

Jag ska aldrig mer fira kanelbullens dag.
Aldrig!!
Jag misstänker att jag även måste rensa bort de månatligt återkommande helgdagarna "brieostens dag" och "ölkorvens dag" ur almanackan.
Fan!

lördag 4 oktober 2008

Jag är en konspiration på spåret

Igår såg jag det igen.
Ytterligare en kvinna har blivit lurad att tro att jeans med lågt placerade bakfickor gör något smickrande för figuren.
Det gör dom INTE!

Har du inte figur som en tunn tonåring så blir resultatet katastrofalt.
Believe me!
Som om röven har lämnat sin ursprungliga plats och gett sig av på en kanande färd nedför låren.
Ungefär.
Jag kan unna min rumpa en roadtrip, men inte åt det hållet.
Till Västindien – OK!
Till knäna – Inte ok!

Är vi överens så långt?

Då går vi vidare.
Jag spanade lite diskret på märket.
Självklart var det dyrt.
Svindyrt och synnerligen missklädsamt.
Varför betalar folk jättemycket pengar för jeans som får deras kroppar att se ut som det misslyckade resultatet av ett genetiskt experiment?
Tycker folk att deras rövar är FÖR snygga?
Att de behöver fulas till lite för att kunna vistas bland folk?
Eller är de oskyldiga offer för en konspiration?

The plot thickens…

Jag har nämligen upptäckt något mystiskt.
Ju dyrare jeans du köper desto mer sannolikt är det att du provar dem i en trång provhytt utan dörr.
Med dålig belysning.
Och EN enda spegel.
Och, som sagt, bara ett fladdrande skynke som nödtorftigt döljer dina mest cellulitdrabbade delar.
Du är alltså helt utlämnad till den expedit som skoningslöst kommer och rycker bort skynket och ber att få se hur jeansen sitter.
Hon säger att de sitter jättesnyggt.
Eftersom musiken är så hög, hör du inte riktigt vad hon säger.
Hon upprepar att de sitter perfekt.
Du har ingen aning.
Men du är lite svettig.
Och du är lagom sugen på att prova fler par eftersom varje krängande av- och påklädning får det där löjliga skynket att fladdra och visa slumpmässigt valda delar av dig för andra som rör sig i butiken.
Och de är ju svindyra.
Så då måste de väl vara snygga?

Stora och luftiga provhytter, med dörr, heltäckningsmatta, bra belysning och 4 speglar som visar din rumpa ur varje tänkbar vinkel – de finns däremot på KappAhl.
Där jeansen kostar typ 240 kronor.
Och ser ut som om de designats för att passa in i Konsums gamla blåvita sortiment.
Tänk: Tandkräm. Glass. Jeans.

Själv tänker jag mer i banorna: kjol.

onsdag 1 oktober 2008

Marocko är rödbrunsvart

Inte landet, alltså.
Det är antagligen lite urblekt gulbeige.
Gissar jag.

Jag talar om hårfärg.
Den här gången provade jag något nytt.
Förra försöket med Roasted cinnamon gick ju så där.
Så denna gång blev det Marocko.

Det blev som sagt brunsvart med någon slags röd ton.
Såg inte alls ut som på förpackningen.
Inte direkt som Marocko heller, faktiskt.
Men det kanske var lika bra.
På min världskarta visar sig Marocko faktiskt vara ljusgrönt.
Så inte min färg, det är jag säker på.

tisdag 30 september 2008

Jag ska få en ny kollega

Hon är yngre än jag.
Och snyggare.
Så klart.

Jag har till slut tvingats inse att det alltid kommer att vara så från och med nu.
Om vi inte gräver upp elefantmannen och anställer honom.
Men några sådana planer verkar inte finnas.
Of course.

fredag 26 september 2008

Man borde veta bättre

På min promenad hem från jobbet fick jag för mig att jag skulle titta på lite kläder. Inte för att jag har råd att köpa dem. Men ändå. Lite träning, så där. För att övervinna shoppingfobin.

Det var ju en rasande bra idé.
Verkligen.
Med otvättat hår och grå utväxt.
Osminkat ansikte.
Allergiska utslag av sårskorpetyp i fejan.

Först gick det bra.
Jag har lärt mig att gå i affärer utan att ens snegla åt en spegel.
Sedan gick det sämre.

Jag hejdades liksom av en tanke när jag var på väg in i provrummet med en snygg kjol i handen.
Vänta nu, vad tog jag för storlek egentligen?
38.
Vad är det för storlek på kjolen som knappt gick att knäppa imorse?
42.
Då passar jag på att titta mig i spegeln.
Sedan gick jag hem.

Det finns kanske människor som skulle hävda att kanelbullar inte är den bästa trösten en sådan här dag.
Anna Skipper, kanske.
Vad kan jag säga?
In your face, baby!

torsdag 25 september 2008

Hår

Det här måste vara medelålderns förbannelse:
Att varje dag vakna upp med en ny krämpa och ett nytt hårstrå på en plats där hårstån inte förmodas växa.

Idag: på tummen.

onsdag 24 september 2008

Saker jag har råd att köpa

Ett paket ägg.

Mina betyg visar att jag har läst om både budget och annat på Handelshögskolan.
Med högsta betyg.

Någon måste varit full.
Hela tiden.
Jag eller lärarna.
Kanske alla.

Saker jag behöver

1. Nya stövlar
2. Kappa
3. Höstjacka
4. Jeans

måndag 22 september 2008

Ibland undrar man ju

Jag tycker att Persbrant är en ful, glosögd och sällsynt oattraktiv karl.
Även utan Tre solar-peruk.
Mer... jämt.

Och jag skulle hellre leva på rödlök en vecka än att gå och se Ladies Night.

Sådant får mig att undra om jag verkligen är kvinna.

torsdag 18 september 2008

Test

Jag testar mig regelbundet.

Så här:
Jag bryter av en bit 70% mörk choklad.
Låter den långsamt smälta på tungan.
Känner smakerna utvecklas och sprida sig i munnen.
Inser att jag fortfarande tycker att det smakar skit.
Gläds!
Så jävla gammal har jag i alla fall inte blivit ännu.

För övrigt skulle jag aldrig dricka en droppe vin om man inte blev full av det.

Jag är så sofistikerad att jag blir chockerad själv!

onsdag 17 september 2008

Klump i halsen

Jag går omkring med en klump i halsen.
Jag hoppas att jag är ledsen.
För jag har fan inte tid att bli förkyld.

Dessutom är förkylning för mesar.
Jag har inte varit sjukskriven sedan karensdagen infördes.
Jag är inte säker på om jag är löjligt frisk eller sjukt snål.
Men jag har mina misstankar.

tisdag 16 september 2008

Svårövertalad? Moi?

Jag har blivit utmanad av Biggan.
Hon verkar misstänka att jag skulle vara svårövertalad.
Eftersom utmaningen var småtöntig.

Jo men visst.
Coolhet är ju mitt mellannamn.

Cool, fet & medelålders.
Kommer garanterat på mitt nästa visitkort.
Mina kärnvärden, typ.
Då har vi identifierat dem!
Gott så.

Då går vi vidare till utmaningen.

5 saker i min frys:
Årgångsis, fläsklägg, trattkantareller, dill och något oidentifierbart i en påse. Kan vara någon sorts lunch... kan vara en amputerad kroppsdel.

5 saker i min garderob:
En träningsjacka som det står Volvo på (ca 20 år gammal, troligtvis aldrig använd) seglarskor med stålhätta, grön sydväst, knallrosa kortärmad skjorta med paisleymönster (den ligger och väntar på att bli modern - hittills har det inte inträffat) och en aftonklänning i brun sammet.

Det där borde nästan fotas som dagens outfit. Men jag sparar det tills jag möblerar om här och gör detta till en modeblogg.

5 saker i mitt badrumsskåp:
Rosa pailjotter, en badbomb med glitter (kommer aldrig att användas - jag gjorde det misstaget en gång och sedan glittrade jag som ett skoldisko i två veckor), doftolja med påstådd jordgubbsessens (troligtvis från 1987), rostiga hårklämmor, grågrönt badsalt som luktar mysko.

5 personer jag utmanar vidare:
Har jag 5 läsare av den här bloggen, ens? Vi gör så här. Jag utmanar; Kungen, Horace Engdahl, Dr Alban, Birgitta Stenberg och Magdalena Ribbing. Om du är någon av dessa, anse dig utmanad och svara snarast.

måndag 15 september 2008

Vilket slöseri

Jag har aldrig tidigare haft så många snygga, charmiga och söta arbetskamrater.
Så totalt bortkastat.

Jag har lika mycket glädje av dem som av min löjligt stora samling stringtrosor.

Och som av en händelse har de något gemensamt.
Alla är för små.

Någonstans sitter det en gud och skrattar häcken av sig.
Undra på att man blir ateist...

söndag 14 september 2008

18.000 steg senare

Jaha, då var det konstaterat.
Jag har inget lokalsinne.

Veckans utmaning

Det var visserligen bara Knästrumpan som kände sig manad att ge mig några uppdrag.
Men de var å andra sidan riktigt bra.

Idag har jag varit uppe i ottan.
Smugit mig ut på en byggtomt.
Plockat äpplen.
Kokat äppelmos.

Det räknas väl, va?
Visst?
Visst!
En byggtomt är väl i och för sig inte riktigt naturen...
Men faktiskt. I den natur jag har besökt de senaste veckorna har det bara funnits pinnar.
Jag är kass på att laga pinnar.

Ok, det har funnits mystiska svampar också.
Garanterat inte kantareller.
Men jag är lite fäst vid mina njurar och vill gärna behålla dem lite till.
Även om de säkert väger lite.

Veckans uppdrag

Mina övriga planer för veckan gick sådär.
Provning av en favoritklänning i storlek 40 ledde till en viss depression.
Den brukade vara stor.
Klänningen, alltså.

Nu har rumpan blivit stor istället.
Den får inte längre plats i klänningen.
Jag ser ut som ett jävla päron!

Detta kombinerat med datastrul fick mig att ge upp lite grand.
Jag skrev inte som jag borde.
Och jag gick kanske inte alla steg heller.
I onsdags visade stegräknaren visserligen på 18.600 steg. Men jag är ganska säker på att den fick lite hicka där.
Helt säker faktiskt.
Jag fick 800 steg under tiden jag satt framför teven och tittade på So you think you can dance.
Tevetittande som motionsform - jag är helt för det, men jag tror inte riktigt på metoden.

En stilla söndag på vågen

69,9.
Till slut.
Under 10 fasaväckande sekunder skiftade de digitala siffrorna mellan 70,0 och 69,9.
De stannade till slut på 69,9.
Det kändes som en seger.

Bantning är uppenbarligen så inte min grej.
Tre måltider om dagen.
Regelbundna tider.
Och bara en kanelbulle om dagen.
Resulterar alltså i absolut ingenting.

Eller en viktuppgång om man nu ska vara noga.
Bajs!

tisdag 9 september 2008

Med lätta steg

Hittills har jag skuttat 12294 steg idag.
Hur lätt som helst.
Allt som behövdes var en ny stegräknare.

Den gamla ska jag bränna.
Under rituella former.
Kanske stöta en påle genom batteriet på den också.
Om jag hittar en tillräckligt vass.

Lite show för grannarna sådär.

måndag 8 september 2008

Anna Skipper, beware...

En voodoodocka av Anna Skipper...?
I´m so up for it.
Grymt förslag, bästa fröken Knästrumpa.
Men det var nästa vecka...

Göra dekorationer, tälja eller tillaga något från naturen?
Tälja är farligt.
Kan jag inte ens laga mat utan att skada mig själv, känns hobbys som inbegriper vassa knivar direkt livsfarligt.
Men onekligen lite lockande.
Vem vill leva för evigt, liksom.
Eller, vem vill ens leva, en dag som den här?

Jag hade lyckats gå ungefär 3000 steg när jag gav mig av från jobbet. Traskade på och tog en alldeles enorm omväg som garanterat skulle ge massor av steg.
Trodde jag.
Tji fick jag.
Det får jag för övrigt ofta.
Typ det vanligaste jag får över huvud taget.
Tji och nya gråa hår.

Nå, tillbaka till stegen.
Jag går.
Och går.
Och går .
Och går.
Och går lite till.
Sedan upptäcker jag att stegräknaren har vänt sig upp och ner och inte registrerat ett enda steg.
Inte ett enda!

Jag bestämde mig för att jag hade gått 2000 steg.
Men jag VET ju inte.
Sådant stör mig.

Nu måste jag skynda mig att laga mat.
Så att jag hinner äta före 21.30.
Om jag måste fasta tills imorgon bitti kommer jag att börja gråta.

Det här kan vara det dummaste jag hittat på på länge.
Ett rekord.
Whoopeee.

söndag 7 september 2008

Förslag emottages tacksamt

Alltså, mitt planerade nya liv känns lite trist.
Jag behöver någon form av utmaning.
Att äta på bestämda tider och promenera kilometervis är ju inte precis stimulerande för hjärnan. Jag behöver något mer.

En utmaning av något slag.
Gärna kreativ.
Eller galen.
Eller konstig.
En hake: det får inte kosta något.
Jag är tokpank.

Alla tips och idéer mottages tacksamt.
Nåja, nästan.
Bästa förslag vinner outsinlig ära och ett blogginlägg om resultatet.
Kom igen.
Utmana mig!

69,2 kilo

Kanelbulledieten är kanske ingen höjdare?
Men varken dieter eller motion verkar göra någon verkan.
Min kropp har tydligen bestämt sig för att det här är min nya vikt.
Vad jag än gör för att förhindra det.

Men jag har inte gett upp fullständigt.
Inte ännu.

Det är ju söndag.
Den perfekta dagen att planera ett nytt liv.
Jag brukar börja sådana på måndagar.
Ungefär varje måndag faktiskt.

Så, här är veckans uppgifter:
1. Äta frukost varje morgon
2. Gå 12.000 steg om dagen
3. Skriva 8.000 tecken varje dag på min roman
4. Ta med lunchlåda till jobbet varje dag
5. Inte äta något efter 21.30
6. Bara äta en kanelbulle per dag

Jo tack, jag är medveten om att de flesta klarar av att äta frukost, ta med sig lunch och låta bli att äta på kvällen.
Så dock inte jag.

Jag äter frukost kanske en gång i månaden.
Glömmer oftast min lunchlåda hemma, när jag någon gång har gjort en.
Äter sällan middag före 22.00.
Kan lätt äta 12 kanelbullar. Lätt säger jag!

Igår gick jag 576 steg.
Ett nytt liv alltså.
Med början imorgon.

Jag hatar det redan.
Men en vecka ska man väl kunna stå ut?
Visst?

lördag 6 september 2008

Lördag och regn

Tro inte att jag klagar.
Det här är ju ett perfekt tillfälle att ägna mig åt mina favoritsysslor.
Baka kanelbullar.
Äta upp dem.

Att göra slut med Atkins är det bästa jag gjort.

fredag 5 september 2008

Jag är inte alltid överens med mig

Jag är en sådan där människa som gärna hävdar att jag inte vill äga för mycket saker.
Egentligen inte mer än vad jag kan packa i en ryggsäck.
Eller till nöds få in i bilen.
Så att jag när som helst kan ge mig av.
Fri som fågeln, typ.

Då är det ju ganska besvärande att upptäcka att man har ungefär en triljard broderade hellinnedukar.
Och har bott i samma lägenhet i tjugo år...

Äntligen

Det är fredag.
Det är fredag.
Det är fredag.

En hel helg utan några som helst planer ligger framför mig.
Den absolut bästa sortens helg, om ni frågar mig.

Det finns förstås ett gäng måsten som ska klaras av.
Fakturor som ska skrivas.
Brev som ska skickas.
Vågar som det ska klivas upp på.

Men det kan vi tänka på sedan.
Imorgon, eller på söndag eller så.
Ikväll ska vi bara sitta och här och mysa.
Vara lite kära i varandra.
Min fredagskväll och jag.
Du och jag, fredag.
Forever and ever.

onsdag 3 september 2008

Så himla smart jag

Det mesta tyder på att jag har en alldeles normalt fungerande hjärna.
Jag fixar IQ-tester och högskoleprov utan problem.
Glänser på frågesporter.
Men ibland undrar jag.

Hur är det möjligt att jag blir lika förvånad varje gång jag provar mina kjolar och upptäcker att de har blivit för små?

Senast i morse; en grön manchesterkjol.
Sjukt liten hade den blivit.
Och jag blev förvånad!
Trots att samma sak hade hänt med den gröna mockakjolen jag provade igår.
Fan, den också, tänker jag.

Imorgon ska jag prova en av mina blå.
Dem kan jag ju inte ha blivit för fet för?
De är ju blå.
Inte gröna.
Himla skillnad ju.

måndag 1 september 2008

Veckans utmaning

Jag har bestämt mig för att minska ned på mitt tv-tittande.
Ett tv-program om dagen.
Thats it!

Redan nu börjar abstinensen sätta in.
Måste vänta till Dexter.
Måste vänta...
Måste.

Som tur är har jag saker att göra.
Jag måste:
Betala en miljard räkningar
Diska
Skriva 7000 tecken på min roman
Skriva klart en produktsida
Skriva en recension
Slänga sopor
Diska ännu mer
Tvätta håret
Fixa naglarna
Stryka en kjol
Leta reda på ett försvunnet telefonkort
Fakturera

Iiiiiihhh
Hur ska jag hinna till Dexter börjar.

Hmm det känns som om det finns något att lära av det där.
Typ om tidsbrist och effektivitet och sådant.
Men det kan någon annan få göra.
Jag behåller mitt huvud djupt här nere i sanden, jag.

Idel överraskningar

För några dagar sedan upptäckte jag att jag hade fått en bloggutmärkelse.
Det är ju så stiligt så det är inte klokt.
Jag nästan dånade.

Dessutom fick jag ett överraskande brev.
Jag är numera innehavare av en gravplats.

Jag är inte helt säker på hur jag ska reagera på det senare.
Tjohooo, eller?

Konferenströttma

Jag har varit på konferens.
Min kropp fixar inte att utsättas för sådant.
Kaffe, vin, öl - det fixar jag.
Men positiva konsulter... betydligt svårare.

Jag tror att jag kan vara allergisk.
För om jag får höra att glaset är halvfullt en gång till så kan det hända att jag kräks.
Jag tycker att det låter som allergi.
Men det är bara som jag gissar.

Det kan vara bitterhet också.

torsdag 28 augusti 2008

Ett problem mindre

Förr brukade jag gnälla över att modeskapare inte verkade kunna något om kvinnokroppar.
Under mina år som motvillig klädköpare har jag provat hur många plagg som helst där midjan suttit på en helt annan plats än den där min fysiska midja befunnit sig.
Från strax under halsmandlarna till någonstans precis ovanför knäna.
Ibland inte ens på samma planet.
Ungefär.

Men idag är det problemet som bort bortblåst.
Det är å andra sidan min midja också.
Win some - lose some.

onsdag 27 augusti 2008

Svampplockning - the easy way

Jag vet faktiskt ett svampställe.
Jag går förbi där ibland.
Det växer massvis av kantareller där.

En liten hake bara.
Det är inne i en trädgård.

Min plan är att klä mig helt i svart och smyga ut en molnig natt och plocka dem.
Ett enkelt jobb. Snabbt in, snabbt ut.
Tänk Modesty Blaise.
Ser ni en sådan, så är det garanterat inte jag.

Ser ni däremot en medelålders, rundnätt dödsmördar-sumo-ninja i stickad luva ...

tisdag 26 augusti 2008

Produktivt

Idag har jag producerat två meningar.
Den ena ströks.
Den andra fick jag skriva om.
Tre gånger.
Sedan fick den duga så länge...

Jag är en sådan talang.

Undrar om det kan finnas något ledigt jobb på Konsum?

måndag 25 augusti 2008

Svampplockning - the hard way

Söndagen tillbringades i skogen med arbetskamraten lilla S.
Resultat; två svampar som kanske var kantareller.
Och förstås, nöjet att se lilla S utan 8 cm klackar.
Alltid lika kul.

De två förmodade kantarellerna slängde vi på vägen till bilen.

Det här måste jag göra om.
Nästa år eller så.

torsdag 21 augusti 2008

Stiligt jobbat

Idag var det dags att ta tag i saker och ting.
Som ekonomin.
Och konditionen.
Och sådant.

Promenera!
Det är ju både nyttigt och billigt.
Om man inte glömmer bort att det är städdag på gatan där man bor, alltså.
Och får 600 spänn i böter.

Det känns som om det borde finnas något slags ordspråk för den här typen av händelser.

Skiter påven i skogen...?

onsdag 20 augusti 2008

Billigt nöje

Mina arbetskamrater äter vegetariskt.
Gillar asiatiskt.
Indiskt kan gå ner.

Ibland köper jag fläsklägg.
Bara för att få se deras miner när jag säger att jag ska gå hem och laga fläsklägg med rotmos och senapssås.
Det är så värt pengarna.

Bästa bantingstipset

Gör en lunchlåda med pannbiff, potatis och gräddsås.
Glöm den hemma.
Glöm även plånbok.
Ät 3 vindruvor till lunch.

Upprepa.

måndag 18 augusti 2008

Fullständigt meningslöst

Gick hem från jobbet idag.
Först när jag kom hem insåg jag mitt misstag.
Jag hade ju för fan glömt stegräknaren hemma.
Den står på 18 steg.

Då kunde jag ju lika gärna låtit bli.
Tagit taxi.
Buss.
Liftat.

Och om någon tänker komma med uppmuntrande ord om att jag ju ändå har promenerat så kan ni låta bli.
Det är INTE samma sak.

Det börjar ju bra

Försov mig inte direkt.
Kunde bara inte förmå mig att stiga upp.
Snooze-funktionen den bästa är.
Men till slut var jag ju tvungen.
Fick lite bråttom.

Det finns de som planerar vad de ska ha på sig redan kvällen innan.
Sådan är inte jag.
Jag improviserar.
Resultatet är ganska blandat.
Idag hittade jag till exempel en ganska fin kofta.
Varför har jag inte den oftare, frågade jag mig själv med sömndrucken röst.
Jag svarade inte.
Så jag tog på mig den ganska fina koftan.
Åkte till jobbet.

Efter någon timme på jobbet kom jag ihåg varför jag inte använder den ganska fina koftan.
Den luktar svett när den blir varm.
Stark början på säsongen där.
Bra jobbat liksom.

söndag 17 augusti 2008

Söndagsångest extraordinaire

Jag säger som Strindberg;
Det är synd om människan.
Särskilt den här människan.

Vars liv återigen ska styras av rutiner.
Som att gå upp före sju.
När ska jag egentligen bli morgonpigg?
Va?
Ska man inte bli det med åren?
Det blir väl lagom till pensionen gissar jag.
Typiskt!

Och jag har inte blivit snyggare.
Och inte smalare.
Och garanterat inte smartare.
Men jag flår lite på benen.

Det kommer att bli ett tufft år.

lördag 16 augusti 2008

Chili och svamp

Jag är allt en riktig liten odlare jag.
Gröna fingrar, typ.

Min ciliplantering har resulterat i en styck grön chili.
Sisådär 8 centimeter lång.

Jag har också lyckats odla svamp.
Lite imponerande faktiskt.
Jag har inte planterat svamp.
Men i min melonplantering har det dykt upp ett gäng gula svampar.
De växer med ljusets hastighet ungefär.
Igår var de några centimeter höga.
Idag är de en decimeter och börjar breda ut sig med stiliga hattar.

Nu är frågan;
Kan man röka dem?
Jag behöver något upplyftande så här innan jobbet börjar igen.

fredag 15 augusti 2008

Lotto kanske?

Drömvinsten!
Drömvinsten!
Drömvinsten!

Vad ska en kvinna egentligen behöva göra för att få lite tur?
Jag behöver tur.
Jag skulle behöva bli ekonomiskt oberoende nu i helgen.
Annars måste jag börja jobba igen på måndag.
Det vill man inte!

Tyvärr måste man.
Om man vill äta.
Och det vill man.
Uppenbarligen.

måndag 11 augusti 2008

När man är bortrest

behöver man inte väga sig.
Så det så!

En vecka i ljuv ovisshet.
Man tackar.

Det stora vemodet rullar in...

En vecka kvar på semestern.

Jag har inte skrivit någon roman.
Jag har inte gått ner i vikt.
Jag har inte skaffat någon hobby.
Lägenheten kan fortfarande klassas som ett katastrofområde.
Och jag är inte mycket till sällskapsmänniska.

Gourmetmatlagningen gav brännskador.
De turbanformade bröden blev visserligen goda - men tog ca 5 timmar att baka.

Tugga tuggummi? Kan det räknas som en hobby?
Det gör jag nämligen inte.
Men jag tror att jag skulle kunna klara det.
Lagom svårt, där.

torsdag 7 augusti 2008

Jag och den lilla beiga

Nu packar vi ihop och drar iväg några dagar.

Massor av nya människor.
Sprit och fest.
Tal.
Lekar.
Dans.

Är det för sent att börja med affirmationer?
Hoppas inte!

Jag är en sällskapsmänniska.
Jag är en sällskapsmänniska.
Jag är en sällskapsmänniska.

Jag har ett dygn på mig att bli det.
Lätt ju.

onsdag 6 augusti 2008

Inte svart och inte vitt

Och rött är väl inte heller helt comme il faut.

Det blir inte så mycket kvar sedan.
När man ska hitta klänning att gå på bröllop i alltså.
Jag ska tala om vad som bli kvar:
Skräckblommigt.
I spännande kombinationer som:
grönt och lila
gult och cerice
grönt, lila och cerice.
I so don´t do skräckblommigt.

Och de är antingen korta eller har axelband.
Ofta båda.
Med skrynkliga knän och sötlimpearmar är det inte riktigt vad jag var ute efter.
The horror!

Och fodralen...
Det kunde ha blivit min död.
Alltså de där klänningarna som man ålar sig in i med armar-uppåt-sträck-metoden. Sedan är det meningen att man ska dra igen en liten dragkedja i sidan för att klänningen ska sitta som en smäck.
Det gjorde den inte.
Problemet uppstår när man ska ta sig ur en sådan klänning.
Nedåt går inte.
Där finns liksom ett hinder.
Vi pratar inte mer om det nu.
Uppåt alltså!
På något sätt ska man lyckas korva av sig fodralet uppåt.
I en provhytt som knappt medger att man tar ett djupt andetag utan att tygskynket som låtsas fungera som dörr öppnas och exponerar en för en intet ont anande mänsklighet.
Eller i alla fall butikspersonal och shoppare.

Det gick inte bra, säger jag er.
Inte bra alls.
Jag fastnade när jag fått upp armbågarna över huvudet.
Sedan ville inte klänningen längre.
Då är jag alltså förvandlad till en närmare två meter lång blind tub.
Ett djupt andetag hade garanterat spräckt en söm.
En oförsiktig rörelse hade kunnat få mig att trilla ut i butiken.
Iförd trosor, skor och några meter vrängt tyg sittande som ett skruvstäd runt bysten, axlarna och de uppåtsträckta armarna.
Jag kunde ha gett barn trauman för livet.

Akut svettning löste problemet.
Jag vet inte om jag gick ned ett kilo eller om klänningen gled bättre på en svettig kropp.
Den kom av till slut.
Jag vill gärna tro att jag verkade fullkomligt oberörd när jag lämnade tillbaka den fuktiga klänningen till expediten.
Jag vill också gärna tro att jag nu har lärt mig min läxa och förstått att jag inte ska bry mig om att prova fodral i mediumstorlek.
Vill tro.
Vill.

Det slutade med att jag köpte en beige klänning.
Är det konstigt att man inte är så glad alla dagar?

Fel tidzon

Jag vet inte var blogger tror att jag befinner mig.
Men det är uppenbarligen inte i Sverige.

Blogger tror kanske att jag är på Bali.
Eller kanske i Venezuela?
Madagaskar?
Zanzibar?
Novosibirsk?

Blogger har FEL.
Tyvärr.

Nu är min klocka 12:06
Och jag trycker på publicera...
NU.

måndag 4 augusti 2008

Vissa dagar

Nattsvart.
Vissa dagar är bara sådana.
Man vaknar, och sedan är dagen förstörd.

söndag 3 augusti 2008

Konditor kanske...

Det blev som sagt ingen bok om tovning.
Jag klarar helt enkelt inte av att se mig själv som en kvinna som ägnar sin fritid åt att tova vantar, prydnadsrosor eller... tja, de där kluttarna med oklart syfte.
Kan det ha varit grytunderlägg?

Bara tanken på en nekrolog som innehåller meningen "på sin fritid tyckte hon om att tova ull" gav mig tårar i ögonen.
Ja, jag föreställer mig min nekrolog då och då.
Och?
Det gör väl alla?

Nå, vidare i handlingen.
Istället lånade jag en bok om bröd.
Av en prisbelönad konditor.
Of course, vad annars.
Och igår gjorde jag poolish.
Minsann.
Det är en slags fördeg.
Idag ska jag baka solrosbröd i form av turbaner.

Ett problem bara.
Man ska trycka till brödet med en kavlingspinne.
What sa du?
Vem fan har en kavlingspinne?

Det enda jag hittat hemma med rätt dimensioner är en gardinstång.
Det här kommer att bli en jobbig dag.

lördag 2 augusti 2008

Gaah

Det finns inget kaffe hemma.
Jag upprepar:
Det finns inget kaffe!
Gaaaaah!

Jag måste alltså gå ut.
Innan jag fått kaffe.
Oh my...

fredag 1 augusti 2008

Koka vin

Nu tänker jag göra ett nytt försök med matlagning av den högre skolan.
Ingen blender den här gången.
Aldrig mer.
Never.

Istället ska jag koka vin och balsamvinäger.
En halvliter ska reduceras till någon matsked.
Svampar ska smörstekas.
Potatis mosas och läggas i en sandwichring.
En vad hette det sa du?
Jaha.

Eller så kan man köpa en kebabtallrik.
Och dricka vinet.
Det kan man.
Faktiskt.

Aj!

Jag fortsätter mina äventyr i fågelskådningens spännande värld.
Idag har jag sett en kråka.
Och blivit biten i tummen av en and.
Jag hoppas att det blir roligt snart för annars kommer jag att lägga av.

Smärtan kommer inte från andbettet.
Den kommer från solbrännan.
Så rutinerat.
Ligga i solen som om det inte fanns någon morgondag.
Som om det var åttiotal igen.
Och den som var brunast vann.

Jag är ganska säker på att jag vann idag.
Priset: 200 nya rynkor och 300 pigmentfläckar, kommer till hösten.
Men grattis till mig, då.

torsdag 31 juli 2008

Tova liten tuva

Det fanns en bok om tovning på biblioteket.
Man kunde tova vantar.
Och prydnadsrosor.
Och... tja... kluttar...
Oklart varför.

Jag lånade inte den boken.
Jag stod och höll i den länge, men det gick bara inte.
Hur jag än funderade kunde jag inte komma på ett enda tillfälle i livet då jag har önskat att jag har haft ett par tovade vantar.
Eller en prydnadsros.
Eller en tovad... klutt, med oklart syfte.
Aldrig, säger jag.
Never ever.

Två duvor och en mås

Knästrumpan föreslog fågelskådning som hobby.
Varför inte?
Titta är ju lagom jobbigt.
Jag är ganska grym på att stirra rakt ut i luften, så allt talar ju för att jag ska ha talang för fågelskådning.

Dagens resultat:
2 duvor
1 mås
3 skator
1 sädesärla

Jag trodde att jag såg en fjäril också. Men det var ett tuggummipapper som for omkrng i vinden.

På något sätt verkar fågelskådning inte vara riktigt så givande som jag hoppades.
Det finns tydligen inte en enda vithövdad örn på min gata.
Bummer.

Mot hobbyhyllan!

Egentligen är det ju lönlöst.
Att försöka skaffa sig en ny hobby när det är så här varmt, alltså.
Om inte svettning räknas.
Men det känns inte direkt nytt.
Eller fräscht.

Men idag ska jag ändå till biblioteket.
Så varför inte försöka?
Det finns kanske något nytt jag kan prova på.
Tova filt?
Knyppla?
Göra isskulpturer?
Mmmm isskulpturer... det lät bra.
Då skulle jag kunna dra nytta av det faktum att jag inte frostat av frysen på två år.

Jag måste helt enkelt hitta någon form av intresse.
Det enda jag gör regelbundet är tvätta och betala räkningar.
Oj, räkningarna...

Se där, en hobby jag måste ta upp direkt.
Minsann.

onsdag 30 juli 2008

Malagarussin & Italiensk choklad

Jag är på seriöst dåligt humör.
Det kan bero på stundande tvättid.
Jag hatar att tvätta.
Och hänga upp.
Och vika in.

De arga lapparna däremot gillar jag.
De ger argument för en av mina mest seriösa åsikter.
Det finns för mycket folk!

Kanske kan glass förbättra humöret.
Det är en bit att gå till glassaffären.
Jag kan säkert äta en tesked glass på den motionen jag får på vägen.
Ha!

tisdag 29 juli 2008

Coola grejer

Att ha fladdrande scarves i håret.
Spela Eye of the tiger på högsta (nåja hög) volym.
Med nedvevade rutor.
Samtidigt som man gör burnouts med halvkombin.
Vevar med den knutna näven genom fönstret.
Och skriker "Medelåldern rular".

Det är coolt!

Det tycker jag och min kompis.
Och hennes barnbarn.
Barnbarnet tycker i och för sig även att det är coolt att platta till insekter med handen.
Och att peta upp saker i näsan.

Hod är dågot på spåred där, tror jag.
Bidsadd!

måndag 28 juli 2008

Lagbrytare

Allt är den där jävla tyngdlagens fel.
Den gör onda saker med människors kroppar.

Jag har hört att en kvinnas rumpa i genomsnitt sjunker 21 cm under hennes livstid.
Fatta!
I GENOMSNITT!
Det finns alltså de som drabbas värre!

Med min vanliga tur så kommer jag att få dra röven efter mig i en liten kärra.
Och kanske inte så liten, heller.

Eller också får jag börja stå på händer.
Eller på huvudet.
Som en ny hobby.
Det kommer att bli jobbigt att blogga.

söndag 27 juli 2008

Fåfänga

Insåg precis att jag har haft samma hårspray i 5 år.
Nej, inte samma sort.
Samma flaska.

Jag tror att det säger något om mig.
Dumduddelidum
Men jag lyssnar inte.

Andra olämpliga hobbys

Stickning - jag kommer troligtvis att peta ut ett öga.
Skytte - vådaskott gör antagligen ont.
Vinprovning - jag har inte råd att köpa alla de kläder som krävs när jag spiller på mig själv varje gång.
Bergsklättring - don´t go there...

Som jag ser det är promenader och pärlplattor de alternativ som återstår.
Känns ju skoj!

Another hobby bites the dust

Matlagning. Gourmetstyle.
Det borde ju vara grejen.
Tänkte jag.
För jag gillar ju att äta.
Onekligen!

Så jag skaffade ny kokbok.
Och såg redan de sköna festerna framför mig.
Typ cocktailpartyn där jag svävade fram med brickor fulla av fantastiska kanapeer.
Eller de där trevliga höstkvällarna när alla vännerna samlas runt bordet och dricker rustikt rödvin, äter en gryta som puttrat hela dagen och bryter stora bitar av det fortfarande ljumma brödet.
Ja alltså, vännerna skulle jag skaffa mig när jag lärt mig laga mat.
First things first.

Igår satte jag igång.
Sauterade sparrisknoppar.
Tärnade renstek.
Kokade soppa.
Sedan skulle soppan mixas.
Wiiii, tänkte jag.
Äntligen får jag användning för kökets dammigaste redskap.
Fram med blendern.
I med soppan.
Tryck på on.

Blendern exploderar.
Så istället för god soppa, har jag nu brännskador på båda armarna och magen.

Idag var planen att fritera kycklingvingar och göra citronmajo med bakade tomater.
Tror att jag hoppar över det.
Frityrolja och brännskador känns som en dålig kombo.

lördag 26 juli 2008

De mystiska måtten

Det finns ingen rim och reson i hur min kropp reagerar på den nya vikten.

Mina nya 10 kilo verkar fördela sig så här:
Byst: 1 %
Mage: 25 %
Rumpa och lår 25 %
Överarmar: 49 %

Jag är inte nöjd!

Det finns smala flickor med kurvor.
Sägs det.
Jag var aldrig en sådan.
Ingen hylla, knappt ens en tavellist.
Bara runda överarmar.

Det var då.
Idag börjar överarmarna närma sig det direkt groteska.
Typ mogna för cirkus.
Men jag klarar fortfarande penntestet.
Lätt.
Fan!

Nu ska jag ut och promenera.
Bara för att jag känner för det.
Inte alls för att det är söndag imorgon.
Väga sig...
Lätt ju.
Ingen ångest där inte.
Nejdå.
Inte alls.
Jag känner för att gå ut och gå i 30 graders värme.
Vem gör inte det?

fredag 25 juli 2008

Jobbet bra, men hemma bäst

Man skulle nästan kunnat tro att fok kände på sig hur ångestfullt jag tyckte att det var att gå till jobbet idag.
När jag kom in genom dörren möttes jag av en applåd.
På eftermiddagen bjöds det på öl.
Men mig lurar de inte.
Semester är mycket skönare än arbete.
Jag är som gjord för semester.

Jag ska bara komma på ett sätt att tjäna pengar på det.
Sedan är min lycka gjord.

torsdag 24 juli 2008

Trodde jag, ja

En vecka är ju jättelång tid.
Hur mycket som helst, ju.
Klart att jag skulle hinna få en bra idé, utarbeta ett förslag och skriva manus om jag hade en hel vecka på mig.
En ledig vecka dessutom.

Mmm, just det. Idag har den där veckan gått.
Jag har inte öppnat mappen.
Den ligger kvar i hallen.
I en plastpåse.
Bredvid ett vinterdäck som jag inte orkat bära upp på vinden.

Hur stor är chansen att jag får en genial idé sittande på bussen imorgon bitti?
Kan vi vara överens om att den är jättestor?
Visst?
Jag har tjugo minuter där.
Jättestor chans.
Säkert.

Saker jag hört mig själv säga

Följande meningar har jag sagt. På jobbet.

- Du kan inte äta sådant skräp, det är inte bra för dig.
- Ska du gå så där tunnklädd?
- Borde du inte ta ett par bekvämare skor?
- Men vännen, det är inte bra att sola så mycket.
- Nu beställer du tid hos doktorn! Annars gör jag det åt dig.
- Men du måste ju äta något.

Det hade ju varit ganska okey om jag hade jobbat inom skolan.
Eller kanske vården.
Men i min bransch?
Till hippa människor mellan 22-35?

Om jag inte redan hade vetat att jag var medelålders, så hade jag haft beviset där.

Nu väntar jag bara på att få användning för min nya favorit;
Klipp dig och skaffa dig en kombi.

onsdag 23 juli 2008

Förväntningar

Det är få saker som blir riktigt som man tänkt sig.
Det mesta jag såg fram emot när jag var liten visade sig inte vara riktigt så hett som jag hade trott.
Bli vuxen = få rynkor och celluliter
Få lön = betala räkningar
Få vara uppe hur länge man vill = vill bara sova
Godis när som helst = tycker att godis smakar polska kemikalier
Få bestämma middagsmaten varje dag = måste bestämma middagsmaten varje dag

Antagligen är det lika illa att bli pensionär. Men säg inget. Jag vill behålla mina illusioner om en underbar, vilsam pensionärstillvaro i hatt och kappa.
Med småkakor.
Många småkakor.
För när jag blir pensionär - då kommer jag att kunna baka.
För det kan man väl?
Det hör ju till.
Korintkakor och kokain.
Kan bli en favorit, där.

tisdag 22 juli 2008

Lycklig ovisshet

Även denna lördagen tvingades jag ägna åt goda gärningar.
Jag hatar det.
Moder Teresa är så inte jag.
Mina omvårdnadsgener är helt obefintliga.
Men medelålder = sjuka gamla släktingar.
Det finns inte ens något arv att vänta på.
Bah.
Dessutom glömde jag min mobil hos mottagaren av mina ofrivilliga goda gärningar.

Men det har sina poänger.
Nu kan jag inbilla mig att min mobil är full av trevliga meddelanden.
Inbjudningar.
Pussar, kramar och glada tillrop.
Jobberbjudanden från headhunters.
Flirtiga sms från unga pojkar.

I´m in for a besvikelse - jag vet.
Men ändå.
Mycket närmare än så här kommer jag inte.

måndag 21 juli 2008

Ljudlös

Att hälla kaffe över datorn var kanske inte gårdagens smartaste drag.
Men det mesta verkar fungera.
Utom ljudet.
Men, vem behöver ljud?

Man kan ju alltid ha på radion.
Eller nynna lite.
Jag är inte alls bitter över att jag har spillt kaffe över min svindyra dator.
Nejdå.
Jag gillar mig ändå.
Fet, medelålders och klumpig.
What´s not to like?

Nu tror jag att jag ska ta och elda upp mina kläder av misstag.
Eller tappa lite arvegods i golvet.
Det kanske också är kul.

söndag 20 juli 2008

?

Vad i hela fridens namn har hänt med min dator?
Jag kan inte styra markören. Den hoppar runt som en påtänd fluga över skärmen.
Kan det ha något att göra med att jag råkade välta en kopp kaffe över skrivbordet och datorn lite tidigare?
Hmm...
I så fall kan detta bli det sista inlägget på mycket länge.
Trevlig sommar.
Vi kanske ses.

fredag 18 juli 2008

Planering

Jag ska skura trappor
och jag ska skura golv
och jag ska bära slask och ved och vatten.
Och skriva en roman.
Och gå ned 5 kilo.
Och finna meningen med livet.
Och lyckan.
Och bli solbränd.
Inreda min lägenhet.
Läsa ett gäng klassiker.
Baka bullar.
Sylta.
Safta.
Lägga in.
Koka mos.
Som en riktig kvinna.
Och så ha roligt förstås.
Dricka vin och grilla.
Umgås och bara vara.

Det ska jag göra på min semester.
Så fort migränen har gått över alltså.
Det är så svårt att förverkliga sig själv när man bara kan kisa lite genom ena ögat.
Faktiskt!

onsdag 16 juli 2008

Nej, inte det heller

Detta är så inte min nya hobby!
Dogging?
Skulle inte tro det.
Vad fan är det för fel med virkning?
Eller melonodling?
Va?

Men, här fick jag ju en utmärkt anledning att inte träna.
Skatås parkering?
Eeew.
Glöm att jag tänker åka till Skatås och jogga runt spåren.
Bara glöm det!

Jag är dömd till evig tjockma.
Men det är inte mitt fel.
Det är doggarnas!

tisdag 15 juli 2008

Skriande orättvisa

Alltså.
När man hunnit få celluliter, grått hår och rynkor.
Då tycker jag fan att man kan slippa finnar.
Tyvärr verkar min kropp inte hålla med.

Vad händer om man blandar Clerasil och antirynkkräm?

Akut hobbybrist

Jag behöver nya saker i mitt liv.
Intressen och sånt.
Fördjupade studier i cellulitutveckling räcker helt enkelt inte.
Odling är inte heller grejen.

Funderade på att börja pyssla.
Många människor gör det.
De gör arrangemang.
Binder kransar.
Gör smycken av pärlor.
Syr änglar.
Gör små söta tavlor med upplyftande budskap.
Jättefina grejer.

Det borde jag också kunna göra.
Tänkte jag.
Men så kom jag ihåg en grej.
En hake, kan vi ju kalla det.
JAG HATAR PRYDNADSSAKER!
Vem fan vill ha arrangemang?
Kransar?
Änglar?
Tavlor med upplyftande budskap?
Inte jag!
Så om jag ska börja pyssla måste jag hitta någon som vill ha sån skit hemma.

Någon frivillig?

Senaste nytt från hobbyfronten

Mina odlingar har producerat en och en halv ärtskida.
Den halva ser lite konstig ut.
Typ muterad.
Tror inte att jag tänker äta den.
Fast det kanske jag ska?
Jag kanske får superkrafter?
Det vore något, det.
Fast det är ändå kört. Jag kan fan inte sy. Om jag skulle sy mig själv en superhjältedräkt så skulle jag garanterat kallas The Bag Lady.
Det har inte alls samma klang som Cat Woman.

söndag 13 juli 2008

Var är manualen?

Jag skulle behöva en handbok i medelålder.
En manual.
Vad ska man ha på sig egentligen?
När rumpan inte längre bör visas i jeans.
När knäna har fått rynkor.
När magen ofrånkomligt veckar sig om man inte sitter bakåtlutad
När överarmarna...
Don´t get me started on överarmarna!

Svart plastsäck?

Logiken haltar

Söndag = ställa sig på vågen.
De senaste veckorna har jag inte promenerat.
Inte brytt mig om maten.
Ätit kebabtallrik.
Ätit pecanwienerbröd.
Åh, pecanwienerbröd!
Med lönnsirap.
Kan vara det godaste någonsin, faktiskt.

Jag har dessutom bakat en säck kanelbullar.
Ungefär 50 stycken.
De är slut.

Men ändå har jag gått ned det där kilot som jag gick upp med Atkins.
And then some.
Utan motion. Med bullar.
Kan det vara bloggen?
Blogga dig smal!
Bästa bantningen ever, i så fall.

lördag 12 juli 2008

Ingen dog

Så jag var tvungen att åka iväg och vara hjälpsam.
Hämtat. Skjutsat. Fikat. Skjutsat. Lämnat.
Nu väntar jag på at fyllas av en warm fuzzy feeling.
Den där som ska infinna sig när man har gjort något osjälviskt och fint.
Vänta.
Vänta.
Vänta.

Jag är lite svettig. Räknas det?

fredag 11 juli 2008

Goda gärningars belöning

Imorgon ska jag göra en god gärning.
Jag vill inte.
Jag har varit på dåligt humör sedan igår bara för detta.
Idag är det ännu värre.
Imorgon kommer jag antagligen att vilja döda någon.

Är det inte meningen att man ska fyllas med glädje och andra trevliga känslor när man gör något för andra?
Det fungerar inte på mig i alla fall.
Jag vill bara att alla ska dö.
Gärna idag, så att jag kan stanna hemma imorgon.

Jag hoppas att gud inte finns.
För det där med himlen verkar kört.

torsdag 10 juli 2008

Framför spegeln

Celluliter alltså.
Vad är meningen med dem?
Så fruktansvärt fånigt.
Jag är full av dem.
Helt gropig som ett månlandskap.

Om de åtminstone hade varit djupare.
Då hade man kunnat lägga småpengar i dem.
Eller bilnycklarna.
Det hade varit praktiskt.

Men nu...
Helt meningslösa.

onsdag 9 juli 2008

Shoppinghysteri

Det är rea, ju.
Så jag tänkte, va fan, det är klart att man ska handla lite.
En snygg kjol kanske.
Eller en fin klänning.
Kanske en skjorta?

Jag kom hem med ett paraply.
Whoopee.
Indeed

tisdag 8 juli 2008

Morotsorange

Var färgen som jag till slut smetade in i håret.
Det gjorde mig en aning orolig.
Morot är så inte min färg.
Jag har liksom inte den där ljusa hyn.
Eller den där mörka.
Jag är typ lite gulaktig.
Passar inte till morot.

Men jag hade inte behövt oroa mig.
Färgen tog inte alls.
Håret ser ut som förut.
Fast lite plattare.

Det får mig att misstänka att färgen var från LÓreal.
Och att jag inte var värd den.
För det har jag misstänkt länge.

måndag 7 juli 2008

Kanelgumma

Nu ska jag färga håret.
Rostad kanel, heter färgen.
Eller roasted cinnamon, för sånt därnt låter ju tjusigare på utrikiska.
Så klart.

Jag undrar hur rostad kanel ser ut?
Jag hoppas att det inte är det samma som klimakterierött.
Väldigt många färger med snygga namn visar sig i efterhand vara klimakterieröda.
Kan man hoppas på brunt?

Kluckar belåtet

Jaha ja.
Jag sitter nu långt ifrån alla söta småpojkar.
I tanthörnan.
Eller, det blir ju tanthörnan eftersom jag sitter där.
Jag hör inte längre till någon avdelning.
Utan kan lånas in av alla.
Frigående.
Som en glad höna, ungefär.

Men jag tänker; passar det hönsen så funkar det för mig.

lördag 5 juli 2008

Bortsett från leoparder, då

Finns det verkligen någon som klär i leopardmönstrat?
Vilket plagg i världshistorien har någonsin blivit snyggare av att prydas med leopardprickar?
Jag såg ett leopardmönstrat linne idag.
På någon som såg ut att bära det på allvar.
Det kan väl inte vara på väg tillbaka?
Va?
Frågar jag mig ängsligt...

fredag 4 juli 2008

Ljuva ovisshet

Idag gick det ut massmail från chefen.
Under helgen kommer företaget att organiseras om.
Vi ska byta arbetsplatser och... tja, vem vet?
På måndag får vi reda på hur det blev.
Var vi ska sitta och med vem.
Som en liten överraskning.

Mailet avslutades med en önskan om trevlig helg.

HAHAHAHAHA

Det var nära att jag fes där!

torsdag 3 juli 2008

Saker som får mig att skratta

En av mina vänner sa nyligen att hon uppfattar mig som en extremt positiv, icke-gnällig människa.
Jag skrattade så mycket att jag fes.
Inte något av mina stoltare ögonblick, precis.

onsdag 2 juli 2008

För 3 minuter sedan

började min tvättid.

Schas på mig!

Jag ljög visst

när jag skrev att jag inte skäms när jag ser amerikaner på teve.
Jag hade fel. Jag såg American Idol igår. Och jag såg Paula Abdul.
Jag rodnar nästan fortfarande.
Rehab någon?
Jag vet inte om hon var full, påtänd eller bara på gränsen till ett nervsammanbtott.
Min gissning är: tokstenad.

Som om det inte var illa nog med alla halvkassa så kallade artister, som sjunger låtar jag tröttnade på redan på åttiotalet. Det kan jag leva med. Men när domaren inte kan prata sammanhängande och måste hållas på plats av sina medarbetare då behöver jag en skämskudde.
Eller en fjärrkontroll med bättre batterier.
Det tog flera sekunder att byta kanal.
Otäckt värre.

tisdag 1 juli 2008

Tomaten är död - leve chilin

Det är ju en förfärlig tur att jag inte behöver leva på det jag odlar. Mina tomatplantor har dött. Jag vet inte vad som tog åt dem. De tycktes bara långsamt förtvina.
Jag provade att vattna mer.
Jag provade att vattna mindre.
Jag planterade om dem.
Men de tycktes vara helt utan livslust.

Jag vet hur det känns.
Men min medkänsla är obefintlig.
Tomaterna kan komma tillbaka och gnälla när de har gått tiotusen steg om dagen i en månad.
Levt utan kolhydrater lika länge.
Slutat röka.
Och upptäckt att deras mest avskydda klasskamrat numera är miljardär.
Ja, det är rätt.
Miljardär.

Då kan vi bli kompisar - tomaterna och jag.

söndag 29 juni 2008

Nu gör jag fan slut

Atkins och jag är så över.
Efter ytterligare en vecka utan kolhydrater.
Med 10.000 steg varje dag.
Situps.
Och till och med en tidig joggingrunda.

Så har jag gått upp 100 gram till.

Det är inte mycket.
En chokladkaka bara.
Men det är fan en chokladkaka som jag inte har ätit.

Käre Atkins, här skiljs våra vägar.
Det är slut! Fatta.
Och det är fan inte jag - det är du!
Du suger!

lördag 28 juni 2008

Imorgon

Är det dags att ställa sig på vågen igen.
Inte så att jag är orolig.
Eller så.
Jag känner helt enkelt för att gå ut och gå.

Typ 2, 3 mil.
Känns lagom.

fredag 27 juni 2008

Hur går det?

Att en sådan liten fråga kan väcka panik.
Men det gör den.
I alla fall om man står i en provhytt.
I den exklusiva underklädesaffären.
Och provar bikini.

För man bara vet att de kommer att slita bort skynket och titta in precis vilken sekund som helst.
Och då står man där.
Iförd den där bikiniöverdelen som såg så snygg ut när den hängde på kroken.
Och hipstersunderdelen.
Som också såg snygg ut.
Alltså innan man tog på sig den bakochfram.
Utanpå sina nylonstrumpor.

Då känner man sig minsann inte så fräck.

Och uttrycket "Hur man än vänder sig har man röven bak" blir plötsligt falskt.
För man tycks ha röven både fram och bak.

Men uppdraget är slutfört.
Jag har köpt bikini.
Nu ska jag bara hitta en öde strand.
Och solen.

torsdag 26 juni 2008

Tvångstankar

Saker jag måste göra idag:
Gå 409 steg
Skriva 4940 tecken
Göra 30 situps

För annars går världen under.

Saker jag borde göra idag:
Fakturera
Förbereda morgondagens viktiga möte
Skriva en ansökan
Men det kommer jag inte att hinna med. Så tyvärr kommer jag fortsätta att vara fattig och föga framgångsrik.

Det är ett grymt otacksamt jobb att vara ansvarig för världen.
Man får inte ens rabatt på foliehattar.
Dåligt, tycker jag.

onsdag 25 juni 2008

Amerikaner och människor

Jag hatar förnedrings-teve.
Dokusåporna har inga tittare i min lägenhet.
Jag får ångest av alla program som hjälper ensamma mammor att hitta karlar.
Eller frusna män att hitta kärleken.
Eller tjockisar att banta.
Eller miffon att städa.
Eller inkompetenta fleppon att betala räkningar.
Jag klarar inte att se "vanliga" människor på teve.
Skämskudden åker fram direkt.
Sedan famlar jag efter fjärrkontrollen.
Så länge det är svenskar alltså.

När det handlar om amerikaner däremot...
Då händer något.
Jag kan se dem sjunga skärande falskt.
Dansa med gracen hos flodhästar.
Äta ihjäl sig.
Inga problem.

Den enda slutsats jag kan dra är att jag inte tror att amerikaner är på riktigt. De kanske ser ut som vanliga människor, men jag tror att de är på låtsas.
De måste helt enkelt vara det.
Jag menar; Jerry Springer?
På riktigt?
Bush?
På allvar?
Skulle inte tro det.

måndag 23 juni 2008

Jakten har börjat

Eller jag kanske snarare skulle kalla det terapin.
Jag behandlar mig själv på samma sätt som terapeuter arbetar med fobiker.
Tillvänjning.
Man ska utsätta sig.
Idag tittade jag på bikinis.
Gick in i affären.
Minsann.

Insåg att jag hade att välja mellan skräckmönstrat eller enfärgat med guldglitter.
Sedan var jag nära att skena.
Så jag gick ut.
Men ändå. Framsteg.
Vem vet, imorgon kanske jag vågar prova en.

söndag 22 juni 2008

Nog nu

Nu orkar jag inte med mitt gnäll längre.
Jag måste engagera mig i något annat än min vikt.
Åtminstone en vecka.

Nästa vecka ska jag ägna åt något viktigt.
Något som betyder något.
Gå in helhjärtat.
Satsa allt.
Seriöst.
Inte ge upp.

Det är alltså dags för:
Den vilda jakten på bikinin.

Jag tror att det blir en tårdrypande föreställning.

Dags för en uppryckning

Så här kan jag ju inte ha det.
Något måste göras.
Jag tar väl och går ut.
Går någon mil.
I regnet.
Det borde ju göra underverk för humöret.

Fan, fan, fan

Det här fungerar ju bra.
Jag har för helvete gått UPP ett kilo sedan förra veckan.
Trots alla jävla promenader.
Och den totala bristen på kolhydrater.
Kan det vara muskler?
Jordstrålekryss
Magnetiskt fel på vågen
Utomjordisk aktivitet
Terrorister?

Den där tunga stenen i mitt bröst; kanske?
Den borde väga betydligt mer än 1 kilo.
Minst åtta om någon frågar mig.

lördag 21 juni 2008

Kanske något för mig

Den här bloggen är inte så dum.
Jag skulle behöva något i den vägen.
Fast jag har redan varit i en moske.
Flera faktiskt.

Mensatest tror jag nog att jag hoppar över.
Det är prickar.
Det enda pricktest jag lyckas på är allergitest.

Läst slumpmässigt valda böcker har jag också gjort. Med mycket blandat resultat.
Men fortfarande - idén är bra.

Det måste ju finnas massor av saker jag inte gjort.
Som inte är brottsliga.
Som inte är hälsofarliga.
Och som påverkar miljön minimalt.

Gyttjebrottas?
Hälla sambuca i näsan?
Raka huvudet?
Simma med sälar?
Windsurfa?
Studera till präst?

Tål att tänkas på.
Jag får ta en promenad.
Tänka lite.

torsdag 19 juni 2008

Historien upprepar sig

Mamma kunde aldrig dansa små grodorna på midsommar.
Snaps och baktyngd gjorde att hon trillade omkull.
Varje gång.

När jag var liten tyckte jag att det var jätteroligt.
Då visste jag inget alls om gener och ärftlighet.
Ack, ljuva barndom...

Hjälp

Jag har lite svårt att finna mig till rätta i min nya roll som kulturkofta.
Vad har sådan på fötterna egentligen?
Jag brukar tydligen inte titta så långt ned.
Jag noterar det hennafärgade håret, tunikan, de mångfärgade sjalarna och de groteskt stora smyckena.
Men fötterna har jag aldrig tänkt på.
Sneakers? Kan det gå för sig?

Hoppas det.

onsdag 18 juni 2008

Kulturkofta, tack

En vän skickade bilder från vår senaste kompisträff.
Det borde hon inte ha gjort.
Man kan bli struken från kompislistan för sådant.
Jag såg inte bara ut som om jag var begåvningshandikappad. Det är jag van vid. Men jag brukar inte se smällfet ut. Det gjorde jag nu.
Fet, utvecklingstörd, gammal och ovårdad.
Right!

Min första impuls var förstås att åka hem till henne, bränna ner hennes hus och på så sätt utplåna alla bevis.
Men det är långt.
Och då skulle jag behöva tanka bilen.
Och köpa bensin i en dunk.
Eller hur man nu gör, när man ska bränna ner hus.
Lät jobbigt, ju.

Så istället bestämde jag mig för att angripa en del av problemet. Förr fungerade det att låta håret växa vilt, gå utan smink och ta på sig det som låg närmast i hyllan.
Nu - ingen bra idé.

Så idag gick jag till frisören. En förfärlig, gapig människa som tycker väldigt mycket. Men hon är billig.

Hej, beskrev jag inte 99 frisörer av 100 där? Jo minsann. Snyggt.

Klippte mig i en prydlig page och gick tillbaka till jobbet.
Fick syn på mig själv i helfigursspegeln i hallen och insåg; jag har förvandlats till en kulturkofta.

Jag ser ut som en typisk medelålders kulturintresserad tant. En sådan där som står och dricker rödvin på premiärer. Med fläckiga tänder och underligt glänsande ögon.
Fan, jag kommer att börja gå på vernissage.
Köpa tunikor från Marimekko.
Gå på poesiuppläsningar på biblioteket.

Hoppas att jag får kul.

tisdag 17 juni 2008

Skit

Den här dieten har sina sidor.
Det skulle vara enkelt att utveckla ett ohälsosamt intresse för sin egen avföring.

Det tänker jag inte göra.
Nog för att jag behöver en hobby.
Men då ligger faktiskt tresteg närmare till hands.
Och optionsanalyser.
Och panflöjtsspelande.
Och samlande av osthyvlar.
Och trädgårdstomtar.
Och osthyvlar i form av trädgårdstomtar.
Och ungefär... allt.

måndag 16 juni 2008

Gud hjälpe mig

I ett svagt ögonblick googlade jag på viktbloggar. Kanske kunde det finnas någon som led på samma sätt som jag.
Någon argsint medelåldersmänniska.
Som plötsligt tvingats se sin kropp förändras på det mest groteska sätt.
Någon som jag kunde gnälla lite med.
Kanske någon som kunde få mig att skratta.

Det skulle jag inte gjort.
The horror!

Jävlar! Det gjorde ont i varje del av min själ.
Viktbloggar skrivs tydligen av vuxna människor som *ler*, använder smileys och "syndar" när de äter en muffins.
Synd? Give me a fucking break! Du kan väl åtminstone ha begärelse till din nästas åsna eller något partiellt intressant innan du börjar tala om synd.

De är alla peppade till tänderna och den här gången tänker de lyckas.
De dicker Nutrilett och tycker att det är värt att tipsa om.
Och så berättar de om sitt besök på gymet. Det var ofta jätte kul, men oj vicken träningsvärk de har fått. Sedan står det inte något mer om gymet.

Jag känner mig som om jag har dött och vaknat upp i la-la-land.

Det finns några supermänniskor också. Sådana som gått ned 30-40 kilo och noggrant noterar varje kalori som passerar deras matsmältningsystem och hur olika dieter påverkar deras prestation och maxpuls i 7-kilometersspåret.

Jag känner mig plötsligt väldigt ensam. Som E.T. ungefär. Jag vill ringa hem och bli hämtad tillbaka till den verkliga världen igen.
Gärna snart!

söndag 15 juni 2008

Vågjävel

400 gram.
Jag har gått ner 400 jävla gram.
Som ett paket russin ungefär.

Alla dessa steg. För vad?
Några nävar russin.
Russin är ju inte ens gott.

Skrivandet tar också på krafterna.
10.000 tecken.
Det är inte så mycket.
Precis som stegen.
10.000 steg är inte heller så mycket.

Men det är betydligt mer än 400 gram russin.

lördag 14 juni 2008

Stegräknarjävel

Det är något fel på min stegräknare.
Jag misstänkte det redan igår. Promenader som normalt brukar bli drygt 1200 steg visade sig bara resultera i 350 igår. Nog för att jag kanske kan ha tagit lite längre steg än vanligt. Men jag skuttade inte fram tre-stegs-style. Det är jag övertygad om.
Tresteg = not my cup of tea.

Idag säger den att jag har tagit 14 steg.
Jag har visserligen inte varit ute ännu. Men jag har garanterat tagit fler steg än så.

Skit också.
Man kan alltså inte ens lita på sin stegräknare.

Mänskligheten har jag givit upp hoppet om för länge sedan. Men nu stegräknaren, också.
Det går utför!

Nattpromenader

Det har sina nackdelar att somna mitt på blanka eftermiddagen. En utav dem är att man blir tvungen att gå ut och promenera på natten.
Mina resterande steg avverkades mellan klockan elva och tolv igår natt.
Det begränsar antalet trevliga gator att promenera på.
Ingen kyrkogård.
Inga gångstigar genom parkområden.
Inga gångtunnlar med dålig sikt.

Rent fenomenalt tråkigt.

Jag var visserligen inte helt ensam ute. Det fanns även hundägare, fulla tonåringar och områdets alla schizofrena pranoiker.

Jättetrevligt sällskap.
Verkligen.

fredag 13 juni 2008

Mystifikt

Klockan är 14.30
Jag kan knappt hålla ögonen öppna.
Nickar till vid skrivbordet som ett litet barn.

Det kan inte vara av ansträngning.
Jag har gått 2141 steg.
Skrivit 1423 tecken.
Ätit en kebabrulle - utan själva rullen.
Ringt ett samtal.

Jag behöver uppenbarligen helg!
Av den långa typen.

torsdag 12 juni 2008

Nytt projekt

Gick tidigare från jobbet. Klockan är bara några minuter över fem. Men jag har redan gått över 9.300 steg.
Fötterna gör visserligen ont.
Och vaderna.
Och de där delarna av låren som vidrör varandra.

Men allt det här börjar kännas gammalt.
För lätt, närapå.
Det är dags för nya utmaningar.

Från och med idag ska jag även skriva 10.000 tecken på mitt romanprojekt varje dag.
En vecka.

4082 kvar.
Inte riktigt lika enkelt.

Nästa vecka ska jag bygga ett eiffeltorn.

onsdag 11 juni 2008

Jeans

Mina favoritjeans gick sönder i höstas.
Eftersom jag har hamstertendenser så slängde jag dem inte.
Istället lade jag dem i tvättkorgen.
I väntan på något.
Oklart vad.
Kriget, kanske?

Om det blir krig är jag välförsedd.
Jag har massor av gummiband.
Och snören.
Och sladdar.
Och mobilladdare.
Och stereodelar.
Och trasiga jeans, som jag tror att jag ska laga.
Jag och McGyver kommer att klara oss utmärkt, tack.

Igår klippte jag av de trasiga jeansen till shorts.
Oklart varför.
Jag vet ju att jag har... hrmm... blivit lite rundare.
Men man kan ju gå ner igen.
Bli smal.
Igen.
Det var ju faktiskt bara 7-8 månader sedan det var mina favoritjeans.
Och jag har ju faktiskt gått ner i vikt.
2,1 kilo, ju.
Så jag provade dem.
Det fattades lite i midjan.
Sådär en 18 centimeter.
Om jag drog in magen.

Jag hoppas att McGyver kan hitta på något bra användningsområde för dem.