Tjockisen läser

lördag 30 december 2017

Jord, gräs och stenar

Det är vad jag tittar på nu.
För någon gnistrande snö ligger det fan inte på taken.

Nu tar jag några dagar ledigt. Dessa ska naturligtvis användas till att fundera ut alla smarta förändringar jag ska göra i mitt liv under nästa år.

Återkommer om detta. Tills dess, gott nytt år och skål, så ses vi 2018.

fredag 29 december 2017

Året som gick

Idag har jag fått min allra sista dos strålning och är med andra ord färdigbehandlad. Nu är fem års medicinering allt som återstår, men det tar ju i alla fall ingen tid. Det känns som ett rätt bra sätt att avsluta året. För nu måste väl ändå 2018 bli lite bättre?

För så här var 2017

Januari
Full av entusiasm startade jag året med en hälsosam månad. Nu skulle det minsann inte ätas några bullar eller något godis. Inte ens bröd. Nej, nu skulle det ätas frukt. Och riktiga lagade middagar. Det gick visserligen bra, men gav mig nog mer magbesvär än några omedelbara hälsovinster. Jag tillbringade mina helger med att titta på Vinterstudion och vara avundsjuk på de ohemula mängder Gruyereost som Stina Nilsson fick vid varje vinst. Men eftersom det uppenbarligen är försent att försöka sig på en skidkarriär gick jag med på att gå i trappor med min träningskompis. 1,3 mil med 1000 trappsteg som alla förstås gick uppför. Det var smärtsamt. Jag passade även på att ta det årliga vinterbadet och att se Jonas Gardell. Dock inte vid samma tillfälle.

Februari
Min värsta månad. Hatar februari. Då var det ju bra att Onekligen-Lisa hade fixat bloggrubriker för varje dag i månaden. Jag skrev om viktiga lökar, ganska bra skor och att det snart var vår (så klart illustrerad med den obligatoriska bilden på snödroppar. Vad annars?) I övrigt tycks jag inte ha gjort någonting intressant. Min almanacka är i stort sett helt tom. Som sagt, i februari vill jag i stort sett inte göra något annat än att vara inomhus, läsa böcker och sura.

Mars
Inte heller detta är någon favoritmånad. Enligt bloggen testade jag att "jobba hemifrån" helt utan framgång och gick på hipsterrestaurang där jag åt något veganskt. Ska man tro min jobbkalender gjorde jag inte mycket på jobbet heller, men vi fick i alla fall en ny stor kund, vilket vi verkligen behövde.

April
Gick på mammografi och tänkte inte något speciellt om att de ville ta om en bild som inte blivit riktigt bra. Fast när jag mindre än en vecka senare fick kallelse till ny mammografi med ultraljud började jag ju känna efter lite noggrannare och då fanns det ju en knöl. En stor. Hur jag missat den är ett mysterium, men jag väljer att tro att den vuxit jätte-jätte-jättefort. (Det är nog inte sant, jag har nog varit rätt kass på att leta.) Gick på ny undersökning med ultraljud och provtagning. Träffade en läkare med falska ögonfransar som feta spindelben (tja, det är svårt att inte titta när man ligger ner och någon sitter böjd över en). Hon var väldigt positiv och sa att hon under alla sina år som läkare bara varit med om att någon enstaka tumör av den här typen varit elakartad. Troligtvis var den helt ofarlig.
Det trodde inte sjukhuset som kallade dit mig för att göra vävnadsprov. Det gjordes med en manick som lät som en högljudd häftapparat, men kändes inte ett smack och resulterade i ett imponerande litet plåster. Dagen efter gjorde vi en stor presentation för den nya kunden. Och jag var helt ärligt mer nervös för den. Men den gick bra.

Maj
Massa möten på jobbet och så blev jag kallad till sjukhuset också. Eftersom den första läkaren varit så positiv blev det något av en chock att få höra att det trots allt var cancer och att jag skulle opereras fem dagar senare. Grät en skvätt och åkte sedan till Ica och köpte falukorv och sedan hem för att laga den. Korv i ugn med potatismos är tröstmat för mig. Hann i alla fall gå på Lisebergs trädgårdsdagar och handla gurkor och åka till landet och plantera dem innan det var dags för operation. Fast först skulle det sprutas in någon form av radioaktivt ämne i bröstet för att de skulle kunna plocka ut rätt lymfkörtlar. Tyvärr passerade jag aldrig någon geigermätare på vägen hem, det hade annars varit festligt. Operationen var helt odramatiskt om vi bortser från det ironiska i att jag blev lämnad i ett mörkt rum utanför narkosavdelningen med en tv som enda sällskap. På denna tv visades Malou efter tio. Och vad hade hon för gäst då? Jo, en gäst som pratade om döden. Han hade skrivit en bok om människor som skulle dö i cancer och hur de hanterade detta. Då tyckte jag ganska illa om Malou. Och om den person som lämnat mig där utan fjärrkontroll. Sedan var jag rätt glad över att bli sövd. När man vaknade fick man glass om man ville. Och det ville man! Två dagar senare var jag tillbaka på jobbet.

Juni
Jobb, jobb och ännu mer jobb. Nytt besök på sjukhuset och ett trevligt besked. Ingen spridning till lymfkörtlarna. Men det skulle ändå bli cellgifter, strålning och medicinering. Och håret skulle falla av. Jaha, vad gör man då? Går och klipper sig och färgar håret för onödigt mycket pengar, förstås. Logiken i detta! Dessutom fick jag samma mesiga frisyr som vanligt. Lämnade in bilen för en genomgång innan besiktning, men fick höra att den hade mycket större och dyrare problem än vad jag räknat med. Orka! Lyckades efter mycket om och men fixa en bil till midsommar så att jag kunde åka till landet. Bestämde mig för att köpa en ny bil. Hittade en som inte luktade illa och bestämde mig för att slå till. Kanske inte mitt mest överlagda köp. Skulle haft semester, men det var för mycket att göra så jag fick jobba en vecka extra.

Juli
Hämtar nya bilen, som jag inte ens provkört. Upptäcker att det där med lite svagare motor verkligen inte betyder lite. Och att svarta bilar är oerhört opraktiska för människor som har biltvättsfobi. Börjar min semester med att åka till sjukhuset och få en 34 cm lång slang inpetad i en ven och festlig liten ventil i armen. Får första cellgiftsbehandlingen och upptäcker att jag är en sådan där somlig människa som får stickningar i underlivet av kortisonsprutan. Till min stora glädje visar det sig snabbt att jag också är en sådan där människa som inte mår speciellt dåligt av cellgiftet. Så jag åker till landet och ägnar mig åt det gamla vanliga. Stirra på mina växande grönsaker och oroa mig för torkan, alltså. När håret börjar falla av passar jag på att spontanklippa mig i en hel massa olika frisyrer innan jag trimmar av allt och upptäcker att jag är leopardfläckig. Chocken! Jo visst ja. En gång i veckan åker jag till vårdcentralen och lägger om armen också.

Augusti
Hämtar min peruk och börjar jobba igen. Har på mig peruken på jobbet i cirka 10 minuter. Den är varm, kliar och sticks. Får cellgift var tredje vecka och fortsätter att må bra, fast allt jag äter smakar metall. Vilket är trist eftersom att äta är en av mina favoritsysselsättningar. Går omkring i keps och upptäcker att jag faktiskt inte blir särskilt berörd av att folk tittar. Hittar dock en hel massa andra saker att gnälla om. Som vaniljdoft till exempel. Kontaktar Försäkringskassan som lovar att en handläggare ska ringa upp mig. Det händer inte.

September
Går över till att få cellgift varje vecka. Får höra att fula tånaglar är en vanlig biverkning. Märker dock inte av något, vilket kan bero på att mina tånaglar redan ser ut som något från en skräckfilm. Vänjer mig vid att må enligt följande schema. Cellgift - pigg som en jordekorre i två dagar av kortisonet, sedan två dagar med lite ont i kroppen och en känsla av att "nu fan håller jag på att bli sjuk", en dag lite sänkt och så slutligen två dagar när jag kände mig som en helt normal människa. Går på sminkkurs och får en hel massa smink. Försöker lära mig att rita ögonbryn. Det går inget vidare.  Ringer Försäkringskassan och får höra att någon ska ringa upp.

Oktober
Försäkringskassan hör av sig. Får hjälp att fylla i en ansökan om högriskskydd och en uppmaning om att fylla i så gott jag kan eftersom det inte finns någon blankett för den sortens sjukskrivning jag har. Gör det och bereder mig på att vänta de 30 dagar det ska ta innan pengarna tidigast kan komma. Fortsätter med cellgifterna och kan konstatera att jag trivs rätt bra med att vara hårlös. Visserligen saknar jag mina ögonbryn (de slumpmässigt placerade tingestarna jag ritar dit är inte riktigt samma sak) men det är himla skönt att aldrig behöva ha en dålig hårdag eller upptäcka stickiga hårstrån på överläppen precis när man ska in på ett möte.

November
Bestämmer mig i ett svagt ögonblick för att blogga varje dag. Något jag hinner ångra ungefär 23 gånger under månaden. Saknar min näshår. Något jag verkligen, verkligen aldrig trodde att jag skulle säga. Får allra sista cellgiftsbehandlingen. Däremot inga pengar från F-kassan. Blir uppringd för att reda ut min inkomst eftersom jag inte varit sjukskriven sedan 1990. Kan det ha varit då som karensdagen infördes, tro? Blir uppringd av en ny handläggare som berättar att det blivit något fel på min ansökan, men eftersom jag är hemma har jag inte de uppgifter han vill ha. Han ber mig ringa klockan nio nästa dag. Men när jag gör det vill han inte ha uppgifterna utan säger att han ska undersöka det här med min speciella sjukskrivning och återkomma. Det gör han inte.

December
Jag ringer F-kassan igen. Och low and behold... jag får en egen handläggare. Vilket jag skulle fått i augusti. Så i december får jag hela sjukskrivningsperiodens ersättning, lön, julbonus och en kastrull i julklapp. Känner mig rik! Lyckas i ett svagt ögonblick säga till en sjuksköterska att förmiddagstider passar mig bra, vilket hon tolkar som att jag vill ha tider mellan kl 07.15 och 08.00 varje dag! Det vill jag inte. Men nu har jag legat i strålningsapparaten för allra sista gången. Och det här året är alldeles strax slut. Det är rätt skönt faktiskt.

torsdag 28 december 2017

Närapå omänskligt effektiv

Klockan är inte ens nio och jag har hunnit:
Parkera om bilen och sluppit 600 kronor i böter
Fylla en diskmaskin och diska den
Gå till tvättstugan och slänga i en tvätt
Ringa ett försäkringsbolag och ändra en försäkring
Besöka sjukhuset och få strålning

Så mycket kan man tydligen hinna med om man tvingas gå upp klockan 05.15.

Vidrigt ju.

lördag 23 december 2017

Förresten...

Nu tar jag nog ledigt några dagar.
Om jag inte orkar installera den där blogg-appen, alltså.

Oddsen för att jag ska orka göra något som inte är absolut nödvändigt, när man istället kan ägna sig åt att läsa böcker, titta på teve, klappa katt och äta after eight?
Inte så goda.

Men sedan kommer jag att ha hur mycket tid att blogga som helst. Eftersom jag har vunnit typ 340 miljoner på Eurojackpot och inte behöver jobba mer. (Det funkade ju med snön. Det kan fungera igen!) Vad kul det ska bli.

Bjällerklang till alla!

fredag 22 december 2017

Sitter på jobbet och är ledig

Och vad gör jag när julledigheten äntligen är här?
Sitter på jobbet.

Nu skulle man kunna tro att jag antingen har mycket att göra (nej, det har jag inte, för jag hann nämligen bli klar med allt som genom ett mirakel) eller att jag är lite dum i huvudet (vilket visserligen kan vara sant, men inte har med detta att göra.)

Jag sitter bara här och väntar på att affärerna ska öppna.

Strålning klockan 7.15 är inte helt optimalt de dagar man är ledig.
Inte annars heller, egentligen. Jag missar inte en minut av arbetsdagen. Somliga skulle kanske tycka att det är bra. Men sådan är verkligen inte jag.

torsdag 21 december 2017

Är det ens en färg?

Mitt nya hår är ungefär två centimeter långt nu. Tyvärr visar det inga tendenser till att ha utvecklat någon form av fall eller lockar under sin lilla vilopaus - det är rakt och spretigt som förut.

MEN det är inte längre prickigt.

När jag trimmade av håret i somras blev jag ju aningen förvånad när jag upptäckte att jag var leopardfläckig. Det kan kanske ha berott på cellgiftet, för det är jag inte längre. Prickarna har försvunnit.

Nu är allt hår i ungefär samma färg och denna färg är tydligen... plåt?

"Stålgrått, menar du?" frågade jag.

"Tja, det kan du väl säga, om du vill. Men det ser mer ut som plåt."

Festligt!

onsdag 20 december 2017

Jag måste sluta titta på tv

Det är fan casinoreklam överallt!
I ett enda reklamavbrott kan det vara 5-6 olika reklamfilmer som handlar om spel i olika former.
Nu tror jag att det börjar påverka min hjärna.

Inte så att jag blir sugen på att spela.
Snarare tvärtom.
Idag blev jag rätt sur när någon jag hittills tyckt varit en helt vettig människa plötsligt börjar skicka spelreklam till mig.
What the...
Hade kontot blivit kapat kanske?

Som tur var hann jag hindra mig själv från att höra av mig.
Det var en gospel-konsert jag fått inbjudan till.
Inte någon ny spelsajt som hette GOspel (vilket för övrigt hade varit ett rätt fånigt namn)

Detta känns faktiskt inte helt nödvändigt att berätta för människor som jag jobbar med. Jag förväntas vara kapabel att förstå text.

Jag var nog bara lite trött. Visst?

tisdag 19 december 2017

Årligt ångestprojekt avklarat

Jag har besiktat bilen.
I dimma. Själva dimman hade väl egentligen inget med besiktningen att göra, men den gjorde det lite svårt att hitta dit, eftersom jag åkte till ett nytt ställe där jag aldrig varit förut. Jag tycker inget vidare om att köra till nya platser. Och dimma underlättar inte direkt.

Man fick kaffe.
Det smakade sådär. Men eftersom bilen gick igenom utan några som helst anmärkningar förlåter jag dem för det halvdana kaffet. Grymt bra besiktningsställe det där!

Och så har jag köpt en kastrull i julklapp till mig från företaget.
Hoppas att jag blir glad.

Och så har jag strålat mig för tionde gången. Bara fem gånger kvar.

Tja, det var väl allt.

måndag 18 december 2017

Ser man på

Är jag måhända lite synsk?
Här satt jag i fredags och fantiserade om att solen skulle gnistra i det lätta snötäcket på söndag.
Och vad vaknade jag till?
Jo, detta!
Ok, solen gnistrade kanske inte.
Men ändå, det kom snö!

Inför nästa helg ska jag schemalägga ett inlägg om hur härligt det känns att vinna storvinsten på Eurojackpot och veta att man aldrig behöver jobba en dag till i hela sitt liv. Om man inte vill, alltså.
(Det vill man inte!)

söndag 17 december 2017

Jobbar hårt på att bli utvilad

Detta är ett förhandsinställt inlägg.
När det publiceras hoppas jag att jag fortfarande ligger och sover i min lilla stuga på landet. Eller så har jag gått upp och precis tänt en sprakande brasa och sitter under en filt i mitt soffhörn och dricker kaffe. I min fantasi luktar det gott av granris och hyacinter. Och utanför gnistrar det av rimfrost i det lätta snötäcket.

Som sagt, så vill jag gärna att det ska vara.
I verkligheten är det kanske mer troligt att det luktar död mus och regnar hela helgen.
Och så har det kanske hänt något fullständigt katastrofalt i världen som man borde ha kommenterat här, men inte gör eftersom inlägget är skrivet på fredagen och då verkar man vara en fullkomligt känslokall idiot, vilket leder till en total hatstorm som man inte orkar försvara sig mot eftersom hälften ändå kommer att feltolka det man skriver och sedan måste man lägga ned bloggen och ägna sin fritid åt andra saker. Som att virka tofflor... Och det vore ju rent förfärligt tråkigt. Speciellt med tanke på att jag aldrig lärt mig virka.

Återkommer om detta.

lördag 16 december 2017

Dagens lyxproblem

Jobbet får lov att ge mig en julklapp för 450 kronor.
Eftersom jag är jobbet, så måste jag nu hitta en lämplig julklapp åt denna kinkiga människa.
Jag funderar på att ge mig själv ett presentkort.

Jag har fan talang för att skjuta upp jobbiga saker.

fredag 15 december 2017

Men hur är det möjligt?

Ibland förstår jag inte hur min hjärna fungerar. Det gör inte min kollega heller. Jag förvånar henne ständigt genom att ha koll på ganska orimliga saker.

Kollegan: Hjälp! jag har tappat bort inloggningskoden till *random sak man behöver inloggningskod till*. Jag skrev upp den på ett papper och nu är den borta. Den är borta!

(Paus för hyperventilerande och hysteriskt rivande bland högvis med papper.)

Jag: Du skrev upp det på baksidan av sidan 16 i *random kunds* produktlista. Den ligger där borta.

Imponerande va?
Visst skulle man kunna tro att det är ordning och reda på mig?

Jomentjena. Hur förklarar man då att jag har lyckats tappa bort min peruk?
I ett rum som är 15 kvadratmeter stort.

Den fanns här förut och nu är den borta. Den är borta!
Ok, jag hyperventilerar inte och river inte hysteriskt bland våra saker. Vi har lite olika temperament, min kollega och jag. Men ändå.

Jag är mycket konfunderad.

torsdag 14 december 2017

I stormens öga

Idag har jag knappt haft någonting alls att göra. Alla uppdrag är ute hos kund för granskning. Imorgon lär det blåsa upp igen.

Men just nu.
Stiltje.

Det betyder förstås att jag borde gå hem från jobbet.
Problemet är bara att jag är för trött för att resa mig från stolen. Vilket kan vara det fånigaste problem jag haft på en månad.

För övrigt känns mina ögonbryn som skäggstubb.
Tja, det var väl det.

onsdag 13 december 2017

Men håret, vad sysslar du med?

Idag hittade jag det första helt oönskade hårstråt på en för hårstrån icke avsedd plats. Jaha, men tack för det, då.

På huvudet däremot...

Alltså, det ser ut som om jag håller på att bli skallig. Vilket ju är lite ironiskt med tanke på att det ju faktiskt är tvärtom.

Snart kommer jag att se ut som Göran Greider.
Inte för att det är något fel på honom. Men det känns inte riktigt som min look.

tisdag 12 december 2017

Nedräkning pågår

Åtta arbetsdagar kvar till julledigheten.

Om jag jobbar 12 timmar om dagen så kanske jag kan klara allt som borde göras innan julafton.

Äh, skoja bara.
Jag har inte en chans...

Men det som måste göras kommer jag att fixa.

Kämpa!

måndag 11 december 2017

Att folk orkar

Arne Weise rasar tydligen mot SVT:s julvärdsbeslut.

Två personer! Som inte är direktsända!
Det är uppenbarligen för jävligt.

Alltså, Arne får så klart tycka precis vad han vill om TV på julafton.
Men varför ska Aftonbladet skriva om det?

Och varför i hela fridens namn klickar jag på sådant?

Nu vill jag skölja min hjärna med Klorin.
Men det får man väl inte i det här landet? Det är väl inte det minsta miljövänligt antar jag.

söndag 10 december 2017

Ja, se det snöar...

ja. se det snöar. Det var väl...

SJÄVLA FAAN OCKSÅ!

Egentligen tycker jag inte speciellt illa om snö. Men jag ska vara på sjukhuset klockan 07.15 imorgon. Dit har jag planerat att ta mig med hjälp av lokaltrafiken.
Jomentjena.

Göteborg är bra på många saker. Eller, tja, vi har rätt goda räkor. Det är väl ungefär det, Men vad staden är riktigt urusel på är kollektivtrafik i snö.

Jag var ju redan tvungen att gå upp okristligt tidigt.
Nu måste jag gå upp ännu tidigare.
Typ strax innan jag lägger mig.

Jag vill stämma någon.

lördag 9 december 2017

Saker man kan göra en lördag

Jobba.

Ok, jag tycker lite synd om mig själv nu.

Nu låtsas vi inte om att jag själv har försatt mig i den här situationen genom att skjuta upp saker alldeles för länge. Det är ändå troligtvis någon annans fel. Kanske inte Robert Wells just den här gången, men någon...

Jag har det tillräckligt eländigt just nu utan att hålla på och anklaga mig själv. Nu behöver jag beröm, uppmuntran och lussekatter.

Lussekatterna har jag.
Kan man få ett hejarop, kanske?

fredag 8 december 2017

Filmer jag inte sett

Änglagård
Titanic
Så som i himlen

Det var tydligen 25 år sedan Änglagård hade premiär.
Hoppsan.

Jag har dock inga planer på att bryta vanan att undvika dessa filmer. Eftersom jag uppenbarligen överlevt utan att se dem så lär jag klara mig även i fortsättningen.

Vilka filmer har ni lyckats missa?
Tänker ni se dem?

torsdag 7 december 2017

Tröött

Jag har börjat jobba heltid igen.
Det kände jag mig absolut redo för.

Däremot kände jag mig inte riktigt redo för att omedelbart börja jobba 12 timmar om dagen.

Jävla jul och jävla alla människor som behöver sina jobb före den.

onsdag 6 december 2017

Strålande

Hittills har jag i den här processen varit radioaktiv och giftig. Nu är det dags att bli strålande!
Idag fick jag min första strålbehandling av femton och jag måste säga att jag är som gjord för detta moment.

Allt som krävs är att man ligger stilla och stirrar rätt ut i luften.
Min paradgren, ju!

Jag känner att jag kommer äga detta!

tisdag 5 december 2017

Plötsligt händer det

Imorgon får jag pengar från Försäkringskassan.
Med tanke på att jag varit sjukskriven sedan i augusti kan man tycka att det är på tiden.

I helgen var det flera tv-inslag på nyheterna om den speciella sorts sjukskrivning jag har fått. Det är ett försök som tydligen slagit väldigt väl ut. Människor kommer tillbaka till jobbet mycket snabbare än med vanlig sjukskrivning.
Ser man på. Tja, det kan ju bero på att de inte får någon ersättning. Sådant kan få vem som helst att släpa sig till jobbet.

Fast det är kanske bara jag som hade otur. När jag väl fick en handläggare som faktiskt jobbade med det här försöksprojektet gick det väldigt snabbt. Synd bara att det tog över tre månader innan jag fick det.

Nåja, nu är det löst. Och läge för lite sittdans i kontorsstolen.

Disco!

måndag 4 december 2017

Undrar om mitt vanligaste pyssel är med?

Ibland slår det mig hur orimligt mycket festliga böcker det finns. Om precis allting.
Som den här, till exempel.
Nu har jag tyvärr inte läst den. Men jag tänkte ändå dela med mig av ett eget skojigt litet tips om vad man kan göra med ett A4-papper.

Skriv en text.
Skriv ut den på ett A4-papper.
Läs igenom texten.
Drabbas av förlamande självförakt.
Riv pappret i bitar och kasta i papperskorgen.

Ha så kul!

söndag 3 december 2017

Första advent

Är det meningen att man ska göra något speciellt idag?
Tända det första ljuset i sin adventsljusstake, vet jag att man ska göra. Men är det något mer? Finns det någon tradition jag borde komma ihåg?

Jag hoppas att det i så fall inte är något jobbigt.
Min plan är att dricka varm choklad och titta på vinterstudion.
Inget mer.

lördag 2 december 2017

Ren och skär lögn

Jag har ju köpt en ny mobil.
Enligt Apple så har den mycket bättre kamera än min tidigare.

Fan, heller.

Den här envisas också med att ta suddiga bilder av golv och obegripliga foton från insidan av min handväska. Precis som min förra.

fredag 1 december 2017

Kan hon, så kan väl jag

Nilla hävdar att hon tänker blogga hela december också. Det tycker jag är en liten gnutta provocerande. Det känns nästan som en utmaning. Är det meningen att jag ska göra det också, då?

Nåja, det är säkert lättare för mig. För det här citerar jag direkt från hennes blogg.

”Men som vanligt är jag mån om kvaliteten i mina inlägg. Jag kan inte - hur mycket jag än skulle önska - skicka iväg undermåliga pissetexter. Det går bara inte.”

Det problemet har ju uppenbarligen inte jag.
Jag kan!
Och det bevisar jag dagligen.

torsdag 30 november 2017

Små segrar

Ok, jag är visserligen så långt efter med alla mina jobb att det ser ut som om jag är före. Och min kondition (inre såväl som yttre, trots boken) är precis lika kass som i början av månaden. Och jag kan ha genomfört en av mitt livs sämsta intervjuer idag.

Men... jag har bloggat varje dag den här månaden.
So much winning.

Jag blir mer och mer lik Trump för varje dag.

onsdag 29 november 2017

Dagens

Känsla: stress
Kläder: lite för varma och mestadels blå
Näsa: droppande
Lunch: husmanskost-ish, typ
Trista nödvändighet: betala räkningar
Kreativitet: som bortblåst
Motto: i morgon tar vi nya tag, ok?

tisdag 28 november 2017

Dyr i drift

Förrförra veckan köpte jag två par nya vantar.
Förra veckan tappade jag två par vantar.

Det finns en anledning till att jag inte köper fina saker till mig själv.
Uppenbarligen.

måndag 27 november 2017

När man faktiskt försöker

I någon slags from förhoppning om att min hjärna trots allt faktiskt vet vad den håller på med, bestämde jag mig för att skumma igenom första kapitlet i den där boken om "inre kondition" som jag råkade låna.

Och tänk, det första kapitlet handlade om att bryta sina rutiner och tänka annorlunda.
Så nytt!
Så fräscht!
Så fullkomligt omskakande.

Nå, jag har ändå gjort mitt bästa.
Idag har jag till exempel:
- legat halvnaken i något som såg ut som en liten variant av den där portalen i Stargate
- fått mystiska kryss, som inte får tvättas bort, ritade på kroppen
- ätit en vegetarisk lunch som enbart smakade spiskummin

Och slutligen: varit på ett rent unikt dåligt humör hela dagen.

Min hjärna borde skämmas!

Nu ska jag gå ut och träna min fysiska kondition med en promenad i samma tempo som... tja ... en inte alltför stressad bälta, kanske?

söndag 26 november 2017

Uppryckning

Jag känner mig inte direkt i toppform just nu. Att promenera i lugn takt går väl bra, men så fort jag försöker höja tempot det minsta protesterar hela kroppen.

Uppenbarligen är hjärnan inte heller i toppform.
Sist jag var på biblioteket tänkte jag låna en träningsbok för att kanske komma igång lite och hitta några övningar jag kunde göra hemma.

Och vad kom jag hem med?
Den här.
Min hjärna valde uppenbarligen att inte läsa ordet "inre". Eller så vill den säga mig något? Oklart vad.

lördag 25 november 2017

Orka

Är inte november slut snart?

Det är inte mörkret, inte regnet och absolut inte möjligheten att tillbringa stora delar av dygnet under en filt som får mig att längta efter december.
Men det här med att blogga varje dag var inte lika festligt som jag hade tänkt mig.

fredag 24 november 2017

Lite orolig, ändå

Mitt hår börjar växa ut igen.
Det har blivit vitt. Och det kan jag väl leva med.
Vad som däremot är lite jobbigt är att det växer rätt bra på sidorna och på bakhuvudet, men på hjässan är det sjukt glest.

Om det här inte rättar till sig så kommer jag att få skaffa samma frisyr som Donald Trump.
Jag tror inte att det kommer att klä mig något vidare.

torsdag 23 november 2017

Jaha, nähä, på det viset

Nu har de ringt från sjukhuset igen.
Och ändrat min tid en gång till.
Så nu ska jag dit på måndag istället.

Det är tydligen inte bara jag som inte har full koll på min kalender.

Men nu har jag i alla fall fått en handläggare på försäkringskassan som faktiskt jobbar just med den typen av sjukskrivning som jag har. Vilket ju känns på tiden eftersom jag kontaktade dem i augusti första gången.

Det betyder visserligen att jag måste rapportera in alla uppgifter igen. Men vem vet, kanske får jag lite ersättning till slut?
Gärna i år... tack.

Ooooups

Nu ringde de från sjukhuset och ville ändra min tid i morgon.

Och det var ju bra... eftersom jag trodde att jag skulle dit nästa vecka.

Så i morgon ska jag tydligen få ligga i en sådan där magnetröntgentub, tror jag. Det har jag aldrig gjort förut. Hoppas att det är festligt.

onsdag 22 november 2017

Ibland gillar jag att vara egenföretagare

Som när det snöar och man kan bestämma sig för att stanna hemma och baka kanelbullar istället för att jobba.

Det kunde jag aldrig när jag var kommunalarbetare. Det var visserligen 27 år sedan jag var det, men jag gissar att avtalen inte har förändrats såå mycket.

tisdag 21 november 2017

Hej Försäkringskassan!

Nästa gång ni hittar på ett nytt sätt att vara sjukskriven på skulle det vara väldigt bra om ni också:
- nämner det på er hemsida
- utbildar åtminstone något mer en en handfull personer
- har interninformation så att er personal inte behöver googla och hitta samma artiklar som jag kan hitta själv på nätet
- skapar en jävla blankett som faktiskt går att fylla i, så att man slipper få anvisningen "nej, det går inte att fylla i den sortens sjukfrånvaro som du har. Men gör så gott du kan, så kontaktar vi dig och rättar efteråt"

Med vänlig hälsning
*har på 3,5 månad fortfarande inte lyckats meddela Försäkringskassan vilka dagar jag varit sjuk.

måndag 20 november 2017

Upptagen med viktiga saker

Jag har bakat lussekatter.
Och sedan har jag ätit lussekatter.

Sedan blev det liksom inte mycket tid över till annat.
Men det är faktiskt inte ett klagomål.
Jag är rätt nöjd.

söndag 19 november 2017

Jakten på den perfekta lampan fortsätter

Jag tänker att de här kanske även kan skrämma bort eventuella inbrottstjuvar.
Husdjur, belysning och tjuvskrämma i ett. Som ett kinderägg, nästan. Sådant gillar man ju.

lördag 18 november 2017

Saker jag inte förstår mig på

Prydnadssaker.
Jag fattar liksom inte hur det går till att köpa dem.
Prylar kan ju se snygga ut när de är samlade i grupper på det här viset. Men så lyfter man upp en sak och bara "vänta nu, vad ska jag egentligen med en tafflig gunghäst i trä till?"

Så, jag inbillar mig att jag aldrig köper sådant.
Då kan man ju fråga sig varför jag har ungefär femtio olika ljusstakar.
Det vore ju bekvämt att skylla på att de är presenter, men så många vänner har jag inte. Det måste helt enkelt vara Joe Labero.
Det säger vi.

fredag 17 november 2017

Hela Sverige ska leva

Rent teoretiskt håller jag förstås med, men jag vill bara påpeka att:
HELA SVERIGE SKA INTE HA EU-TOPPMÖTEN.

Det är kaos här.

Nej, nu ljög jag.
Det är faktiskt nästan helt tomt i hela stan.
Eftersom alla verkar ha stannat hemma.

Men jag tycker ändå att någon annan stad kan rodda sådant här.
Vad är det för fel på Åre?
Där finns ju massor av hotell.

torsdag 16 november 2017

På spaning

Nästa år planerar vi att flytta vårt företag till nya lokaler.
Så vi har sagt upp vårt kontrakt.

Vart vi ska?
Ingen aning. Men vi har börjat leta.
Eller, det har vi ju förstås inte, om man med "leta" menar kolla annonser, kontakta fastighetsägare och sådant tråkigt. Vi har mer börjat titta på fina hus där vi kan tänka oss att sitta.

Jag hoppas att det här tornet är ledigt.
Jag tänker gå helt "the Secret" på detta och tänka jättemycket på hur trevligt det kommer att vara när vi sitter där.
Sådant brukar väl funka?

För övrigt var det fint väder ungefär 40 minuter på förmiddagen idag. Då tog jag den här bilden. Nu är vädret normalt igen. Dvs regn.

onsdag 15 november 2017

Klädesplagg jag inte förstår mig på

Lårhöga stövlar.

Det spelar ingen roll hur de ser ut. Så fort skaften går ens lite över knät ser man ut som om man lajvar piratparty. Eller värre.

Finns det någon, förutom möjligtvis flugfiskare (och det är för övrigt en helt annan typ av stövlar, men de går onekligen över knät) som kan bära sådana med någon form av värdighet i behåll?

Wow

Jag var här i tid.
Jag är så imponerad att jag nästan dånar.

Då är det bara resten av dagen att klara av.
Intervju med man som verkar tala i 120 km/h, skrivande av artikel om samme man, ändringar av tidigare skickad text till ett börsbolag, letande efter obskyra fakta i europeisk statistik och lite annat smått och gott.

Nå, jag kom i tid i alla fall.
Om allt annat går åt pipsvängen tänker jag i alla fall fortsätta vara stolt över detta.

tisdag 14 november 2017

Hur tänkte jag nu då?

I morgon har jag bokat in en intervju klockan 8.30.
Vilket betyder att jag absolut måste vara på kontoret i tid.

Vilket inte har hänt på en månad.

Jag behöver verkligen inte den här sortens spänning i min tillvaro.

måndag 13 november 2017

En måndagslista

Om man inte kommer på något annat att skriva, kan man alltid fylla i en lista. Om den är relevant eller inte, har väl mindre betydelse. Den här har jag lånat från Sparkling vars hönshusbygge jag följer slaviskt.

Humör idag?
Inte så illa faktiskt. Detta är första måndagen på månader då jag inte behöver åka till sjukhuset för att få cellgift. Det är rätt skönt. Dessutom har jag hunnit ringa ett par samtal och bokat in en intervju för morgondagen. Känner mig närapå effektiv. Om jag bara lyckas skriva ett par texter också så kommer den här dagen att kännas närapå perfekt.

Vilken svordom använder du mest?
Helvetesatansjävlar, vilket är lite konstigt eftersom jag har vuxit upp i en ganska ateistisk miljö. Något enstaka könsord kan väl dyka upp om jag slår mig, eller bråkar med kopiatorn. Vi har ett komplicerat förhållande.

Äger du en podd?
Äger? Nej verkligen inte. Men om jag hade en podd så skulle det troligtvis vara en gnällig sådan. För sådan är min natur. Även om folk av någon obegriplig anledning ofta tycks uppfatta mig som en positiv människa.

Vilken tid är din väckarklocka ställd på?
06.30. Tyvärr går jag sällan upp då. Livet skulle vara så mycket enklare om jag var morgonmänniska inbillar jag mig. Fast nu är jag inte kvällsmänniska heller. Jag är trött jämt.

Hur många resväskor äger du?
Vilken konstig fråga. Fast när jag tänker efter har jag nog betydligt fler än vad som är rimligt, med tanke på att jag aldrig reser någonstans. Gissar att jag har 4-5 stycken i olika storlekar. Från en stor röd Samsonite till någon liten silverfärgad kabinväska med en tidigare uppdragsgivares logotyp. Har dock aldrig köpt en resväska. De jag har är ärvda eller presenter.

Vad gör du exakt just nu?
Torkar mig om näsan. Den envisas med att droppa på ett väldigt osexigt vis. Då och då hostar jag lite också, eftersom min kropp tycks inbilla sig att den är förkyld.

Du är ledig. Umgås du helst med en barnfamilj eller en vän?
Umgås? Ska det vara nödvändigt? Jag trivs alldeles utmärkt i mitt eget sällskap. Men bortsett från det hänger jag nog oftast med en enstaka vän. Att få deras barn att vilja vara med verkar vara närapå omöjligt nu för tiden. De har blivit stora.

När var senaste gången någon stötte på dig?
Ungefär samtidigt som Jesus slutade gå i kortbyxor, tror jag.

Dagens planer?
Jobba klart. Gå ut och gå en mil i löjligt lågt tempo tillsammans med min träningskompis. Gå hem. Titta på fotbollen. Äta ostbågar. Sova.

Helgens planer?
Alltså det är ju måndag idag, så jag har ingen aning. Men troligtvis det vanliga: åka till landet, elda, ligga i soffan, stirra rätt ut i luften.

Vad åt du till middag senast?
Stekt fläsk med löksås. Vilket tyvärr inte smakade så gott som det borde, eftersom mina smaklökar fortfarande är lite förvirrade.

Tror du att folk pratar bakom ryggen på dig?
Så klart. Men antagligen inte så vansinnigt mycket. Man får komma ihåg att de flesta är mycket mer intresserade av sig själva.

Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej. Men det kan bero på att jag är väldigt ointresserad.

Veckans fundering?
Jag gissar att den kommer vara väldigt fokuserad på kroppen och håret. Hur kommer jag att må nu när cellgifterna går ur kroppen? När tänker mitt hår börja växa ut igen? När kan jag springa 50 meter utan att det känns som om lungorna försöker emigrera? Sånt.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Ska jag veta det? Jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan. Får kolla. Ok, jag bloggade i varje fall inte. Då har jag ingen aning.

Pratar du något annat språk?
Räknas strunt? Annars engelska, franska och spanska. De två senare dock mest teoretiskt. Jag har läst franska och spanska men klarar knappt att beställa en kopp kaffe på något av språken. Och på engelska låter jag som tonåring från Göteborg. Suck!

Diskar du din egen disk?
Ja, fast ytterst motvilligt.

Tycker du att killen ska bjuda på första dejten?
Nej.

Vad har du med dig in på bion?
Godis i påse som jag förberett så att den inte ska prassla. Halstabletter och kanske en Mer eller Festis med päronsmak.

När sov du på golvet senast?
Hmm... för 25 år sedan, kanske. Jag och min kompis blev utelåsta från ett vandrarhem och fick sova hemma hos en snäll tjej i Belgien efter att ha varit ute och festat lite för länge.

Hur många timmars sömn behöver du för att fungera?
Just nu, minst 6. Men på helgerna kan jag lätt sova 12 timmar. Mitt sömnbehov är mycket större än normalt nu.

Är du petig med stavning och grammatik?
Både och. Jag får eksem av felaktiga dem och vissa artiklar i Aftonbladet. Men samtidigt älskar jag anarkistiska skribenter som behandlar språket helt respektlöst. Allt beror på känslan. Kan du reglerna, är det ofta okej att bryta mot dem.

Vad var det senaste du åt?
En sesamkaka. Jag har fortfarande frön mellan tänderna.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Om någon annan betalade, kanske, men jag skulle aldrig lägga pengar på det själv. Och så skulle det förstås få vara ett tandemhopp eftersom jag troligtvis skulle vara medvetslös.

Tycker du om att krama folk?
Inte direkt. Jag är inte så värst kramig. Nära vänner kramar jag gärna, men annars kan jag tänka mig att låta bli.

Vad är du allergisk mot?
Vissa metaller. Råkade tappa en enkrona i sängen för några år sedan och lyckades ligga på den hela natten utan att märka det. (OK, jag är uppenbarligen inte prinsessan på ärten, frågan är om jag skulle upptäcka att jag låg på en rova?) Det gav mig ett kliande sår som höll på att driva mig till vansinne i en vecka.

Har du några tvångstankar?
Räknas "stänga av spisen"? För det kollar jag två gånger innan jag går hemifrån.