fredag 30 januari 2015

Packad och glad

och lite nervös...
Jag avskyr att köra bil när det snöar.
Men. Solen skiner!
Jag hoppas att det betyder att jag kan strunta i den där klass 1-varningen och faktiskt åka till landet i kväll. För när solen skiner från klarblå himmel kan det väl knappast slå om och börja toksnöa på några timmar? Eller hur? Det är ju inte fjällen direkt.

Väskan är packad.
Allt som krävs är att jag åker hem, skrapar fram bilen och ger mig iväg.
Lyckan i detta!
Det blev fredag den här veckan också.
Till slut!

Rubrik snattad av Singelmamman

torsdag 29 januari 2015

Seeeeeegt

Idag kändes livet så segt att jag bestämde mig för att stanna hemma.
Men det visade sig ge mig lite dåligt samvete, så nu har jag tillbringat hela dagen med att skura badrummet, tvätta, torka av tavelramar och plantera om vanskötta krukväxter.
Och tänka sig, det var ju precis lika segt.

Jag är fan kass på att skolka.

Rubrik snattad av I will not keep calm and you can fuck off.

onsdag 28 januari 2015

7 snabba

Äter: riskaka
Varför: för att alla bullar är slut
Läser: Nu äter vi! av Jenny Damberg
Tycker: toppen, älskar reportageböcker
Undrar: vart alla brandbilar är på väg i så himla hög fart
Tänker: jag stängde väl för guds skull av plattan i morse
Borde: sluta noja varje gång jag hör en siren

Rubrik snattad av Linda K

tisdag 27 januari 2015

Ibland sker det oväntade saker

...och vissa gånger händer precis just vad man hade kunnat förvänta sig.

Under denna veckan ska vi ta foton till vår företagspresentation.
I morse vaknar jag med en vagel stor som en handboll.

Jag önskar verkligen att jag var förvånad.
Men det är jag inte. Alls.

Rubrik snattad av Shamrock

måndag 26 januari 2015

På väg hem

Rent mentalt har jag knappt varit här alls, så jag hade lika gärna kunnat gå hem för flera timmar sedan.
Men det regnar faktiskt.
Och jag har inget paraply.
Dessutom finns det goda nötter på kontoret.
Eller, det fanns. De är slut nu.

Så att... nej, men om man skulle ta och ge sig nu då.

Om jag har gjort någon nytta?
Vad är det för en konstig fråga?
Jag har ju lagt till en flik här ovanför på bloggen. Den kommer jag att använda för att lista alla böcker jag envisas med att läsa och sedan glömma bort. Om jag kommer ihåg det alltså... Vi får se.
Tja, det var väl ungefär det jag gjort.
Det där andra jag skrev att jag skulle göra, visade sig gå utmärkt att skjuta upp. (Utmärkt = ingen har mejlat dödshot ännu.)

Nu väntar en kväll av seriöst soffhängande.
Eventuellt med en fläskpannkaka som sällskap.
Känns som en bra plan.

Rubriken snattad av Fru Venus.

En sån dag

Ska det vara så här?
Det är känslan jag vaknar med.
Jobba! Ska det vara nödvändigt? Finns det verkligen inget bättre sätt att tillbringa sitt liv än att sitta på en kontorsstol framför en jävla skärm hela dagarna?
Är detta en värdig tillvaro för en människa?
Varför kan jag inte vinna på Lotto så att jag slipper jobba?
Hur svårt ska det vara?

Sedan orkade jag inte tänka på saken mer utan gick upp, duschade, klädde på mig och gick till jobbet.
En helt vanlig måndagsmorgon, alltså.

Rubriken snattad av I will not keep calm and you can fuck off.

Snattarvecka

Jag känner mig ganska fantasilös för ögonblicket.
Därför tänkte jag ägna denna veckan åt att snatta bloggrubriker.*
Innehållet gissar jag att jag faktiskt får hitta på själv.

Ett alternativ vore förstås att inte skriva något alls.
Men så kul ska vi inte ha det.
Om jag lät fantasibrist hindra mig från att skriva så skulle jag ha blivit arbetslös för länge sedan.

*Utöver själva rubriksnattandet gissar jag att jag även kommer behöva ägna veckan åt att arbeta, betala företagets räkningar, betala mina egna räkningar, göra intervjuer, skriva broschyrtexter, ringa kunder, räkna offerter och gå på möten. Synd.

söndag 25 januari 2015

Insnöad

När det är helt perfekt kramsnö så kan man ju bara inte låta bli.
Att göra snölyktor är betydligt trevligare än att göra snöänglar.
Framför allt pga att det inte tycks bli några änglar längre. Utan mer snöbarbapappor... Och det är på något sätt inte lika charmigt.

Trevligaste grannen kom på besök och hängde lite vid kaminen.
Eller, kanske mer under kaminen.
Den lätt drogade blicken kan bero på att denna katt precis uppnått en kroppstemperatur på ungefär 60 grader. Själv är jag inte helt säker på hur länge katt ska tillagas, men om man ska tro katten själv så ska den tydligen kokas i lite drygt två timmar. För efter så lång tid flyttade den sig och lade sig istället i soffan för att sova ytterligare några timmar.

Jag vill bli katt i mitt nästa liv.

lördag 24 januari 2015

Stordåd: dammsugning

Den där idén om att jag ska dammsuga lägenheten varje vecka visade sig ju vara sjukt besvärlig eftersom jag verkar använda mina golv som förvaringsyta för allt från stora grytor till kilometervis med mysko sladdar.

Så för att inte ge upp direkt bestämde jag mig för att det varje vecka ska bli lite enklare att dammsuga. Varje vecka ska jag alltså avlägsna någonting från golvet.

Det fungerar riktigt bra.
Lådor har åkt upp på vinden, gamla fula värdelösa tavlor har hamnat i soporna och sladdar har...
Ja, alltså det här med sladdar.
Det blir ju faktiskt lite pinsamt när man står och tittar på en lång ledning som hänger lite halvslappt längs listerna från ett rum, genom hallen, bort till ett annat rum och inse att den hörde till ett modem som åkte ut för 7-8 år sedan.
På allvar! En modemsladd!
Det måste ju vara teknikens motsvarighet till en ullhårig noshörning.

Snart hittar jag antagligen bockstensmannen i någon av mina garderober.

fredag 23 januari 2015

Dagens sista uppgift

Ååååh jag vill gå hem nu.
Men det finns bullar kvar på kontoret.
Så kan vi ju faktiskt inte ha det.

Nu måste jag fika omedelbart så att jag kan få gå hem någon gång.

torsdag 22 januari 2015

Vad gör jag då?

Läser hunger.
En av mycket få svenska tidningar jag faktiskt gillar.
Jäääääääääääääättelånga texter. Mums.
Och så handlar den om mat också.
Det kan inte bli mycket bättre.

Vad jag inte gör

Den här snodde jag precis från Frida, men den verkar finnas lite överallt just nu.

Jag dricker inte äggtoddy. Jag äter inte ugnsbakad lök. Jag går inte i högklackat. Jag spottar inte ut vindruvskärnor. Jag läser inte romantik. Jag ser inte på balett. Jag dansar inte pardans. Jag tuggar inte med öppen mun. Jag sover inte på mage. Jag träffar inte mina släktingar. Jag använder inte läppstift.

Livet utan shopping

Jag brukar hävda att jag avskyr att shoppa, så det här med att inte köpa något nytt till mig själv före 1 juli kändes som ett ganska enkelt stordåd.

Men det var värst vad jag vill ha saker nu när jag inte får.
Och då har jag ändå varit ganska generös med vad jag faktiskt får köpa.
Jag får till exempel köpa verktyg, beslag, färg, penslar och allt som kan behövas för att bygga, renovera och fixa.

Ändå börjar jag redan vilja ha en massa nya saker.
Som skor.
Och snygga träningskläder. (Eftersom jag tydligen inbillar mig att det finns träningskläder som skulle se snygga ut på mig, trots att jag verkligen borde veta bättre. Jag gissar att denna villfarelse kommer att tas ur mig ungefär den 2 juli.)
Och kappor.
Och koftor.
Och... ja ni fattar.

Något är uppenbarligen skevt när man blir lite uppspelt av tanken på att man behöver köpa en ny slaskskrapa.

onsdag 21 januari 2015

Folk som ska ha beröm

1. Folksam
Jag skällde ju på Folksam för ett tag sedan. Det gjorde jag i och för sig rätt i just då, eftersom det var så svårt att få tag i deras företagsavdelning. Men när jag väl fick tag i dem fick jag klart besked direkt och pengar tillbaka på kontot på bara någon dag. Stiligt jobbat!

2. Världens snällaste parkeringsvakt
Igår hade jag lite otur när jag tänkte (händer oftare än vad jag gillar att medge) och råkade trycka in fel tid när jag skulle parkera. Så när jag kom till min bil, med vad jag trodde var 1 minuts marginal, hade jag i stått 59 minuter för länge... Och det står så klart en parkeringsvakt vid bilen. Tjena! Men kan ni tänka er, hon lät mig betala för en extra timme i automaten och slippa böter!
Hon borde ju få dagens ros eller något, men jag är ganska säker på att hennes chefer verkligen inte skulle uppskatta om jag ringde och talade om vilket fantastiskt trevligt bemötande jag fick av en av deras anställda.
Men någonstans i den här stan går det omkring en helt otroligt trevlig och snäll parkeringsvakt. Bara en sådan sak!

3. Min kollega
Med tanke på hur svårt jag har att stå ut med mig, så klarar hon det imponerande bra. Nästan så att hon borde få en liten medalj eller så. Det får hon dock inte. Hon får en riskaka med gräddfilssmak.

Så, det var väl allt jag är nöjd med idag. Resten av världen fortsätter att bete sig irriterande på alla möjliga sätt.

tisdag 20 januari 2015

Verkligen inte fredag

Det var värst vad det inte är fredag.
Synd!

I går var jag visserligen på ett bra möte, men bortsett från det presterade jag nästan imponerande lite. Om man hör till den sortens människor som blir imponerade av andras förmåga att slösurfa, glo på teve och sitta väldigt, väldigt still, alltså. Jag hoppas att ni är den sortens människor.

Men idag ska det bli bot och bättring.
Jag har inte tid att vänta till måndag med att börja ett nytt och bättre liv.
Tyvärr.
Jag är helt enkelt tvungen att jobba.
Besvärligt.

söndag 18 januari 2015

Påbörjat stordåd

Jag har satt upp en tavla!
Nu ser det kanske ut som om den sitter orimligt högt upp på väggen.
Så är det inte.
Det är istället orimligt lågt i tak.

Jag gissar att jag behöver få upp sju eller åtta tavlor till för att detta stordåd ska kunna anses vara genomfört.
En bit kvar alltså.

Det är ju egentligen inte svårt alls att hänga upp tavlor. Jag är helt fysiskt  kapabel att sätta upp en x-krok. Problemet är bara att jag aldrig kan bestämma mig för VAR jag sätta upp saker. Och VILKA saker jag ska sätta upp. Detta eftersom min hjärna tydligen inte vill gå med på att tavlor kan flyttas utan ser varje väggupphängning som ett oåterkalleligt beslut.
Lite tavelångest här alltså. Vilket kan vara en av mina absolut löjligaste hangups.

Men, nu har jag i alla fall börjat.
Hur går det för er?
Några stordåd utförda?

lördag 17 januari 2015

Lycka

Att vakna på morgonen, kisa bort mot klockradion och istället se takbjälkar.
Det är ju helg.
Och jag är på landet.
Bästa sortens morgon.

Sedan gick jag ut för att se om skogen stod kvar.
Det gjorde den nästan.
Två träd hade fallit.
En gran, som jag inte kommer att sakna alls och en stor vacker tall som jag kommer att sakna lite mer.

 Så, nu blir det till att akta sig för rotvältan.
Sådana är livsfarliga. Det fick jag höra ungefär 3000 gånger under min uppväxt. Jag gissar att alla andra också fick höra detta, för jag har aldrig ens hört talas om någon som på riktigt har skadats av en rotvälta utan att faktiskt arbeta med att röja fallna träd.
Skulle man tro de skräckhistorier jag fick höra som liten så låg rotfällorna liksom bara och väntade på att få smälla igen över oförsiktiga barn. Eventuellt kunde de kanske jaga ikapp en också om man kom för nära. Det var känslan.
Så nu ska jag akta mig noga.
Vad är egentligen ett rimligt säkerhetsavstånd till en rotvälta?
Man borde vara trygg inomhus, va?
Hoppas det, för nu tänker jag lägga mig i soffan framför teven.
Vore rätt jobbigt att bli störd av en ilsken rotvälta på krigsstigen.

fredag 16 januari 2015

Vad jag uträttat idag

Jag har kopierat lite papper och lagt dem i ett kuvert till vår bokföringsfirma.
Och så har jag tittat på några bilder.
Skickat ett mail.

Däremot har jag inte skrivit något för det har jag inte riktigt haft lust med.
Men det har jag säkert lust med nästa vecka.
Hoppas jag.
Ja, det var väl det...

Nä, just det. Jag har gett mig själv löneförhöjning också.
För det är jag värd!
Såå, då är det väl strax dags att gå hem.

Stating the obvious

Det är fredag.
Om jag inte hade haft sådan träningsvärk i benen så skulle jag hjulat.
(Eller kanske inte. Jag har aldrig fattat principen med hjulning och kontoret är så litet att man bara med yttersta försiktighet skulle kunna göra en krum liten kullerbytta utan att slå ihjäl sig. Hjulning skulle garanterat krossa minst en dator.)

Så istället för att hjula tänker jag fira med bullar.
Fast först ska jag fixa bokföringen.
Och skriva de texter som jag borde fixat i onsdags.
Och planera lite för alla möten som är inbokade nästa vecka.
Och få lite panik över att jag redan hunnit skjuta upp så många saker fastän det bara är vecka 3.
Och lova bot och bättring till på måndag.
För det är ju ändå ingen större idé att ta försöka ta tag i sitt liv på en fredag, det kan lika gärna vänta till nästa vecka.

Vad har ni kvar att göra innan ni kan njuta av helgen?

torsdag 15 januari 2015

Fler dumheter

Den kassa gårdagen kröntes av det uppenbart stupida beslutet att ta mig runt 8 kilometer tillsammans med min träningskompis.
Lite regn och hagel har ju ingen dött av...

Efter 150 meter dog jag visserligen inte, men jag började önska att jag skulle göra det. Sedan var de resterande 7850 metrarna en ren plåga. Springa var det inte tal om. Lite joggande, mest promenad och vår sämsta tid på evigheter.

Det där stordådet att springa hela mardröms-två-och-en-halvan känns vääääldigt långt borta.

onsdag 14 januari 2015

Det dummaste jag sagt idag. Hittills.

"Vad konstigt, jag har ingen träningsvärk."

En timme senare kan jag inte resa mig från stolen.

Men nu är det bara 97 pass kvar.
Lätt ju.

Jag vill inte umgås med mig idag

Jag är så grinig och motvalls att jag får lust att släpa in mig själv i konferensrummet och säga till mig själv på skarpen. Prata lite allvar och påminna mig om hur man beter sig på en arbetsplats.

Ingen annan lär göra det.
Jag är ensam här just nu.
Sämsta sortens sällskap.

Återkommer när jag skärpt mig.

tisdag 13 januari 2015

Så ironiskt

Här har jag skjutit på ett par jobbiga grejer i flera dagar.
Hämtat ytterligare en kopp kaffe, läst en blogg till, sorterat papper, städat skrivbordet, druckit ett glas vatten, läst ännu en blogg, vattnat blommorna, bestämt mig för att göra det i morgon istället... och sedan gjort samma sak en dag till.

Ja, ni vet.
Eller så vet ni inte. Och i så fall är jag väldigt avundsjuk på er. Ni behöver inte skriva några kommentarer om saken, tack. Det finns ingen anledning att gnugga in det.

I dag tog jag äntligen tag i det.
Och vad händer?
Bara jättebra saker.
Nya uppdrag, positiva samtal och glada tillrop.

Nu känner jag mig lite löjlig, faktiskt.

måndag 12 januari 2015

Saker jag gör ganska sällan

Tillverkar egen pasta.

Då och då öppnar jag ett skåp och kommer på att jag faktiskt har en pastamaskin.
Att göra egen pasta är ju kul. Varför gör jag inte det oftare, brukar jag fråga mig när jag ser den. Och så plockar jag fram den, samtidigt som jag känner mig ganska nöjd med mig själv.

Fast sedan kommer jag på att jag får ont i handlederna av att göra pastadeg, så då måste jag plocka fram hushållsassistenten. Den är ganska stor och ganska tung.

När pastadegen har gått cirka 10 minuter i maskinen ska den ändå knådas tills det känns som om handlederna håller på att gå av. Efter det ska degen vila i en halvtimme. Det skulle jag också vilja göra vid det laget, men då måste jag istället plocka isär hushållsassistenten och diska alla lösa delar.

Sedan är det äntligen dags att veva pasta. Tyvärr skulle man behöva en extra arm för just detta moment. En hand som matar in pastan mellan valsarna, en som tar emot den och en hand som faktiskt vevar. Men det har man ju inte, så pastan hamnar i ett trassligt knyte under maskinen och detta ska man sedan försöka reda upp (tänk 18 stycken hörlurssladdar). För att den inte ska klibba ihop ska man gärna skvätta lite mjöl på den också. Och sedan ska man hänga upp den så att den får torka lite. Kanske över en stol eller så. På väg till stolen tappar man lite av pastan på golvet och stolsitsen blir full av mjöl.

Vid det här laget är det dags att göra pastasås. Egentligen skulle man behöva dammsuga innan eftersom golv och arbetsytor är fulla av pastasnuttar och mjöl, men det är ingen idé eftersom man ska bära pastan över golvet en gång till när den ska kokas, så istället sopar man undan det värsta bort till ett hörn.

När såsen är nästan färdig är det dags att koka pastan. Då är det lättare att bära hela stolen bort till spisen, för då trillar det inte av riktigt lika mycket mjöl och pastabitar på golvet. Den hemmagjorda pastan är kanske inte riktigt lika snygg som färdigköpt pasta, men oj vad snabbt den går att koka! Jojomensan. Där sparar man säkert in 6 minuter i jämförelse med att köpa färdig torkad pasta.

Sedan är det äntligen dags att äta. Pastan smakar helt ok. Precis som vanlig pasta faktiskt.

Därefter återstår bara att sanera alla redskap (pastamaskinen får absolut inte diskas utan ska torkas av med tygtrasa och möjligtvis smörjas med en droppe matolja - inget annat. Annars gissar jag att pastapolisen kommer och förvisar en till England eller annat undermåligt matland.) och dammsuga hela köket. Och medan man gör det så kan man tänka på den där traven av pastapaket som man såg på Hemkök för 5 kronor styck och återigen bli påmind om precis varför man inte gör egen pasta oftare.

lördag 10 januari 2015

Lite sur nu

Jag hade tänkt gå och träna nu på morgonen. Istället försov jag mig.
Så meningslöst.
Försova sig ska man ju göra under arbetsveckan. Att missa helt frivilliga aktiviteter är ju läskigt dumt.
Fast det kunde ju förstås varit värre. Jag hade kunnat missa vinterstudion. Att dricka varm choklad och äta ostmackor samtidigt som jag tittar på när andra sliter i skidspåren är en av mina bästa vinteraktiviteter.

Och träna kan jag ju faktiskt göra imorgon.

fredag 9 januari 2015

Ytterligare goda råd från tidningarna

I somras såg man rubriker som "så sover du gott i rekordvärmen". De smarta tipsen var då att man skulle lägga sina lakan i frysen (för de hann ju inte bli varma igen medan man bäddade) eller sova i en hängmatta (mycket realistiskt och praktiskt alternativ).

Nu har forskare kommit på att bakterier mår toppen på kalla slemhinnor i näsan. Och vips är tidningarna där med den stiliga rubriken "Så skyddar du dig mot förkylningen."
Tipsen?
Flytta till ett tropiskt klimat.
Andas inte in kall luft.
Jag vet inte vad det där sista betyder. Får jag bara lov att andas genom munnen? (Vilket skulle leda till att jag ser helt störd ut och får lust att slå mig själv så fort jag råkar se mig själv i ett skyltfönster.) Eller får jag inte andas alls? (Vilket faktiskt låter ännu jobbigare.)

Ingenstans nämner de ens näsmuffen!
Är det fortfarande ingen som har uppfunnit den?
Jag kommer att bli rik, ju!
Kom ihåg var ni läste det först.

Ja se det snöar

Utanför mitt fönster pågår något underligt.
Det snöar.
Flingor stora som flyttkartonger.
Eller, kanske inte riktigt som flyttkartonger. Men stora. Som tumvantar. Eller kanske tummen på tumvanten. Eller kanske mer som halva tummen på en liten tumvante...
Okej, alltså, det snöar.

Och nu verkar det det övergå till snöblandat regn...
Jaha, det var dagens väderleksrapport.

Ibland känns det som om jag har lite för lite att göra på dagarna.

torsdag 8 januari 2015

Hur är det ens möjligt?

Jag har slarvat bort min elvisp.
Var i hela fridens namn lägger man en sådan?
Uppenbarligen inte i badrumsskåpet i alla fall.
Där har jag kollat.
Fler idéer?

onsdag 7 januari 2015

Lagom imponerad

I måndags satt jag i en telefonkö, där jag började på plats 84 i kön, för att få prata med vårt försäkringsbolag. Det tog en liten stund. Och när jag väl kom fram så hade alla som jobbade med företagsförsäkringar gått hem. Så klart... klockan var ju 15.20. Bra tid att gå hem, det håller jag med om.

Idag är det tydligen så många som ringer att de inte kan ta emot några samtal alls.
Verkar ju jättebekvämt.
Så vill jag jag också ha det.

Jag vill också skicka ut fakturor under mellandagarna som ska ersätta fakturor med förfallodatum 1 januari. (Som förstås redan är inlagda för betalning eftersom en väldig massa människor faktiskt är lediga i mellandagarna.) Jag tycker också att det verkar himla kul att skicka ut dessa ersättningsfakturor med ny summa utan någon som helst förklaring.

Jag vill tydligen jobba på Folksam.

tisdag 6 januari 2015

Lite köksfix, minsann

Ett steg på vägen.
Här har jag byggt mig lite extra arbetsyta, med hjul på ena sidan så att man kan flytta bänken dit man behöver den.
Får man vara lite mallig för att man har ritat, byggt och målat den alldeles själv?
Hoppas det, för jag är så nöjd att jag nästan ramlar omkull.

Nu ska jag bara fylla hyllorna med prylar och skräp så att jag känner mig som hemma.
Eller så försöker jag låta bli.



måndag 5 januari 2015

Nu ska jag bara spara också

Idag har jag varit på banken och fixat något nytt slags konto där jag förhoppningsvis kan få lite mer ränta än på mitt vanliga sparkonto, där räntan för närvarande är hela 0 procent.

Så...
Nu har jag kontot.
Bara den andra delen kvar då alltså.
Själva sparandet.

Jomensåatt... det ska väl bli kul.

Stordåd so far

Jag har minsann tränat en gång.

Och dammsugit hela lägenheten.
Det var tråkigt.
Det var hemskt vad mycket golv jag har...
Och vad som är ännu hemskare - jag verkar mest använda mina golv som förråd. Det står travar av obegripliga saker i nästan varje hörn.

Varför gör jag på detta viset?
Är det någon som kan ge en rimlig förklaring till detta beteende? Det skulle uppskattas. Jag vill nämligen gärna tro att jag har en bra anledning. Men jag kan fan inte komma på någon.