tisdag 31 mars 2009

Vissa saker går bara inte

Som att vara feminist i tvättstugan.

Där kommer jag med mitt jättelass med tvätt.
Och vad ser jag?
Någon har tagit mitt torkrum, fyllt det med tvätt och låst dörren med hänglås.
Bara det faktum att jag hade mjuka träningsskor räddade mig från en räkning för en ny dörr.
Sällan hörda svordomar ekade.
Stor ilsken lapp sattes på dörren.
Hade personen i fråga dykt upp hade polisen fått tillkallas.

Systerskap?
Bite me!

Att upptäcka att jag står och sparkar på en dörr samtidigt som jag skriker svordomar som en full sjöman, fick mig ändå att bli ganska nöjd över att humöret inte tappades på jobbet.

måndag 30 mars 2009

Fantastisk timing

Jag upptäckte precis att mitt pass har gått ut.
Om en månad ska jag åka.
Egentligen är det ju lugnt.
Jag har gott om tid att fixa passet.
Men är det verkligen i mars man vill ta nytt passfoto?
Skulle inte tro det.

Det kommer antagligen att bli lika roligt som när jag skulle ta bild till körkortet.
En vecka innan hade jag blivit klippt av en begåvningshandikappad frisör.
Som tog 1200 för besväret.
Jag antar att hon var utvecklingsstörd.
Hon måste ha varit det.
Vilken annan anledning kan det finnas att klippa tvåcentimeterslugg på en människa med mopsansikte?
En normalbegåvad frisör borde dessutom kunnat räkna ut att om man klipper ett tjockt hår som mitt två centimeter kort så står det precis rakt upp.
Att bli en fyrtioårig punkare var inte min plan.
Det är så inte jag.

Men körkort ville jag ju ha, förstås.
Så det var bara att knalla iväg till en fotograf och ta en bild.
Efter tre fyra försök fick jag till slut ge upp och ge fotografen rätt.
Jag var verkligen så där ful.
Det var inte kamerans fel.

Noga är det också.
Det ska vara si och så många millimeter mellan hakspets och hårfäste, man måste bevisa att man har ett öra och sitta rakt.
Undrar varför?
Varför ska jag vara noga när det ändå sitter en synskadad och förvandlar min noga utvalda färgbild till en blek, förvrängd svartvit kopia som bara vagt visar något människoliknande?
Jag ser ut som en nätmelon med öron och peruk.
Allt annat har blekts bort i bildbehandlingen.

Men det blir säkert bättre i passet.
Ska vi slå vad?

söndag 29 mars 2009

Utmattad

Jag har varit social.
Både fredag och lördag.
Nu är jag helt slut.

Idag vill jag bara stanna inomhus och stirra rakt ut i luften.
Men istället är det dags för sociala plikter.
Goda gärningar.
Igen.
En tjockis got to do, what en tjockis got to do.
Som de säger.
Vad de glömmer att säga är att tjockisen riskerar att fullständigt spräcka sitt tunna lager av social fernissa och explodera när som helst.

Frågan är bara var det spricker?
På utvecklingssamtalet?
Hos tandläkaren?
I samtalet med idiotmyndigheten?
När jag ska försöka förstå ett nytt affärssystem?
I bankmötet?
På mötet med Titta-Totte-kunden?
I tvättstugan?

Det kommer att bli en spännande vecka.

torsdag 26 mars 2009

Synd att det är försent

Det råder ju inte precis någon brist på medelålders skådespelerskor.
Det är synd.
Jag har uppenbarligen talang.

Tänk:
Oscarsstatyetter
Guldpalmer
Grammysar.

Min talang är garanterat av den digniteten.

Idag talade min pipigaste arbetskamrat om för mig att jag hade ett så fantastiskt jämnt humör. Jag var ju alltid glad och positiv till allt. Vad man än frågade mig var det ju aldrig några problem.

Vahetteresaru?

Dramaten?
Kan det vara en trevlig arbetsplats, månntro?

69,1

Det var det.

Nu talar vi om något annat tycker jag.
Robinson, någon?
Jag tycker: halvkackigt.
Men ur ett viktperspektiv, så...
Det kan hända att jag söker nästa år.

Det sista var lögn.

onsdag 25 mars 2009

Våfflor

Happy! Happy! Joy! Joy!
Våffeldag idag, ju.
Hur ska man kunna vara annat än glad och positiv då?
Våfflor!
Undrar om man kan kombinera dem med bacon?
Det borde ju vara nyckeln till paradiset.
Lycka!

Imorgon är en annan dag.
Det visste redan Christer Björkman.
Undrar om han visste att det var torsdag?
Antagligen inte.
Då hade han nog hållit käft.
Det finns ingen anledning att sjunga om torsdagar.
Om man inte är psykotiskt positiv, alltså.
Där är vi inte än.

måndag 23 mars 2009

Är det något i luften?

Igår bestämde jag mig för att möta den kommande veckan med en helt ny approach.
Jag skulle vara positiv.
Varje negativ tanke skulle snabbt slås bort och ersättas med en glad och munter. dito.
Joråseruatt.
Så tänkte jag.

Det har gått förvånansvärt bra.
Jag har visserligen inte presterat ett skit på jobbet.
Men jag har underpresterat med ett väldigt gott humör.
Alltid något.

Så kommer jag hem och kollar lite bloggar.
Och då visar det sig att det är en hel bunt med människor som tänkt precis likadant.
Sådant är lite läskigt.
Masspsykos?
Hypnos?
Konsulter?
Freaky!

söndag 22 mars 2009

Nästan rätt

Det blev lite färre färgpennor och lite mer träningsvärk.
Power yoga!
Det är nästan värt att upprepa.
POWER YOGA.
Vi körde väl ett halvt pass.
Sedan kom vi på att Robinson skulle börja och slutade vrida och bända våra kroppsdelar i omöjliga positioner.
Sällan har jag varit mer tacksam för ett tv-program.
Jag är vig som en villatomt.
Men det kanske är tur.
Annars hade jag rivit ner fler grejer.
Och inte bara misshandlat kompisens krukväxter.
Jag hoppas de repar sig till sommaren eller så.

Min kropp är inte gjord för krigarpositioner.
Om det någonsin blir krig hoppas jag att jag får ett maskingevär.
För i krigarposition kommer jag att göra noll nytta.
Noll.
Jag välter.
Så lagom skrämmande för fienden.

lördag 21 mars 2009

Nöjestripp

Idag ska jag åka till en annan stad och hänga med en lika medelålders kompis.
Vi ska ägna oss åt himla vuxna saker.
Jag gissar:
Skälla på självhjälpsböcker.
Rita lite med färgpennor.
Göra 100 listor.
Prova kläder.
Jämföra magar.
Diskutera smink.
Äta kakor.

Medelåldern är så totalt inte vad jag föreställde mig när jag var tjugo.
Tur det.

fredag 20 mars 2009

Det ska vi fira

Jag satte på extra vikter igår.
Fatta!
Extra vikter på body pumpen.
Visserligen bara på några övningar.
Och fortfarande mindre än alla andra.
Men ändå.
Extra vikter.

Jag tänker fira med chokladcroissanter.
Vad ska ni göra?

torsdag 19 mars 2009

69,3

Idag missade jag munnen när jag skulle äta.
Man skulle kunna tro att jag borde veta var min mun sitter vid det här laget.
Det finns ganska tydliga indicier på att jag faktiskt vet precis var den finns.

Man skulle också kunna tro att jag borde fått en fläck någonstans vid urringningen på min tröja.
Det fick jag inte.
Jag fick en fläck på magen.

Jag tror att det säger något om min figur.
Men vem lyssnar?
Inte jag.

Nä, om man skulle gå och träna kanske?

tisdag 17 mars 2009

Det finns för lite skåp omkring mina saker

Egentligen är jag inte speciellt fäst vid saker.
Om hela mitt hem brann upp är det få ting jag skulle sakna.
Det är ju bara prylar.

Men detta betyder inte att mina skåp är tomma.
För även om jag inte har några känslomässiga band till mina grejer så får jag ändå problem.
Saker kan nämligen vara bra att ha.
I min hjärna kan ungefär allt vara bra att ha.
Någon gång.
Oklart när.
Men, i framtiden... typ.

Mina skåp och lådor är fulla.

Dags för en rensning alltså.
Vi börjar lite försiktigt.
10 saker.

Ok, det här har redan blivit svårt.
1,5 meter turkosfärgat tyg.
Antagligen köpt på 80-talet.
Det skulle ju kunna vara bra att ha.
Till exempel om det börjar brinna och jag behöver binda ihop tyger för att fira ner mig själv till marken. Då kan det där skräckfula tyget vara räddningen. Skillnaden mellan liv och död.
Fast det är klart...
Jag bor ju på första våningen.
Men om man vill bygga ett vindskydd.
I lägenheten?
Sy en duk...
I turkos?
Gaaahh!
Ja, ja jag slänger det väl då.

9 saker kvar...
Det kommer att bli en jobbig dag.

måndag 16 mars 2009

Och sedan blev det måndag...

Man förtjänar antagligen inte bättre.
Tyvärr.

Någon borde fixa det där.
Typ kungen.
Då skulle jag bli rojalist, direkt.

I väntan på att någon fixar det där med måndagsproblemet tänker jag baka bröd.
Kanske fixar det sig av sig själv?
Om några timmar eller så.
Måndagen alltså.
Brödet lär jag få knåda själv.
Om inte kungen...
Nej.

söndag 15 mars 2009

För lite helg

Det är redan söndag!
Fan ta söndagar.
Mina består bara av plikter.
Goda gärningar.
Sådana som får sin belöning i himlen.

Det passar mig sällsynt illa.
Jag vill ha allt NU!
Som en medelålders femåring.
Rynkor och trotsålder.
Inte så charmigt som man skulle kunna tro.
Faktiskt.

Men jag har ingen träningsvärk.
Pilutta dig, body pump!
Nu undrar jag bara när musklerna kommer?
Hoppas snart.
Annars kommer jag att tröttna.

lördag 14 mars 2009

Ett spänstfenomen?

Jag har ingen träningsvärk!
Tillåt mig en upprepning.
JAG HAR INGEN TRÄNINGSVÄRK!

Fatta hur lättränad jag är!
Ett spänstfenomen.
Några månaders träning är antagligen allt som behövs för att jag ska kunna gå ut på seniortouren i body pump.
Om det nu finns någon sådan.

Eller så kanske jag fuskade lite i torsdags.
Så skulle det kunna vara.
Kanske.

Men jag föredrar den första versionen.
Let´s stick to that.

torsdag 12 mars 2009

69,7

Har tyvärr inte tid nu.
Måste gå iväg och träna.
Body pump igen, minsann.

För det var himla roligt.
Bara därför!
Jättejeättejättekul var det.
Joråseruatt.
Såvare.

Tiddelipom.

tisdag 10 mars 2009

Aldrig riktigt rätt

Idag trodde jag att jag hade fått till det.
Klädmässigt alltså.
En riktigt cool outfit, tyckte jag.
Om än kanske något udda...
Men cool.

Trodde jag.
Tills min projektledare tittade på mig med lyfta ögonbryn och sa:
åh, har du den på dig idag?
Sedan bytte han ämne.

Ibland önskar jag att jag jobbade på bibliotek.
Ganska ofta faktiskt.
Ok. If you insist.
Jämt.

måndag 9 mars 2009

Som en tonåring

Imorse bytte jag kläder fyra gånger.
Ibland blir det så.
Ingenting tycks passa ihop.
Mystiska fläckar uppenbarar sig på tröjor som borde vara rena.
Vad jag än provar ser kroppen helt skev ut.
Som om benen plötsligt blivit längre.
Och midjan hamnat strax under nyckelbenen.
Konstigt.

Inte blir det lättare av att jag gör mitt för miljön.
Lågenergilampor är inte grejen när man försöker lista ut om färger passar ihop eller inte
Det är antagligen därför Birger Shlaug ser ut som han gör.
Så såg jag också ut idag.
Som Birger.
Fast utan skägg.
Alltid något.

söndag 8 mars 2009

För övrigt

... är det snöblandat regn ute.
Världens bästa ursäkt för att stanna inomhus.
Det borde nästan vara lag på det.

Orättvisa beskyllningar

Det var tydligen inte alls så att vänsterarmen hade fuskat.
Den var bara lite långsammare.
Lite senare på dagen var även den helt lam.

Men idag är det nog lite bättre.
Jag kom upp ur sängen redan på tredje försöket.
Bra så.

Jag ska nog ta mig igenom dagen.
Jag har inte direkt några avancerade planer.
Tvätta mig, på de ställen jag inte nådde och äta något mer än cornflakes, vilket var allt jag orkade laga igår.
Det ska nog gå om jag tar det vackert.

lördag 7 mars 2009

Kan det vara muskler?

Jag har upptäckt något mysko.
Mina överarmar...

Nej, jag har inte upptäckt dem precis nu.
Det gjorde jag för länge sedan.
De är liksom svåra att missa.
Även när jag var löjligt smal så var mina överarmar...
Tja, rundnätta.
Idag tror jag att de upptar sådär 20% av min vikt.

Nu till det mystiska.
Mina överarmar är tjockast strax ovanför armbågen.
Har man muskler där?
Kan det vara felplacerade biceps och triceps?
Det skulle kunna förklara saken.
Hoppas, hoppas.

Aj!

No pain, no gain.
Jag hopppas att det är sant. För i så fall har jag tjänat massor.
Miljoner, minst.

Migrän och träningsvärk i kombination slog ut mig fullständigt igår.
Så det blev sängen direkt efter jobbet.
Nu, tolv timmars sömn senare, verkar huvudet sitta på plats.
Men kroppen...

Jag har EN fungerande kroppsdel.
Det är vänsterarmen.
Den verkar ha fuskat.
Den hängde antagligen bara med i takt och lät högerarmen göra allt lyftande.
Det straffar sig nu.
För idag får den göra allt.
Eftersom högerarmen inte ens orkar lyfta en kaffekopp.
Rätt åt dig - vänsterarmen!

Till vänsterarmens uppgifter för dagen kommer också: att knuffa/lyfta ena benet och lägga det över det andra, så att jag kan sitta med benen i kors.
Benen fixar inte det själva idag.

Men annars gick det bra.
Jag är som gjord för att träna.
Jag slog inte ned en enda människa med skivstången.
Jag kräktes inte.
Och jag fes inte ens när jag tog i som mest.
I min värld är det en stor framgång.

Det här måste jag nog göra om.
Om något år eller så...

torsdag 5 mars 2009

70,0 igen...

Jag har tyvärr inte tid att orda mer om detta.
Jag ska gå på Body Pump.
Jonglera med en skivstång, lite snyggt sådär.

Kanske borde man köra ett dubbelpass?
Baraföratt...

onsdag 4 mars 2009

Senildemensen slår till

Tog lite ledigt från jobbet idag.
Eftersom jag hade tvättid.
Trodde jag.

Tji, fick jag.
Det får jag förresten ofta.
Massor av tji.
Typ hela garderober fulla av tji, som jag samlat på mig under åren.
Helt utan någon som helst nytta.
Inte ens McGyver kan förvandla tji till något användbart.

Min tvättid var igår.
Nästa lediga är om två veckor.

Hej, kläder från 90-talet!
Kul att se er igen.
Nu ska vi ut och göra stan.

Då ska vi se; båtringade randig tröja eller paisleymönstrat...?
Dessa svåra val.

tisdag 3 mars 2009

Jag skyller på rösterna...

Ibland undrar jag om jag verkligen är vid mina sinnens fulla bruk.
Ganska ofta faktiskt.
Som idag.

På jobbet pratade lilla S. om att hon ville testa klättervägg.
Då hör jag plötsligt en röst som säger:
Åh, det har jag också alltid velat prova.
Det är min röst!
Jag hinner inte mer än uttala orden innan lilla S är igång och letar lämplig plats.

Men är jag psykotiskt, eller?
Inte nog med att jag är fet, jag är också:
vig som en villatomt,
klumpig,
löjligt svag i armarna
och sjukt otränad.

Dessutom har jag ju för fan svindel!
Jag kan med knapp nöd stå på en stol utan att svimma.
Hur tänkte jag nu?

måndag 2 mars 2009

Ännu ett stolt ögonblick

Var tvungen att springa lite för att hinna med bussen imorse.
Sträckte låret.

Toppform?
Jomenvisst serru!

Jag har funderat på att börja simma.
Men jag vet fan inte om jag vågar.
Drunkningsrisken verkar vara överhängande.
Att simma 1000 meter i barnpoolen är väl inte helt ok?
Gissar jag...

söndag 1 mars 2009

Så meningsfullt

I går städade jag i fem timmar.

Idag tvingas jag dricka mitt morgonkaffe ur en espressokopp.
Fatta hur många espressokoppar man måste dricka för att komma upp i en normal mängd morgonkaffe!
Det är många.
Mina vanliga kaffemuggar verkar stå utspridda lite här och var.
I bokhyllan.
Två bakom datorn.
En på toaletten.
Någon på hallbordet.
En bakom gardinen i fönstret.
Och se, där står visst en tallrik med matrester också.
Och ett glas.
Hej på dig!

Innan gästerna kom så konstaterade jag förnöjt att jag egentligen borde bjuda hem folk lite oftare.
För då blir ju hela lägenheten städad.

Jo men visst.
Och så kan man göra om hela jobbet dagen efter.
Hade visst glömt den detaljen.