tisdag 30 september 2008

Jag ska få en ny kollega

Hon är yngre än jag.
Och snyggare.
Så klart.

Jag har till slut tvingats inse att det alltid kommer att vara så från och med nu.
Om vi inte gräver upp elefantmannen och anställer honom.
Men några sådana planer verkar inte finnas.
Of course.

fredag 26 september 2008

Man borde veta bättre

På min promenad hem från jobbet fick jag för mig att jag skulle titta på lite kläder. Inte för att jag har råd att köpa dem. Men ändå. Lite träning, så där. För att övervinna shoppingfobin.

Det var ju en rasande bra idé.
Verkligen.
Med otvättat hår och grå utväxt.
Osminkat ansikte.
Allergiska utslag av sårskorpetyp i fejan.

Först gick det bra.
Jag har lärt mig att gå i affärer utan att ens snegla åt en spegel.
Sedan gick det sämre.

Jag hejdades liksom av en tanke när jag var på väg in i provrummet med en snygg kjol i handen.
Vänta nu, vad tog jag för storlek egentligen?
38.
Vad är det för storlek på kjolen som knappt gick att knäppa imorse?
42.
Då passar jag på att titta mig i spegeln.
Sedan gick jag hem.

Det finns kanske människor som skulle hävda att kanelbullar inte är den bästa trösten en sådan här dag.
Anna Skipper, kanske.
Vad kan jag säga?
In your face, baby!

torsdag 25 september 2008

Hår

Det här måste vara medelålderns förbannelse:
Att varje dag vakna upp med en ny krämpa och ett nytt hårstrå på en plats där hårstån inte förmodas växa.

Idag: på tummen.

onsdag 24 september 2008

Saker jag har råd att köpa

Ett paket ägg.

Mina betyg visar att jag har läst om både budget och annat på Handelshögskolan.
Med högsta betyg.

Någon måste varit full.
Hela tiden.
Jag eller lärarna.
Kanske alla.

Saker jag behöver

1. Nya stövlar
2. Kappa
3. Höstjacka
4. Jeans

måndag 22 september 2008

Ibland undrar man ju

Jag tycker att Persbrant är en ful, glosögd och sällsynt oattraktiv karl.
Även utan Tre solar-peruk.
Mer... jämt.

Och jag skulle hellre leva på rödlök en vecka än att gå och se Ladies Night.

Sådant får mig att undra om jag verkligen är kvinna.

torsdag 18 september 2008

Test

Jag testar mig regelbundet.

Så här:
Jag bryter av en bit 70% mörk choklad.
Låter den långsamt smälta på tungan.
Känner smakerna utvecklas och sprida sig i munnen.
Inser att jag fortfarande tycker att det smakar skit.
Gläds!
Så jävla gammal har jag i alla fall inte blivit ännu.

För övrigt skulle jag aldrig dricka en droppe vin om man inte blev full av det.

Jag är så sofistikerad att jag blir chockerad själv!

onsdag 17 september 2008

Klump i halsen

Jag går omkring med en klump i halsen.
Jag hoppas att jag är ledsen.
För jag har fan inte tid att bli förkyld.

Dessutom är förkylning för mesar.
Jag har inte varit sjukskriven sedan karensdagen infördes.
Jag är inte säker på om jag är löjligt frisk eller sjukt snål.
Men jag har mina misstankar.

tisdag 16 september 2008

Svårövertalad? Moi?

Jag har blivit utmanad av Biggan.
Hon verkar misstänka att jag skulle vara svårövertalad.
Eftersom utmaningen var småtöntig.

Jo men visst.
Coolhet är ju mitt mellannamn.

Cool, fet & medelålders.
Kommer garanterat på mitt nästa visitkort.
Mina kärnvärden, typ.
Då har vi identifierat dem!
Gott så.

Då går vi vidare till utmaningen.

5 saker i min frys:
Årgångsis, fläsklägg, trattkantareller, dill och något oidentifierbart i en påse. Kan vara någon sorts lunch... kan vara en amputerad kroppsdel.

5 saker i min garderob:
En träningsjacka som det står Volvo på (ca 20 år gammal, troligtvis aldrig använd) seglarskor med stålhätta, grön sydväst, knallrosa kortärmad skjorta med paisleymönster (den ligger och väntar på att bli modern - hittills har det inte inträffat) och en aftonklänning i brun sammet.

Det där borde nästan fotas som dagens outfit. Men jag sparar det tills jag möblerar om här och gör detta till en modeblogg.

5 saker i mitt badrumsskåp:
Rosa pailjotter, en badbomb med glitter (kommer aldrig att användas - jag gjorde det misstaget en gång och sedan glittrade jag som ett skoldisko i två veckor), doftolja med påstådd jordgubbsessens (troligtvis från 1987), rostiga hårklämmor, grågrönt badsalt som luktar mysko.

5 personer jag utmanar vidare:
Har jag 5 läsare av den här bloggen, ens? Vi gör så här. Jag utmanar; Kungen, Horace Engdahl, Dr Alban, Birgitta Stenberg och Magdalena Ribbing. Om du är någon av dessa, anse dig utmanad och svara snarast.

måndag 15 september 2008

Vilket slöseri

Jag har aldrig tidigare haft så många snygga, charmiga och söta arbetskamrater.
Så totalt bortkastat.

Jag har lika mycket glädje av dem som av min löjligt stora samling stringtrosor.

Och som av en händelse har de något gemensamt.
Alla är för små.

Någonstans sitter det en gud och skrattar häcken av sig.
Undra på att man blir ateist...

söndag 14 september 2008

18.000 steg senare

Jaha, då var det konstaterat.
Jag har inget lokalsinne.

Veckans utmaning

Det var visserligen bara Knästrumpan som kände sig manad att ge mig några uppdrag.
Men de var å andra sidan riktigt bra.

Idag har jag varit uppe i ottan.
Smugit mig ut på en byggtomt.
Plockat äpplen.
Kokat äppelmos.

Det räknas väl, va?
Visst?
Visst!
En byggtomt är väl i och för sig inte riktigt naturen...
Men faktiskt. I den natur jag har besökt de senaste veckorna har det bara funnits pinnar.
Jag är kass på att laga pinnar.

Ok, det har funnits mystiska svampar också.
Garanterat inte kantareller.
Men jag är lite fäst vid mina njurar och vill gärna behålla dem lite till.
Även om de säkert väger lite.

Veckans uppdrag

Mina övriga planer för veckan gick sådär.
Provning av en favoritklänning i storlek 40 ledde till en viss depression.
Den brukade vara stor.
Klänningen, alltså.

Nu har rumpan blivit stor istället.
Den får inte längre plats i klänningen.
Jag ser ut som ett jävla päron!

Detta kombinerat med datastrul fick mig att ge upp lite grand.
Jag skrev inte som jag borde.
Och jag gick kanske inte alla steg heller.
I onsdags visade stegräknaren visserligen på 18.600 steg. Men jag är ganska säker på att den fick lite hicka där.
Helt säker faktiskt.
Jag fick 800 steg under tiden jag satt framför teven och tittade på So you think you can dance.
Tevetittande som motionsform - jag är helt för det, men jag tror inte riktigt på metoden.

En stilla söndag på vågen

69,9.
Till slut.
Under 10 fasaväckande sekunder skiftade de digitala siffrorna mellan 70,0 och 69,9.
De stannade till slut på 69,9.
Det kändes som en seger.

Bantning är uppenbarligen så inte min grej.
Tre måltider om dagen.
Regelbundna tider.
Och bara en kanelbulle om dagen.
Resulterar alltså i absolut ingenting.

Eller en viktuppgång om man nu ska vara noga.
Bajs!

tisdag 9 september 2008

Med lätta steg

Hittills har jag skuttat 12294 steg idag.
Hur lätt som helst.
Allt som behövdes var en ny stegräknare.

Den gamla ska jag bränna.
Under rituella former.
Kanske stöta en påle genom batteriet på den också.
Om jag hittar en tillräckligt vass.

Lite show för grannarna sådär.

måndag 8 september 2008

Anna Skipper, beware...

En voodoodocka av Anna Skipper...?
I´m so up for it.
Grymt förslag, bästa fröken Knästrumpa.
Men det var nästa vecka...

Göra dekorationer, tälja eller tillaga något från naturen?
Tälja är farligt.
Kan jag inte ens laga mat utan att skada mig själv, känns hobbys som inbegriper vassa knivar direkt livsfarligt.
Men onekligen lite lockande.
Vem vill leva för evigt, liksom.
Eller, vem vill ens leva, en dag som den här?

Jag hade lyckats gå ungefär 3000 steg när jag gav mig av från jobbet. Traskade på och tog en alldeles enorm omväg som garanterat skulle ge massor av steg.
Trodde jag.
Tji fick jag.
Det får jag för övrigt ofta.
Typ det vanligaste jag får över huvud taget.
Tji och nya gråa hår.

Nå, tillbaka till stegen.
Jag går.
Och går.
Och går .
Och går.
Och går lite till.
Sedan upptäcker jag att stegräknaren har vänt sig upp och ner och inte registrerat ett enda steg.
Inte ett enda!

Jag bestämde mig för att jag hade gått 2000 steg.
Men jag VET ju inte.
Sådant stör mig.

Nu måste jag skynda mig att laga mat.
Så att jag hinner äta före 21.30.
Om jag måste fasta tills imorgon bitti kommer jag att börja gråta.

Det här kan vara det dummaste jag hittat på på länge.
Ett rekord.
Whoopeee.

söndag 7 september 2008

Förslag emottages tacksamt

Alltså, mitt planerade nya liv känns lite trist.
Jag behöver någon form av utmaning.
Att äta på bestämda tider och promenera kilometervis är ju inte precis stimulerande för hjärnan. Jag behöver något mer.

En utmaning av något slag.
Gärna kreativ.
Eller galen.
Eller konstig.
En hake: det får inte kosta något.
Jag är tokpank.

Alla tips och idéer mottages tacksamt.
Nåja, nästan.
Bästa förslag vinner outsinlig ära och ett blogginlägg om resultatet.
Kom igen.
Utmana mig!

69,2 kilo

Kanelbulledieten är kanske ingen höjdare?
Men varken dieter eller motion verkar göra någon verkan.
Min kropp har tydligen bestämt sig för att det här är min nya vikt.
Vad jag än gör för att förhindra det.

Men jag har inte gett upp fullständigt.
Inte ännu.

Det är ju söndag.
Den perfekta dagen att planera ett nytt liv.
Jag brukar börja sådana på måndagar.
Ungefär varje måndag faktiskt.

Så, här är veckans uppgifter:
1. Äta frukost varje morgon
2. Gå 12.000 steg om dagen
3. Skriva 8.000 tecken varje dag på min roman
4. Ta med lunchlåda till jobbet varje dag
5. Inte äta något efter 21.30
6. Bara äta en kanelbulle per dag

Jo tack, jag är medveten om att de flesta klarar av att äta frukost, ta med sig lunch och låta bli att äta på kvällen.
Så dock inte jag.

Jag äter frukost kanske en gång i månaden.
Glömmer oftast min lunchlåda hemma, när jag någon gång har gjort en.
Äter sällan middag före 22.00.
Kan lätt äta 12 kanelbullar. Lätt säger jag!

Igår gick jag 576 steg.
Ett nytt liv alltså.
Med början imorgon.

Jag hatar det redan.
Men en vecka ska man väl kunna stå ut?
Visst?

lördag 6 september 2008

Lördag och regn

Tro inte att jag klagar.
Det här är ju ett perfekt tillfälle att ägna mig åt mina favoritsysslor.
Baka kanelbullar.
Äta upp dem.

Att göra slut med Atkins är det bästa jag gjort.

fredag 5 september 2008

Jag är inte alltid överens med mig

Jag är en sådan där människa som gärna hävdar att jag inte vill äga för mycket saker.
Egentligen inte mer än vad jag kan packa i en ryggsäck.
Eller till nöds få in i bilen.
Så att jag när som helst kan ge mig av.
Fri som fågeln, typ.

Då är det ju ganska besvärande att upptäcka att man har ungefär en triljard broderade hellinnedukar.
Och har bott i samma lägenhet i tjugo år...

Äntligen

Det är fredag.
Det är fredag.
Det är fredag.

En hel helg utan några som helst planer ligger framför mig.
Den absolut bästa sortens helg, om ni frågar mig.

Det finns förstås ett gäng måsten som ska klaras av.
Fakturor som ska skrivas.
Brev som ska skickas.
Vågar som det ska klivas upp på.

Men det kan vi tänka på sedan.
Imorgon, eller på söndag eller så.
Ikväll ska vi bara sitta och här och mysa.
Vara lite kära i varandra.
Min fredagskväll och jag.
Du och jag, fredag.
Forever and ever.

onsdag 3 september 2008

Så himla smart jag

Det mesta tyder på att jag har en alldeles normalt fungerande hjärna.
Jag fixar IQ-tester och högskoleprov utan problem.
Glänser på frågesporter.
Men ibland undrar jag.

Hur är det möjligt att jag blir lika förvånad varje gång jag provar mina kjolar och upptäcker att de har blivit för små?

Senast i morse; en grön manchesterkjol.
Sjukt liten hade den blivit.
Och jag blev förvånad!
Trots att samma sak hade hänt med den gröna mockakjolen jag provade igår.
Fan, den också, tänker jag.

Imorgon ska jag prova en av mina blå.
Dem kan jag ju inte ha blivit för fet för?
De är ju blå.
Inte gröna.
Himla skillnad ju.

måndag 1 september 2008

Veckans utmaning

Jag har bestämt mig för att minska ned på mitt tv-tittande.
Ett tv-program om dagen.
Thats it!

Redan nu börjar abstinensen sätta in.
Måste vänta till Dexter.
Måste vänta...
Måste.

Som tur är har jag saker att göra.
Jag måste:
Betala en miljard räkningar
Diska
Skriva 7000 tecken på min roman
Skriva klart en produktsida
Skriva en recension
Slänga sopor
Diska ännu mer
Tvätta håret
Fixa naglarna
Stryka en kjol
Leta reda på ett försvunnet telefonkort
Fakturera

Iiiiiihhh
Hur ska jag hinna till Dexter börjar.

Hmm det känns som om det finns något att lära av det där.
Typ om tidsbrist och effektivitet och sådant.
Men det kan någon annan få göra.
Jag behåller mitt huvud djupt här nere i sanden, jag.

Idel överraskningar

För några dagar sedan upptäckte jag att jag hade fått en bloggutmärkelse.
Det är ju så stiligt så det är inte klokt.
Jag nästan dånade.

Dessutom fick jag ett överraskande brev.
Jag är numera innehavare av en gravplats.

Jag är inte helt säker på hur jag ska reagera på det senare.
Tjohooo, eller?

Konferenströttma

Jag har varit på konferens.
Min kropp fixar inte att utsättas för sådant.
Kaffe, vin, öl - det fixar jag.
Men positiva konsulter... betydligt svårare.

Jag tror att jag kan vara allergisk.
För om jag får höra att glaset är halvfullt en gång till så kan det hända att jag kräks.
Jag tycker att det låter som allergi.
Men det är bara som jag gissar.

Det kan vara bitterhet också.