måndag 27 juni 2016

Markattan tror på mig

Markattan (som fram till idag verkat fullkomligt normal) tror att jag visst kan vara en aspirant för tidningen Lantliv. 

Gött!
Jag vet redan vad jag ska säga. 

"Jag hittade det här huset och kände direkt att det här var min plats på jorden"
Betydelse: det här var det enda hus inom min budget som man inte kunde knuffa omkull genom att råka luta sig lite hårt mot en vägg. 

"Jag har låtit renoveringen ta tid för att verkligen känna in miljön och förstå vad huset behöver"
Betydelse: jag har fortfarande inte bytt de gardiner som hängde här när jag köpte huset för snart sex år sedan. Pga att jag är ointresserad av textilier och att alla gardiner ändå är fula. 

"Jag har inrett med en blandning av nytt och gammalt"
Ja vad fan är alternativet? Finns det någon enda människa vars hem inte är en blandning av nytt och gammalt? Det är väl bara om ens hem brunnit ned som man köper allt nytt? Det där kan vara det tröttaste citat jag vet. 

Är det något jag missat?

7 kommentarer:

Markattan sa...

Klart jag tror på dig :-)
Du har ju en massa att delge världen. Det där sista borde basunera ut, det tröttaste citatet, för det retar även mig.

Markattan

DDT sa...

Men visst är det? Alla hem har nya och gamla saker. Sluta skriva den meningen nu! Vi är färdiga med den.

Anonym sa...

Nä mitt hem består av en blandning av gammalt och ännu äldre!
Den nya klänningen räknas inte in i bohaget och är nu faktiskt flera veckor gammal.

Hälsar Den hemska tvillingen

Smultronblomman sa...

Jag älskar det HR inlägget. Klockrent!

DDT sa...

Hemska tvillingen - alltid lika kul att se dig här! Och du har väl lite rätt. Det finns inte mycket nytt i mitt hem heller. Fast jag köpte nya grytlappar för några dagar sedan.

Smultronblomman - tack! Jag gissar att du också har läst några inredningstidningar?

Smultronblomman sa...

Jag är definitivt ingen inredningsexpert. Jag ser vackra hem hos andra och i tidningar. Så går jag i affärer för detta ändamål och tycker allt är fult! Jag kan inte "se" hur föremål och accessoarer (eller vad säger man????) skulle "göra sig" hemma hos mig. Dock är min räddning att mina döttrar välsignats med förmåga att "se". De hjälper mig. Maken är förvånasvärt bra på att hänga gardiner och "puffa till" dem. Kan det hjälpa att han är 195 cm lång och gör det stående på golvet? Dessvärre är jag bara 161 cm och behöver klättra upp och ner på stolar.

Mammahäxan sa...

Tack för skratt!