Tjockisen läser

lördag 30 december 2017

Jord, gräs och stenar

Det är vad jag tittar på nu.
För någon gnistrande snö ligger det fan inte på taken.

Nu tar jag några dagar ledigt. Dessa ska naturligtvis användas till att fundera ut alla smarta förändringar jag ska göra i mitt liv under nästa år.

Återkommer om detta. Tills dess, gott nytt år och skål, så ses vi 2018.

fredag 29 december 2017

Året som gick

Idag har jag fått min allra sista dos strålning och är med andra ord färdigbehandlad. Nu är fem års medicinering allt som återstår, men det tar ju i alla fall ingen tid. Det känns som ett rätt bra sätt att avsluta året. För nu måste väl ändå 2018 bli lite bättre?

För så här var 2017

Januari
Full av entusiasm startade jag året med en hälsosam månad. Nu skulle det minsann inte ätas några bullar eller något godis. Inte ens bröd. Nej, nu skulle det ätas frukt. Och riktiga lagade middagar. Det gick visserligen bra, men gav mig nog mer magbesvär än några omedelbara hälsovinster. Jag tillbringade mina helger med att titta på Vinterstudion och vara avundsjuk på de ohemula mängder Gruyereost som Stina Nilsson fick vid varje vinst. Men eftersom det uppenbarligen är försent att försöka sig på en skidkarriär gick jag med på att gå i trappor med min träningskompis. 1,3 mil med 1000 trappsteg som alla förstås gick uppför. Det var smärtsamt. Jag passade även på att ta det årliga vinterbadet och att se Jonas Gardell. Dock inte vid samma tillfälle.

Februari
Min värsta månad. Hatar februari. Då var det ju bra att Onekligen-Lisa hade fixat bloggrubriker för varje dag i månaden. Jag skrev om viktiga lökar, ganska bra skor och att det snart var vår (så klart illustrerad med den obligatoriska bilden på snödroppar. Vad annars?) I övrigt tycks jag inte ha gjort någonting intressant. Min almanacka är i stort sett helt tom. Som sagt, i februari vill jag i stort sett inte göra något annat än att vara inomhus, läsa böcker och sura.

Mars
Inte heller detta är någon favoritmånad. Enligt bloggen testade jag att "jobba hemifrån" helt utan framgång och gick på hipsterrestaurang där jag åt något veganskt. Ska man tro min jobbkalender gjorde jag inte mycket på jobbet heller, men vi fick i alla fall en ny stor kund, vilket vi verkligen behövde.

April
Gick på mammografi och tänkte inte något speciellt om att de ville ta om en bild som inte blivit riktigt bra. Fast när jag mindre än en vecka senare fick kallelse till ny mammografi med ultraljud började jag ju känna efter lite noggrannare och då fanns det ju en knöl. En stor. Hur jag missat den är ett mysterium, men jag väljer att tro att den vuxit jätte-jätte-jättefort. (Det är nog inte sant, jag har nog varit rätt kass på att leta.) Gick på ny undersökning med ultraljud och provtagning. Träffade en läkare med falska ögonfransar som feta spindelben (tja, det är svårt att inte titta när man ligger ner och någon sitter böjd över en). Hon var väldigt positiv och sa att hon under alla sina år som läkare bara varit med om att någon enstaka tumör av den här typen varit elakartad. Troligtvis var den helt ofarlig.
Det trodde inte sjukhuset som kallade dit mig för att göra vävnadsprov. Det gjordes med en manick som lät som en högljudd häftapparat, men kändes inte ett smack och resulterade i ett imponerande litet plåster. Dagen efter gjorde vi en stor presentation för den nya kunden. Och jag var helt ärligt mer nervös för den. Men den gick bra.

Maj
Massa möten på jobbet och så blev jag kallad till sjukhuset också. Eftersom den första läkaren varit så positiv blev det något av en chock att få höra att det trots allt var cancer och att jag skulle opereras fem dagar senare. Grät en skvätt och åkte sedan till Ica och köpte falukorv och sedan hem för att laga den. Korv i ugn med potatismos är tröstmat för mig. Hann i alla fall gå på Lisebergs trädgårdsdagar och handla gurkor och åka till landet och plantera dem innan det var dags för operation. Fast först skulle det sprutas in någon form av radioaktivt ämne i bröstet för att de skulle kunna plocka ut rätt lymfkörtlar. Tyvärr passerade jag aldrig någon geigermätare på vägen hem, det hade annars varit festligt. Operationen var helt odramatiskt om vi bortser från det ironiska i att jag blev lämnad i ett mörkt rum utanför narkosavdelningen med en tv som enda sällskap. På denna tv visades Malou efter tio. Och vad hade hon för gäst då? Jo, en gäst som pratade om döden. Han hade skrivit en bok om människor som skulle dö i cancer och hur de hanterade detta. Då tyckte jag ganska illa om Malou. Och om den person som lämnat mig där utan fjärrkontroll. Sedan var jag rätt glad över att bli sövd. När man vaknade fick man glass om man ville. Och det ville man! Två dagar senare var jag tillbaka på jobbet.

Juni
Jobb, jobb och ännu mer jobb. Nytt besök på sjukhuset och ett trevligt besked. Ingen spridning till lymfkörtlarna. Men det skulle ändå bli cellgifter, strålning och medicinering. Och håret skulle falla av. Jaha, vad gör man då? Går och klipper sig och färgar håret för onödigt mycket pengar, förstås. Logiken i detta! Dessutom fick jag samma mesiga frisyr som vanligt. Lämnade in bilen för en genomgång innan besiktning, men fick höra att den hade mycket större och dyrare problem än vad jag räknat med. Orka! Lyckades efter mycket om och men fixa en bil till midsommar så att jag kunde åka till landet. Bestämde mig för att köpa en ny bil. Hittade en som inte luktade illa och bestämde mig för att slå till. Kanske inte mitt mest överlagda köp. Skulle haft semester, men det var för mycket att göra så jag fick jobba en vecka extra.

Juli
Hämtar nya bilen, som jag inte ens provkört. Upptäcker att det där med lite svagare motor verkligen inte betyder lite. Och att svarta bilar är oerhört opraktiska för människor som har biltvättsfobi. Börjar min semester med att åka till sjukhuset och få en 34 cm lång slang inpetad i en ven och festlig liten ventil i armen. Får första cellgiftsbehandlingen och upptäcker att jag är en sådan där somlig människa som får stickningar i underlivet av kortisonsprutan. Till min stora glädje visar det sig snabbt att jag också är en sådan där människa som inte mår speciellt dåligt av cellgiftet. Så jag åker till landet och ägnar mig åt det gamla vanliga. Stirra på mina växande grönsaker och oroa mig för torkan, alltså. När håret börjar falla av passar jag på att spontanklippa mig i en hel massa olika frisyrer innan jag trimmar av allt och upptäcker att jag är leopardfläckig. Chocken! Jo visst ja. En gång i veckan åker jag till vårdcentralen och lägger om armen också.

Augusti
Hämtar min peruk och börjar jobba igen. Har på mig peruken på jobbet i cirka 10 minuter. Den är varm, kliar och sticks. Får cellgift var tredje vecka och fortsätter att må bra, fast allt jag äter smakar metall. Vilket är trist eftersom att äta är en av mina favoritsysselsättningar. Går omkring i keps och upptäcker att jag faktiskt inte blir särskilt berörd av att folk tittar. Hittar dock en hel massa andra saker att gnälla om. Som vaniljdoft till exempel. Kontaktar Försäkringskassan som lovar att en handläggare ska ringa upp mig. Det händer inte.

September
Går över till att få cellgift varje vecka. Får höra att fula tånaglar är en vanlig biverkning. Märker dock inte av något, vilket kan bero på att mina tånaglar redan ser ut som något från en skräckfilm. Vänjer mig vid att må enligt följande schema. Cellgift - pigg som en jordekorre i två dagar av kortisonet, sedan två dagar med lite ont i kroppen och en känsla av att "nu fan håller jag på att bli sjuk", en dag lite sänkt och så slutligen två dagar när jag kände mig som en helt normal människa. Går på sminkkurs och får en hel massa smink. Försöker lära mig att rita ögonbryn. Det går inget vidare.  Ringer Försäkringskassan och får höra att någon ska ringa upp.

Oktober
Försäkringskassan hör av sig. Får hjälp att fylla i en ansökan om högriskskydd och en uppmaning om att fylla i så gott jag kan eftersom det inte finns någon blankett för den sortens sjukskrivning jag har. Gör det och bereder mig på att vänta de 30 dagar det ska ta innan pengarna tidigast kan komma. Fortsätter med cellgifterna och kan konstatera att jag trivs rätt bra med att vara hårlös. Visserligen saknar jag mina ögonbryn (de slumpmässigt placerade tingestarna jag ritar dit är inte riktigt samma sak) men det är himla skönt att aldrig behöva ha en dålig hårdag eller upptäcka stickiga hårstrån på överläppen precis när man ska in på ett möte.

November
Bestämmer mig i ett svagt ögonblick för att blogga varje dag. Något jag hinner ångra ungefär 23 gånger under månaden. Saknar min näshår. Något jag verkligen, verkligen aldrig trodde att jag skulle säga. Får allra sista cellgiftsbehandlingen. Däremot inga pengar från F-kassan. Blir uppringd för att reda ut min inkomst eftersom jag inte varit sjukskriven sedan 1990. Kan det ha varit då som karensdagen infördes, tro? Blir uppringd av en ny handläggare som berättar att det blivit något fel på min ansökan, men eftersom jag är hemma har jag inte de uppgifter han vill ha. Han ber mig ringa klockan nio nästa dag. Men när jag gör det vill han inte ha uppgifterna utan säger att han ska undersöka det här med min speciella sjukskrivning och återkomma. Det gör han inte.

December
Jag ringer F-kassan igen. Och low and behold... jag får en egen handläggare. Vilket jag skulle fått i augusti. Så i december får jag hela sjukskrivningsperiodens ersättning, lön, julbonus och en kastrull i julklapp. Känner mig rik! Lyckas i ett svagt ögonblick säga till en sjuksköterska att förmiddagstider passar mig bra, vilket hon tolkar som att jag vill ha tider mellan kl 07.15 och 08.00 varje dag! Det vill jag inte. Men nu har jag legat i strålningsapparaten för allra sista gången. Och det här året är alldeles strax slut. Det är rätt skönt faktiskt.

torsdag 28 december 2017

Närapå omänskligt effektiv

Klockan är inte ens nio och jag har hunnit:
Parkera om bilen och sluppit 600 kronor i böter
Fylla en diskmaskin och diska den
Gå till tvättstugan och slänga i en tvätt
Ringa ett försäkringsbolag och ändra en försäkring
Besöka sjukhuset och få strålning

Så mycket kan man tydligen hinna med om man tvingas gå upp klockan 05.15.

Vidrigt ju.

lördag 23 december 2017

Förresten...

Nu tar jag nog ledigt några dagar.
Om jag inte orkar installera den där blogg-appen, alltså.

Oddsen för att jag ska orka göra något som inte är absolut nödvändigt, när man istället kan ägna sig åt att läsa böcker, titta på teve, klappa katt och äta after eight?
Inte så goda.

Men sedan kommer jag att ha hur mycket tid att blogga som helst. Eftersom jag har vunnit typ 340 miljoner på Eurojackpot och inte behöver jobba mer. (Det funkade ju med snön. Det kan fungera igen!) Vad kul det ska bli.

Bjällerklang till alla!

fredag 22 december 2017

Sitter på jobbet och är ledig

Och vad gör jag när julledigheten äntligen är här?
Sitter på jobbet.

Nu skulle man kunna tro att jag antingen har mycket att göra (nej, det har jag inte, för jag hann nämligen bli klar med allt som genom ett mirakel) eller att jag är lite dum i huvudet (vilket visserligen kan vara sant, men inte har med detta att göra.)

Jag sitter bara här och väntar på att affärerna ska öppna.

Strålning klockan 7.15 är inte helt optimalt de dagar man är ledig.
Inte annars heller, egentligen. Jag missar inte en minut av arbetsdagen. Somliga skulle kanske tycka att det är bra. Men sådan är verkligen inte jag.

torsdag 21 december 2017

Är det ens en färg?

Mitt nya hår är ungefär två centimeter långt nu. Tyvärr visar det inga tendenser till att ha utvecklat någon form av fall eller lockar under sin lilla vilopaus - det är rakt och spretigt som förut.

MEN det är inte längre prickigt.

När jag trimmade av håret i somras blev jag ju aningen förvånad när jag upptäckte att jag var leopardfläckig. Det kan kanske ha berott på cellgiftet, för det är jag inte längre. Prickarna har försvunnit.

Nu är allt hår i ungefär samma färg och denna färg är tydligen... plåt?

"Stålgrått, menar du?" frågade jag.

"Tja, det kan du väl säga, om du vill. Men det ser mer ut som plåt."

Festligt!

onsdag 20 december 2017

Jag måste sluta titta på tv

Det är fan casinoreklam överallt!
I ett enda reklamavbrott kan det vara 5-6 olika reklamfilmer som handlar om spel i olika former.
Nu tror jag att det börjar påverka min hjärna.

Inte så att jag blir sugen på att spela.
Snarare tvärtom.
Idag blev jag rätt sur när någon jag hittills tyckt varit en helt vettig människa plötsligt börjar skicka spelreklam till mig.
What the...
Hade kontot blivit kapat kanske?

Som tur var hann jag hindra mig själv från att höra av mig.
Det var en gospel-konsert jag fått inbjudan till.
Inte någon ny spelsajt som hette GOspel (vilket för övrigt hade varit ett rätt fånigt namn)

Detta känns faktiskt inte helt nödvändigt att berätta för människor som jag jobbar med. Jag förväntas vara kapabel att förstå text.

Jag var nog bara lite trött. Visst?

tisdag 19 december 2017

Årligt ångestprojekt avklarat

Jag har besiktat bilen.
I dimma. Själva dimman hade väl egentligen inget med besiktningen att göra, men den gjorde det lite svårt att hitta dit, eftersom jag åkte till ett nytt ställe där jag aldrig varit förut. Jag tycker inget vidare om att köra till nya platser. Och dimma underlättar inte direkt.

Man fick kaffe.
Det smakade sådär. Men eftersom bilen gick igenom utan några som helst anmärkningar förlåter jag dem för det halvdana kaffet. Grymt bra besiktningsställe det där!

Och så har jag köpt en kastrull i julklapp till mig från företaget.
Hoppas att jag blir glad.

Och så har jag strålat mig för tionde gången. Bara fem gånger kvar.

Tja, det var väl allt.

måndag 18 december 2017

Ser man på

Är jag måhända lite synsk?
Här satt jag i fredags och fantiserade om att solen skulle gnistra i det lätta snötäcket på söndag.
Och vad vaknade jag till?
Jo, detta!
Ok, solen gnistrade kanske inte.
Men ändå, det kom snö!

Inför nästa helg ska jag schemalägga ett inlägg om hur härligt det känns att vinna storvinsten på Eurojackpot och veta att man aldrig behöver jobba en dag till i hela sitt liv. Om man inte vill, alltså.
(Det vill man inte!)

söndag 17 december 2017

Jobbar hårt på att bli utvilad

Detta är ett förhandsinställt inlägg.
När det publiceras hoppas jag att jag fortfarande ligger och sover i min lilla stuga på landet. Eller så har jag gått upp och precis tänt en sprakande brasa och sitter under en filt i mitt soffhörn och dricker kaffe. I min fantasi luktar det gott av granris och hyacinter. Och utanför gnistrar det av rimfrost i det lätta snötäcket.

Som sagt, så vill jag gärna att det ska vara.
I verkligheten är det kanske mer troligt att det luktar död mus och regnar hela helgen.
Och så har det kanske hänt något fullständigt katastrofalt i världen som man borde ha kommenterat här, men inte gör eftersom inlägget är skrivet på fredagen och då verkar man vara en fullkomligt känslokall idiot, vilket leder till en total hatstorm som man inte orkar försvara sig mot eftersom hälften ändå kommer att feltolka det man skriver och sedan måste man lägga ned bloggen och ägna sin fritid åt andra saker. Som att virka tofflor... Och det vore ju rent förfärligt tråkigt. Speciellt med tanke på att jag aldrig lärt mig virka.

Återkommer om detta.

lördag 16 december 2017

Dagens lyxproblem

Jobbet får lov att ge mig en julklapp för 450 kronor.
Eftersom jag är jobbet, så måste jag nu hitta en lämplig julklapp åt denna kinkiga människa.
Jag funderar på att ge mig själv ett presentkort.

Jag har fan talang för att skjuta upp jobbiga saker.

fredag 15 december 2017

Men hur är det möjligt?

Ibland förstår jag inte hur min hjärna fungerar. Det gör inte min kollega heller. Jag förvånar henne ständigt genom att ha koll på ganska orimliga saker.

Kollegan: Hjälp! jag har tappat bort inloggningskoden till *random sak man behöver inloggningskod till*. Jag skrev upp den på ett papper och nu är den borta. Den är borta!

(Paus för hyperventilerande och hysteriskt rivande bland högvis med papper.)

Jag: Du skrev upp det på baksidan av sidan 16 i *random kunds* produktlista. Den ligger där borta.

Imponerande va?
Visst skulle man kunna tro att det är ordning och reda på mig?

Jomentjena. Hur förklarar man då att jag har lyckats tappa bort min peruk?
I ett rum som är 15 kvadratmeter stort.

Den fanns här förut och nu är den borta. Den är borta!
Ok, jag hyperventilerar inte och river inte hysteriskt bland våra saker. Vi har lite olika temperament, min kollega och jag. Men ändå.

Jag är mycket konfunderad.

torsdag 14 december 2017

I stormens öga

Idag har jag knappt haft någonting alls att göra. Alla uppdrag är ute hos kund för granskning. Imorgon lär det blåsa upp igen.

Men just nu.
Stiltje.

Det betyder förstås att jag borde gå hem från jobbet.
Problemet är bara att jag är för trött för att resa mig från stolen. Vilket kan vara det fånigaste problem jag haft på en månad.

För övrigt känns mina ögonbryn som skäggstubb.
Tja, det var väl det.

onsdag 13 december 2017

Men håret, vad sysslar du med?

Idag hittade jag det första helt oönskade hårstråt på en för hårstrån icke avsedd plats. Jaha, men tack för det, då.

På huvudet däremot...

Alltså, det ser ut som om jag håller på att bli skallig. Vilket ju är lite ironiskt med tanke på att det ju faktiskt är tvärtom.

Snart kommer jag att se ut som Göran Greider.
Inte för att det är något fel på honom. Men det känns inte riktigt som min look.

tisdag 12 december 2017

Nedräkning pågår

Åtta arbetsdagar kvar till julledigheten.

Om jag jobbar 12 timmar om dagen så kanske jag kan klara allt som borde göras innan julafton.

Äh, skoja bara.
Jag har inte en chans...

Men det som måste göras kommer jag att fixa.

Kämpa!

måndag 11 december 2017

Att folk orkar

Arne Weise rasar tydligen mot SVT:s julvärdsbeslut.

Två personer! Som inte är direktsända!
Det är uppenbarligen för jävligt.

Alltså, Arne får så klart tycka precis vad han vill om TV på julafton.
Men varför ska Aftonbladet skriva om det?

Och varför i hela fridens namn klickar jag på sådant?

Nu vill jag skölja min hjärna med Klorin.
Men det får man väl inte i det här landet? Det är väl inte det minsta miljövänligt antar jag.

söndag 10 december 2017

Ja, se det snöar...

ja. se det snöar. Det var väl...

SJÄVLA FAAN OCKSÅ!

Egentligen tycker jag inte speciellt illa om snö. Men jag ska vara på sjukhuset klockan 07.15 imorgon. Dit har jag planerat att ta mig med hjälp av lokaltrafiken.
Jomentjena.

Göteborg är bra på många saker. Eller, tja, vi har rätt goda räkor. Det är väl ungefär det, Men vad staden är riktigt urusel på är kollektivtrafik i snö.

Jag var ju redan tvungen att gå upp okristligt tidigt.
Nu måste jag gå upp ännu tidigare.
Typ strax innan jag lägger mig.

Jag vill stämma någon.

lördag 9 december 2017

Saker man kan göra en lördag

Jobba.

Ok, jag tycker lite synd om mig själv nu.

Nu låtsas vi inte om att jag själv har försatt mig i den här situationen genom att skjuta upp saker alldeles för länge. Det är ändå troligtvis någon annans fel. Kanske inte Robert Wells just den här gången, men någon...

Jag har det tillräckligt eländigt just nu utan att hålla på och anklaga mig själv. Nu behöver jag beröm, uppmuntran och lussekatter.

Lussekatterna har jag.
Kan man få ett hejarop, kanske?

fredag 8 december 2017

Filmer jag inte sett

Änglagård
Titanic
Så som i himlen

Det var tydligen 25 år sedan Änglagård hade premiär.
Hoppsan.

Jag har dock inga planer på att bryta vanan att undvika dessa filmer. Eftersom jag uppenbarligen överlevt utan att se dem så lär jag klara mig även i fortsättningen.

Vilka filmer har ni lyckats missa?
Tänker ni se dem?

torsdag 7 december 2017

Tröött

Jag har börjat jobba heltid igen.
Det kände jag mig absolut redo för.

Däremot kände jag mig inte riktigt redo för att omedelbart börja jobba 12 timmar om dagen.

Jävla jul och jävla alla människor som behöver sina jobb före den.

onsdag 6 december 2017

Strålande

Hittills har jag i den här processen varit radioaktiv och giftig. Nu är det dags att bli strålande!
Idag fick jag min första strålbehandling av femton och jag måste säga att jag är som gjord för detta moment.

Allt som krävs är att man ligger stilla och stirrar rätt ut i luften.
Min paradgren, ju!

Jag känner att jag kommer äga detta!

tisdag 5 december 2017

Plötsligt händer det

Imorgon får jag pengar från Försäkringskassan.
Med tanke på att jag varit sjukskriven sedan i augusti kan man tycka att det är på tiden.

I helgen var det flera tv-inslag på nyheterna om den speciella sorts sjukskrivning jag har fått. Det är ett försök som tydligen slagit väldigt väl ut. Människor kommer tillbaka till jobbet mycket snabbare än med vanlig sjukskrivning.
Ser man på. Tja, det kan ju bero på att de inte får någon ersättning. Sådant kan få vem som helst att släpa sig till jobbet.

Fast det är kanske bara jag som hade otur. När jag väl fick en handläggare som faktiskt jobbade med det här försöksprojektet gick det väldigt snabbt. Synd bara att det tog över tre månader innan jag fick det.

Nåja, nu är det löst. Och läge för lite sittdans i kontorsstolen.

Disco!

måndag 4 december 2017

Undrar om mitt vanligaste pyssel är med?

Ibland slår det mig hur orimligt mycket festliga böcker det finns. Om precis allting.
Som den här, till exempel.
Nu har jag tyvärr inte läst den. Men jag tänkte ändå dela med mig av ett eget skojigt litet tips om vad man kan göra med ett A4-papper.

Skriv en text.
Skriv ut den på ett A4-papper.
Läs igenom texten.
Drabbas av förlamande självförakt.
Riv pappret i bitar och kasta i papperskorgen.

Ha så kul!

söndag 3 december 2017

Första advent

Är det meningen att man ska göra något speciellt idag?
Tända det första ljuset i sin adventsljusstake, vet jag att man ska göra. Men är det något mer? Finns det någon tradition jag borde komma ihåg?

Jag hoppas att det i så fall inte är något jobbigt.
Min plan är att dricka varm choklad och titta på vinterstudion.
Inget mer.

lördag 2 december 2017

Ren och skär lögn

Jag har ju köpt en ny mobil.
Enligt Apple så har den mycket bättre kamera än min tidigare.

Fan, heller.

Den här envisas också med att ta suddiga bilder av golv och obegripliga foton från insidan av min handväska. Precis som min förra.

fredag 1 december 2017

Kan hon, så kan väl jag

Nilla hävdar att hon tänker blogga hela december också. Det tycker jag är en liten gnutta provocerande. Det känns nästan som en utmaning. Är det meningen att jag ska göra det också, då?

Nåja, det är säkert lättare för mig. För det här citerar jag direkt från hennes blogg.

”Men som vanligt är jag mån om kvaliteten i mina inlägg. Jag kan inte - hur mycket jag än skulle önska - skicka iväg undermåliga pissetexter. Det går bara inte.”

Det problemet har ju uppenbarligen inte jag.
Jag kan!
Och det bevisar jag dagligen.