I morgon börjar våren

Mars är en vårmånad.
Åtminstone om man låtsas att vi bor i ett land där varje årstid har fått tre månader var. Vilket ju vore det enda rättvisa.
Och rättvisa gillar vi ju.
Alltså börjar våren i morgon.

Så, vem tänker gå barbent?
Någon frivillig?

Åter till grottekvarnen

Och så var det måndag igen.
Att det ska vara nödvändigt?

Om drygt nio timmar

är det fredag på riktigt.
Jag känner att ett litet hurra är på sin plats.

HURRA!

Tonåren all over again

I morgon ska jag gå på fest och jag har ingenting att sätta på mig.
Suck!
Troligtvis får jag väl en finne i pannan också.

Nåja, jag lär i alla fall slippa se mitt span hångla med någon annan.
Det finns fördelar med att inte vara förälskad.
Alltid något.

Saker jag ser fram emot idag...

...
...
...

Det där var helt enkelt en jävligt dålig rubrik.

Saker man inte vill höra i februari

Att ett nytt lågtryck är på väg in.
Orden rekordkyla, rysskyla eller köldchock ever again...
Fler diskussioner om elpriset.
Mysko ljud från bilens motor.
Framför allt inte det sista.

Jag har inte tur någonstans just nu.

Världen behöver alltså ytterligare en kokbok?

Jag är skeptisk.

Men jag skrev ju att jag skulle följa ert beslut slaviskt, så jag måste ju åtminstone försöka.
Det måste jag ju.
Nu vill jag inte verka fördomsfull på något sätt. Men slaver är väl typ jugoslaver, rumäner, ungrare och sånt?
Himla pålitliga människor, säkert.
Jag är mer av vallonsläkt.
En gång i tiden var vi tydligen duktiga på järnbrytning och att bygga kanaler.
Nu tycks det inte vara så stor efterfrågan på sådant.

Så... jag har verkligen ingen aning om vart jag vill komma med det här.
Mer än att jag har onda aningar inför mitt kokboksskrivande.
Det kan eventuellt förvandlas till en skräckhistoria.
För mig eller läsarna, återstår att se.

Är ni redo?

Det är freeeeeedag!
Vågen, allihop!

Ibland kan jag faktiskt tycka att det är något osunt över min ovilja till arbete.
Men det brukar gå över fort.

Vissa utav oss är helt enkelt som skapta för att ligga på soffan och stirra in i en värmande brasa, med en kopp kaffe och en äpplemunk nära till hands.
Vissa, som jag alltså.
Därför sticker jag nu ut till landet och ägnar mig åt sådana trevligheter.

Nästa vecka är det ju dags att börja skriva bok.
En kokbok tydligen.

Ha det så himlans tills dess!

Ingen magi precis

Ungspannkaka lagad och till stor del uppäten.
Jag tryckte ned nästan ett kvarts kilo bacon i den.
Jag gillar inte pannkaka.
Men med ett kvarts kilo bacon till kan jag få ned nästan vad som helst.

Möjligtvis med undantag för vaniljyoghurt.

Uppvärmning

Nu lutar det åt kokbok. Det gör mig en aning nervös med tanke på att det faktiskt inte gått något vidare med mina planer på att bli en gourmétkock. Jag är mer av ett matvrak.
Men har jag sagt det så.

Det är väl lika bra att sätta igång och träna.
Skafferi och kylskåpsinventeringen ger inte så himla många spännande möjligheter.
Bacon med palsternackor?
... och ägg?
... och... vad fan är det? en påse gamla rödbetor?
... och turkisk yoghurt?
... och kaustiksoda?

Jag gissar att Jamie Oliver säkert skulle kunna svänga ihop något av ovanstående saker,
Eventuellt skulle en terrorist också klara av det. Kaustiksodan i kombination med de där rödbetorna som har börjat rinna skulle kunna utgöra basen till någon form av biologiskt stridsmedel.
Men nu var det inte spränga saker jag skulle göra.
Det får bli en ungspannkaka.
Mycket spännande...

Ja se det snöar

igen!
Två av mina vänner är på Kanarieöarna.
Min allra bästa vän är i Karibien.
Några bekantingar befinner sig i Nya Zeeland.
Stackarna...

Nu missar de ju helt chansen att få hysteriska utbrott, benbrott, genomblöta skor och vinterdepressioner.
Jag fattar inte hur de tänker.
Jag har alltid trott att enda skälet att vi stannat här på västkusten är att vi i hemlighet är masochister.
Nu raserar de åratal av teoribyggande.
Obegripligt.

Läser ni verkligen fantasy?

Nu är det inte lång tid kvar att rösta.
Och jag börjar faktiskt oroa mig lite.

Gillar ni fantasy, alltså?
Jag vet inte riktigt.
Kanske har jag missbedömt er, men jag har aldrig föreställt mig er som ett gäng Tolkien-fans.
Men det kanske ni är.
Plöjer ni Jordan, Martin, Kerr, Eddings och Gaiman på väg till och från jobbet?
Kanske tillbringar ni era helger på lajv utklädda till alver?
Konstigt.

Men människor är ju mångfacetterade varelser.
Och skriker marknaden efter böcker med magiskt bacon så ska jag naturligtvis göra mitt allra bästa för att skriva just en sådan.
Så klart.

Jo man tackar

Nilla påminde precis om att det var alla hjärtans dag.
Med tanke på att jag fått exakt noll blommor, chokladkartonger och vaniljhjärtan idag så var det ju precis vad jag behövde påminnas om.

Tack, nu känns det mycket bättre.

Mmmm måndag

Är det bara jag, eller var det ovanligt mycket måndag idag?
Jag är inte glad trots jag lyckades fynda ett trädgårdsredskap för bara 5 kronor i en second hand-butik.
Jag gissar att det bevisar att man inte kan köpa lycka.

Om man inte köper bacon förstås...

Helgens lärdom

Man ska inte köpa serranoskinka i en charkdisk där kokt medvurst är en storsäljare.
Koka medvurst?!
Men varför?
Smakar den inte tillräckligt mesigt utan att kokas?

Serranoskinkan var dock inte mesig.
Den var sur.
Det upptäckte jag tyvärr inte förrän jag packade upp den.
Jag gissar att personen som skar upp den saknade luktsinne.
Alternativt, enbart äter kokt medvurst och faktiskt inte vet att skinka inte ska få ögonen att tåras.

Jag lade ut den till fåglarna.
Det kanske jag inte borde gjort.
Men jag lovar att jag är helt oskyldig till alla tidigare fall av massdöd bland fåglar.
En gång är ingen gång, eller hur?

Men skärpning!

Hur ska jag kunna bli en bästsäljande författare om ni inte talar om vad jag ska skriva?
Om jag tolkar statistiken rätt är det mindre än 10 % av besökarna som faktiskt har röstat.
Vad menas med det?
Unnar ni mig inte att bli den nya Stieg Larsson?
Tror ni att jag ska bli mallig och låta framgången stiga mig åt huvudet?
Nå, det skulle kanske kunna vara korrekt. Jag vet inte. Jag har aldrig haft några direkta framgångar tidigare så hur ska jag kunna veta det.

Att några säkert kom hit av misstag är jag med på.
Som den person som sökte på "underkläder big lady".
Jag misstänker att det inte var det här han/hon letade efter.

Och varför någon som sökte på "jobba i stuprör" hamnade här fattar jag bara inte.
Jag har aldrig jobbat i ett stuprör!
Inte ens när jag var som smalast hade jag fått plats.
Och vad gör man förresten där?
Tar på sig en angoratröja och agerar piprensare?
Obegripligt.

Åter till ämnet.
Nu drar jag åt skogen för att ägna mig åt intressanta saker som sittande, stirrande på eld, bokläsning, doppande av bragokex i kaffe (saker man äter på landet räknas inte, det vet ju alla) tittande på någon av de tre tevekanaler jag kan få in och allmänt filosoferande.
Under tiden jag gör det tycker jag att ni ska rösta.
Sedan kan ni få ägna resten av helgen åt roligare saker.

Det finns fler

Det finns ännu fler som har bokprojekt på gång.
Den här bloggaren skriver också.
Fast tydligen i hemlighet.

Inte nu längre!

Det är säkert ännu fler där ute.
Kom igen, avslöja er nu!

Och om det skulle vara så att någon annan planerar att skriva en fantasyroman med magiskt badon vill jag bara säga att jag med varm hand lämnar över ämnet till dig.
Man vill ju inte konkurrera med en bloggkompis.
Absolut inte.
Hur gärna man än skulle vilja skriva en fantasyroman...med magiskt bacon.
För det vill man ju.
Så gärna.

Kan det bli mer februari?

Snöblandat regn.
En halv decimeter slask på gatorna.
Bleka hostande människor på bussarna.

Men idag är det förfredag!
Det är väl det enda som gör den här dagen uthärdlig.
Bara några timmars arbete kvar och sedan är det...
...trumvirvel...
FREEEEDAG!

En fredag i februari är fortfarande en fredag.
Alltid något.

Härmapa

Jag vill också.
Fru Venus gör det.
Agneta gör det också.
Dessutom gör mitt rättesnöre i blogglivet - medelåldersfrågespaltsinnehavaren - Nilla det också.

Jag vill också skriva en bok!

Ett problem bara.
Jag vet inte vad jag ska skriva om.
Det är inte så att jag saknar idéer. Jag har bara lite svårt att välja mellan dem.
Så vad göra?
Lösningen är ju hur enkel som helst.
Ni får bestämma!
Svara nu genast på enkäten borta till höger så kan jag sätta igång om en vecka eller så.
Eller så fort jag nu lyckas få upp den.

Jag kommer att följa ert råd slaviskt.
Åtminstone så länge ni inte röstar på poesi.
Gör ni det svarar jag inte för följderna.

Shoppingchock

I dag drabbades vi av strömavbrott.
Eller drabbades...
Det var ju ett utmärkt tillfälle att ta en promenad på stan och titta i affärer istället för att jobba.
Något måste man ju göra när kaffemaskinen inte fungerar.

Gick in på Esprit (trodde jag) och tittade på kläder.
Såg flera grejer jag gillade, till riktigt bra priser.
Köpte en fin kjol för nästan ingenting.
En grej bara...
När jag hade betalat så stoppade de ner den i en påse från Cassels.
Cassels!!?
Det är ju en tantaffär!
Det har det ju alltid varit, eller hur?

Något måste alltså ha förändrats.
Frågan är bara - är det dom eller är det jag?

Undrens tid är inte förbi

Idag åt jag chicken tikka till lunch iförd en vit tröja - utan att spilla.

Prisa herren!

Äntligen måndag!

Härligt!
Om tre minuter ska jag ge mig iväg till jobbet.
Pigg, entusiastisk och fylld av engagemang.
Redo att möta nya utmaningar.

Lurar jag någon?
Trodde väl inte det.

Det spelar ingen roll vad de där självhjälps-böckerna säger. Jag är helt enkelt inte så lättlurad. Jag sitter minsann här och ser sjukt entusiastisk och peppad ut. Men inte ens jag går på det.

Nåja, det finns kaffe.
Alltid något.

Halleluja!

Jag har lyckats köpa ett par jeans!
Jag fick visserligen prova åtta par under varierande form av förödmjukelse, men till slut gick jag ändå därifrån med ett par nya jeans i en påse.

Bara en grej...
På den tiden (för fem-sex år sedan) när jag brukade köpa jeans lite mer regelbundet så hade jag storlek 29.
I de här står det 42.
När bytte vi måttsystem?
För det måste vi väl ha gjort, eller...?

3 tv-program jag inte tänker se idag

Först tänkte jag skriva Melodifestivalen, eftersom jag gärna vill inbilla omvärlden att jag är lite intellektuell och svår... Men sedan insåg jag att det nog redan var försent.

Jag tror inte att jag kommer att se på Melodifestivalen. I alla fall inte utan skäms-kudde i beredskap. Däremot är jag helt säker på att jag inte kommer att se de här 3 programmen:

Crocodile Dundee - Finns det något slags avtal som säger att den måste visas varje månad? Finns det någon nu levande människa som inte redan sett den? Och vill den människan i så fall vara så vänlig och se filmen, så att vi kan få ett slut på det här?

Det okända - folk som hör steg, ser skuggor och känner att någon tittar på dem. Är det verkligen olika avsnitt eller har de nöjt sig med att spela in 3 stycken  och visa dem gång, på gång, på gång? De manliga medierna verkar för övrigt mycket läskigare än de eventuella spökena.

Kåkfarare i köket - Men ge er! Enuff with the matlagningsprogram.

3 mysko böcker

Finns det människor som smyger in i folks hem och ställer böcker i deras bokhyllor?
Jag kan i alla fall inte komma på någon annan rimlig förklaring till att jag har följande böcker i mitt bibliotek.

Mogen för sex av Joachim Israel (om titeln varit Övermogen... så hade jag förstått det bättre)
Den diciplinerade människan av Lorentz Lyttkens (Ha! Uppenbarligen oläst. Vilken överraskning!)
Divisionalisering och därefter av Edgren, Rehnman och Skärvad (Orkar inte ens försöka fatta vad den handlar om)

Däremot blir jag faktiskt inte det minsta förvånad av att hitta Hej lättja! Konsten att göra minsta möjliga på kontoret av Corinne Maier.
Det skulle nog inte mina kollegor bli heller...

3 saker jag slängt

I stället för att jobba har jag rensat lite i skafferiet.

Följande saker åkte i soporna:
en påse glöggkryddor
en halv påse platta risnudlar
en påse gorgonzolasås från Knorr

Jag avskyr verkligen tanken på att slänga mat.
Men jag tröstar mig med att inget av det där riktigt kan räknas som människovärdig föda.
Glögg är vidrigt, risnudlarna smakade papp och var antagligen tillverkade just av sådan och Knorrs gorgonzolasås bara måste ha varit ett kemiskt experiment som slog väldigt fel.

Nu bakar jag bröd.
Vilken minut som helst kommer jag säkert att ta itu med de där sakerna som jag måste göra.
Jodå...

3 klick från tjockisen

...finns en musikalartist!
Vem hade kunnat tro det?

Istället för att sätta igång med något nyttigt bestämde jag mig för att se vad som finns 3 steg bort. Började hos Singelmamman som skrev om pizza. (med fiberhusk...?). Blev lite hungrig, fiberhusken till trots. Som 3:a i hennes blogglista hitade jag Sus som hade lagt ut en bild på en söt hund i snö. Drabbades av svår hundlängtan tills jag kom ihåg hur blöt hund luktar, då stillade det sig en aning.
3:a i Sus lista fanns den här grabben.

En musikalartist, alltså.
Av bloggen att döma är han: ung, snygg, ambitiös, positiv, musikalisk och älskar sitt jobb.
Jag slår vad om att han kan dansa också.
Min absoluta motsats alltså...
Bara 3 steg bort.

En dag i 3-steg

I dag har jag tre saker att fixa.
Ett jobb.
En utlovad tjänst.
Ett administrativt måste.

Det låter ju inte så mycket.
Men jag kan nog få det att räcka hela dagen ändå.
Ineffektivitet är min paradgren.

Det sägs att man ska börja med det jobbigaste.
Jo men säkert...

Ordningen återställd

NU kom tidningen.
Klockan 09.42.
Lördagen kan börja!

Men, var är tidningen?

Jag har inte fått någon!
Min lördagsmorgon är alldeles fel.
Vad ska jag nu göra av den timme som jag normalt brukar läsa tidningen och dricka kaffe?
Bygga en kärnreaktor?
Skriva en gnällig insändare?
Ringa och skälla?
Fixa det där jobbet jag har tänkt göra under helgen?

Glöm det sista! Det är faktiskt forfarande morgon ju!
En lördagsmorgon ska vara mysig och långsam.
Det borde det nästan vara lag på.

Jag hoppas verkligen att tidningsbudet har en bra ursäkt.
Värdskrig, linbanebrand eller galloperande böldpest kan jag acceptera.
Nagelsvamp och mjällvårtor? Inte en chans.
Hård men rättvis, sådan är jag!

Utmattad och slutkörd

Men ser man på...

Jobben hopar sig i oändliga travar.
Det regnar.
Världen består bara av grå nyanser.
Jag måste gå upp klockan sex i morgon.
Det är en evighet till fredag.
Och februari har bara börjat...

Jo, det här blir nog kul.