Tjockisen läser

torsdag 12 april 2018

Hur går det med nyårslöftena, då?

Sådär, kan vi väl säga.

Men idag tog jag tag i projektet "byta frisör."
Och tänka sig, jag fick en tid redan i morgon.

Kändes ju jättebra.
Tills jag kom på att det är fredagen den 13:e.

Men å andra sidan...
(ungefär så här, fast grått)

Jag tror inte att det kan bli mycket värre.

onsdag 11 april 2018

Vårshopping

Det var ingen som på allvar förväntade sig att få se några kläder här, va?

Jag har redan kläder. Vad jag däremot inte har är ett fungerande minne. Det tar mig mindre än 7 minuter att glömma bort om jag tagit en tablett eller inte.

Alltså, en dosett.
I trendigt rosa. Om det nu är trendigt? Jag hoppas det. Det vore kul att ha något trendigt för en gång skull. Om inte, så kanske den hinner bli det. Jag har fem år på mig. Rosa borde väl vara rätt någon säsong.

Fast, jag funderar på att köpa nya träningsskor också. Även om stödstrumporna inte gjorde någon större skillnad, kanske ett par nya skor kan kapa några halvtimmar på min träningstid. (Nej, vi talar inte sekunder eller minuter här...)

Om inte annat kanske jag kan hitta en snyggare färgkombination än lila och limegrönt?

tisdag 10 april 2018

Jag har fått en present

Min träningskompis har gett mig ett par kompressionsstrumpor. Snällt va?
Nu låtsas vi inte alls om att sådana även kallas stödstrumpor och att jag har råkat testa ett program som jag inte riktigt förstår mig på och lyckats skriva "text" mitt i bilden. Ok?
Vi kan också ignorera det väldigt skrynkliga knäet. Det blev tydligen lite hud över när jag komprimerade mitt underben.

Dessa strumpor ska tydligen få mig att studsa fram på pigga fötter och slippa mjölksyra och en massa andra käcka saker.

Fast nu börjar jag misstänka att det kanske betyder att min träningskompis börjar tröttna på mitt helt orimligt långsamma tempo... Och att det är en pik.
Det är ju inte alls snällt.

Men ha ha ha på den idén.
Igår hade jag dem på mig och jag var sämre än någonsin.
Vilket är en prestation i sig.

måndag 9 april 2018

Impulsköp

Men kolla! Hur coola är inte de här bönorna?
De ser verkligen ut så där, även när man öppnar påsen.
Klart att jag köpte dem.

Nu har jag ju visserligen aldrig någonsin lyckats med varken ärtor eller bönor i mitt trädgårdsland, så chansen att jag någonsin ska få skörda de här snygga bönorna är nog minimal.
Vilket på ett sätt är rätt bra, eftersom jag tycker att bönor är ganska äckliga att äta.

Varför jag köpte dem?
Men hallå, sa ju det. Overkligt coola, ju.

(Coola bönor? Min inre tonåring skäms så mycket för mig att hon bara vill dö just nu. Men det kan hon gott ha. Jag var helt dum i huvudet som tonåring.)

fredag 6 april 2018

Men hallå där

Solen skiner.
Det är fredag.

Varför i hela fridens namn sitter jag på jobbet?
Detta måste omedelbart åtgärdas.
Det är helg!
NU!

onsdag 4 april 2018

På huvudfronten inget nytt

Eller, håret växer ju.
Men det blir fan inte snyggare.

Just nu ser min frisyr ut som om jag snattat den på Toys R' Us.
(Tänk att du sprättar upp en teddybjörn, tömmer den på fyllning och trär den på huvudet. Ungefär så.)

Det är faktiskt ingen bra look för en medelålders kvinna.
Eller för kvinnor i någon annan ålder.

Mitt liv utan dåliga hårdagar är uppenbarligen över.
Lite synd ändå.

tisdag 3 april 2018

Traditionsenligt

Jag har firat påsk.
Med massor av påskris.
Visserligen eldade jag upp mitt, men jag tycker ändå att det räknas som firande.
Jag passade förstås även på att ta en bild av årets snödroppar.
För det ska man göra som en påminnelse om att det faktiskt kommer att bli vår i år också. Även om det verkar helt orimligt efter 400 dagar februari och 300 dagar mars.
Eventuellt kommer bloggen så småningom även att publicera bilder i andra färger än gulbrunt och gråbrunt.
Om det inte blir torka i sommar också, förstås.
Då kommer färgskalan att vara den samma.
Det är kanske lika bra att lära sig älska den?

tisdag 27 mars 2018

Kolla, vad fint!

Mer snö! Vad härligt. Då blir det ju ljusare. Vilket ju kan behövas nu när det precis blivit sommartid. Mycket lycklig över detta.
Mycket.
Så glad att jag faktiskt var tvungen att ställa mig och dunka pannan i kylskåpsdörren en stund.

Med uppenbar känsla för tajming lyckades jag dessutom tappa mina handskar på spårvagnen igår.
Men tumvantar är ju charmigt.

Livet leker!

onsdag 21 mars 2018

Får jag lov?

Roliga, smarta, nojiga, alltid läsvärda Ellen har ålderspanik.
Nu är hon visserligen bara 34, men eftersom jag hade min värsta ålderskris vid 25 kan jag sympatisera. Allra roligast är när hon funderar på hur hon ska dansa när hon är 67 eftersom hon varken kan bugga eller dansa pardans. Kommer hennes Shakira-moves vara fel?

Nu är jag ju nästan 20 år äldre, men jag kan fan inte heller bugga eller dansa pardans!
Och jag började dansa till YMCA med Village People.
Den dansen känns inte heller helt aktuell.

Det festliga är att för 20 år sedan hade jag en äldre arbetskamrat som oroade sig för samma sak. När han hade börjat dansa var det bara Stones som gällde. Så han kunde inte heller, ni vet... bugga eller dansa pardans.
Vem gör ens sådant?

Nu gillar jag ju inte att dansa direkt.
Men blir det dans på PRO:s årsmöte (ha, som om jag skulle gå med i en förening!) kommer jag att kräva att de spelar Knock on wood med Amy Stewart.
Sedan kommer jag troligtvis att bryta lårbenshalsen.

tisdag 20 mars 2018

Lite tyst härifrån

Detta beror enbart på att jag den senaste tiden tydligen har betett mig som en helt normal människa. Inte ens jag har skämts över mig.
Och jag har en nästan övermänsklig förmåga att göra just detta.

Något säger mig att det inte kommer att bli långvarigt, så jag försöker njuta så länge det varar.

tisdag 13 mars 2018

Jag fortsätter briljera

Idag spillde jag en halv kopp kaffe på mig själv.
När jag jag sprang för att försöka rädda tröjan från fläckar för livet råkade jag rycka upp toalettdörren för någon som satt och bajsade.

Jag är osäker på om vi var presenterade innan.
Men jag är ganska säker på att han inte kommer att glömma bort mig nu.

onsdag 7 mars 2018

Med uppenbar känsla för småprat

Det kan hända att jag råkade ondgöra mig över rawfoodfolkets eviga tjat om sina chokladbollar...

...till någon som visade sig vara dietist och ha just rawfoodbollar i det gemensamma kylskåpet.

Smidigt!

tisdag 6 mars 2018

Saker som är svåra

Nu har vi flyttat vårt företag.
Eftersom vi inte trivs med att sitta och uggla för oss själva har vi flyttat in bland en massa andra företag. Så hade vi det förut också, fast då var vi bara 6-7 företag på samma adress. Nu är det kanske 20.

Så nu ska man alltså presentera sig och försöka göra ett gott intryck.
Det går väl sådär.
Hittills har jag presenterat mig för samma person tre gånger.
Och jag kan fortfarande bara två namn.
Det ena är mitt och det andra är min kompanjons.

Jag är fan inte kompatibel med folk.

söndag 25 februari 2018

Jag är uppenbarligen inte ensam

Det är nästan så att jag vill ta ett extra blodprov...

lördag 24 februari 2018

Inte basist, men...

Nog fan önskar jag att jag hade hållit ut lite längre med musiklektionerna.
På min tid var man tvungen att gå och lära sig spela blockflöjt innan man fick börja spela något festligare instrument.

Blockflöjt! Instrumentens motsvarighet till mozzarella, helt mesigt och meningslöst för sig själv. Efter att ha tutat ”köp varm korv” tillsammans med en grupp lika musikaliskt lågbegåvade i en termin, gav jag upp.

Fast ändå, det hade ju varit kul att kunna spela något instrument! Då hade man ju till exempel kunnat bli en sådan där störig ”kille med gitarr”.
Fast inte kille då, förstås.

Tant med tvärflöjt?
Det hade varit störigt.

torsdag 22 februari 2018

Dagens

Humör: Det är fortfarande februari. Med andra ord - rätt uselt.

Klädsel: Grå stickad klänning som troligtvis är 15 år gammal, men still going strong. Eller, strong och strong. Allt beror ju på vilken attityd man har. Jag väljer att se nopporna som textur. Det ska vara många olika texturer för att bli intressant. Det har jag hört någonstans. Fast det kanske handlade om mat? Det där tipset kan ha kommit från Sveriges Mästerkock. Nåja, det går säkert att överföra även på kläder.

Plan: Åka till Ikea och köpa två hurtsar till jobbet.

Mående: Förkylt. Men det känns rätt okej. Efter att ha klarat ett halvår med cellgifter och strålning utan att få den minsta lilla infektion, så kan jag leva med lite snuva och halsont. Åtminstone några dagar. Är det inte borta i övermorgon tänker jag börja gnälla.

Tanke: Kan jag vara den enda människan i Sverige som inte gillar pelargoner?

tisdag 20 februari 2018

Grävlingrumpa

Så här misstänker jag att en grävling ser ut bakifrån.

Det skulle också kunna vara den alla minst sexiga tolkningen av 50 shades of Grey, någonsin. Lindex underklädesserie inräknat.

Jag upplever även något annat som känns som en skräckfilm. The return of the näshår. 
Jag vill inte prata mer om det.

fredag 16 februari 2018

Ok, det är inte så synd om mig

Ibland sammanfaller en hel massa saker.
Den här veckan innehöll till exempel:
Vidrigt väder med blötsnö och hårda vindar
Jobbstiltje
Vinter-OS
En hel hög med trevliga biblioteksböcker
En kollega på skidsemester

Vad ska man göra?
Jag tog läslov.

Bästa jag gjort på länge. Istället för att sitta på kontoret och rulla tummarna (gör någon någonsin det på riktigt? Och i så fall varför?) har jag lallat omkring hemma i morgonrock, tittat på längdskidor och skidskytte, ätit god mat och läst en bok om dagen.

Jag har läst:
Den grymmaste månaden av Louise Penny (som gjorde mig hungrig. Jäklar vad de äter goda saker i Three Pines.)
Charmen med tarmen av Giulia Enders (som fick mig att fundera över vad jag äter och om jag borde vara snällare mot mina magbakterier. Rolig bok, för övrigt.)
Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren (som jag gillade även om den gärna hade fått vara lite läskigare. Böcker får alltid vara lite läskigare för mig. Jag är svårskrämd.)
Tjockdrottningen av Moa Herngren (som var otäck, fast inte på det mysiga sättet med spöken, demoner eller zombies, utan full av otäcka människor.)

Och nu är det fredag, äntligen. Dags för en välförtjänt helg. Jag planerar att titta på stafett och läsa Larmrapporten av Emma Frans. Vad ska ni göra?

fredag 9 februari 2018

En lånad vardagslista

Om man inte har något annat att skriva om kan man ju alltid ta en lista. Den här har jag nu sett på flera ställen, så här kommer ett väldigt vardagligt inlägg.

Något jag värderar högt i min vardag: Att jag har väldigt få inbokade saker. Jag mår inte bra när min kalender är full. Uppenbarligen inbillar jag mig att jag vill ha utrymme för spontana infall. Haha, vad gulligt. Det enda jag gör spontant är att äta brieost.

Det här äter jag till frukost: Kaffe. Då och då blir jag lite uppskrämd av alla som hävdar att "frukost är dagens viktigaste måltid" och då äter jag gröt några dagar. Sedan kommer jag på att allt smakar äckligt på morgonen och slutar igen. Jag blir helt enkelt inte hungrig förrän jag varit uppe några timmar. En morgon utan kaffe är dock en dålig idé. Jag har en tendens att vara lite... ska vi säga tvär, innan jag har fått koffein.

När jag går och lägger mig: Någon gång mellan elva och tolv. Borde lägga mig lite tidigare, men har svårt att komma i säng. Läser alltid innan jag somnar.

Saker som står på min vardagliga tråkiga to-do list som jag aldrig gör: Rensa garderoben, köp en hylla till köket, fixa ny lampa till biblioteket, släng xxx (diverse stora jobbiga saker som inte bara kan slängas i soporna), lämna utrensade saker till Myrorna.

Det här äter jag till lunch: Troligtvis rester från gårdagens middag. Idag torsk med citron- och dillsås, potatis och ärtor. Äter jag ute är det troligtvis tisdag för då kan man få fläsk med löksås. Mmmm fläsk. Eller så är vi ute med kunder och då äter jag sådant som normala citymänniskor tydligen äter vilket oroväckande ofta är sallad eller sushi eller något annat obekvämt som jag kan drälla över hela mig.

När jag går upp: Klockan ringer 6.30. Det händer att jag går upp då. Fast kanske inte så himla ofta. Men strax efter sju brukar jag i alla fall vara på benen.

Jag går till jobbet/hem från jobbet: Till jobbet kommer jag någon gång före 9 för det mesta. Hem går jag vid femtiden. Om det inte är fredag. Då går jag någon gång mellan två och tre.

En vanlig vardagsmiddag: Något som för en normalsnabb människa antagligen skulle ta 25 minuter att laga, men som för mig ändå lyckas ta nästan en timme. Gissningsvis innehåller det bacon, grädde eller crème fraiche, för annars verkar jag inte tycka att det är värt jobbet. Alltid sås!

Vad jag gör på vardagskvällar: dumsurfar, läser böcker, tittar på teve, stirrar rätt ut i luften.

Har jag söndagsångest: Sällan, nu för tiden. Om jag har det så beror det oftast på att jag har tillbringat min helg ungefär på samma sätt som jag brukar tillbringa mina vardagskvällar - med att göra absolut ingenting. Då kan jag må lite kasst.

Wow - vilket liv! Kanske borde jag inte publicera detta? Man vill ju inte bidra till den där stressen som folk verkar uppleva när de läser om alla andras perfekta liv i social medier. Jag känner att jag kommer att bli kontaktad av en dokumentärfilmare vilken dag som helst...

onsdag 7 februari 2018

Nästa nyårslöfte påbörjat

Idag har jag badat.
I havet.

Havet höll en föga imponerande temperatur av 0,5 grader.
Men jag badade fem gånger, så sammanlagt bör det ju ha blivit... få se nu... 2,5 grad.
Fortfarande inte så värst varmt, va?

tisdag 6 februari 2018

Irriterande grej

Ni vet, när man lagat något, som överraskande nog blivit hur gott som helst, genom att följa ett recept man hittat av en slump på internet...

Och så hittar man det aldrig igen!

Det händer mig lite oftare än jag gillar att erkänna.

måndag 5 februari 2018

The only way is...

... tydligen åt det hållet. 

Och efter gårdagens monumentala ineffektivitet kan jag glädja universum med att jag idag har:
Jobbat hela dagen utan att en enda gång larvat runt med min mobil eller läst något på internet som inte varit helt och hållet relaterat till någon arbetsuppgift.
Varit ute och gått en mil i trappor och backar.
Lagat en vegetarisk middag med grönkål.

Möjligtvis kan jag också ha orsakat att helvetet frusit till is.

söndag 4 februari 2018

Dessa stolta planer

Idag hade jag tänkt göra en massa bra saker. Städa, måla lite, röja i garderober, ta en lång promenad och kanske till och med lägga en ansiktsmask.
Men så råkade jag titta lite på teve istället. Och på youtube. Och läsa ungefär halva internet.

Och sedan tittade jag upp och då hade plötsligt gått sexton timmar.
Hoppsan!

Ibland är jag så korkad att jag fan inte förtjänar att ha helg.

lördag 3 februari 2018

Nyårslöftena so far

Jag har just nu 15 mejl i inboxen.
Jag har varit på bio en gång.

Och jag har köpt en skjorta. Detta efter att ha provat ungefär 15 stycken. Det finns verkligen orimligt mycket kläder som inte passar mig. Vilket ju är bra för plånboken, men mindre festligt för självförtroendet.

Dessutom är jag inte helt säker på att skjortan jag faktiskt köpte är så himla snygg heller. Kanske blev jag bara avtrubbad. Men den gick i alla fall att knäppa och jag kunde röra på armarna utan att få blodstockning och domningar. Vilket är ovanligare än man skulle vilja tro.

Jag har för övrigt fått bilen tvättad också. Jag lämnade in den och fick den handtvättar och städad. Vilket ju låter tjusigt, men inte hjälpte ett dugg mot min fobi för biltvättar. Men den har jag ju nästan elva månader på mig att övervinna.
Hur går det för er?

fredag 2 februari 2018

Evigheten börjar nu

Februari. Världens i särklass längsta månad.
Enligt min hjärna har den redan pågått i veckor. Men min kalender envisas med att detta bara är dag två av de ungefär trettiotusen dagar som februari består av.

Och sedan kommer mars. Som jag hatar.
Det här kommer att bli festligt!

Så vad gör man för att pigga upp sig under denna evighetsgrå månad?
Igår testade jag med att gå till optikern.
Det blev jag inte gladare av.

Det finns människor som är skitsnygga i glasögon. Tyvärr är jag verkligen inte någon av dem.
Den stackars människan som skulle hjälpa mig att ta fram bågar höll på i en evighet och sade "nej, inte den" efter varje par jag provade. Till slut fick hon hämta hjälp.

Jag kan ha råkat säga att jag helst inte ville se ut som Maud Olofsson.
Ha, fet chans!
Maud Olofsson är hundra gånger snyggare än jag i glasögon.

torsdag 1 februari 2018

Kom att tänka på en sak

Den förra rubriken. Den kunde faktiskt precis lika gärna ha handlat om mitt hår.
Jag ser ut som ett grävlingsarsle på huvudet.

Det är nog dags att ta tag i det där nyårslöftet med att byta frisör.

onsdag 24 januari 2018

36 nyanser av grått

Hur få soltimmar är det egentligen rimligt att en månad bjuder på?
Det känns som en evighet sedan jag ens skymtade någon annan färg än grått.
Gatorna är grå.
Träden är grå.
Människorna är grå.
Himlen är grå.
Den lilla snö som finns är grå.
Den enda färg jag har sett idag tror jag är algerna som har börjat växa på träden eftersom det regnar hela jävla jämt.

(Stilstudie från västkusten)

Dagens unn blir alltså: tulpaner.
Nu ska jag ägna resten av dagen åt att stirra stint på dem.

Men fan, då

Här gick jag och kände mig sjukt duktig eftersom jag precis har bokat tid för synundersökning.
Och så var det inte ett av mina nyårslöften!!

Nu har jag ju varit duktig helt i onödan!

Eller, onödan och onödan... jag ser ju ungefär lika bra som en mullvad, så det är väl bra. Men ändå. Det var ju byta frisör som stod på löfteslistan.
Ännu jobbigare.

Jag tycker ju att det är ungefär lika obehagligt att gå till frisören som att gå till tandläkaren. Bortsett från att man slipper tillsägelser om att "vara lite flitigare med tandtråden" hos den förra då. Men å andra sidan har ingen tandläkare någonsin masserat min hårbotten. Så det står fortfarande ett-ett. Fast ibland får man kaffe hos frisören förstås. Det blir extrapoäng. Men tandläkaren behöver man bara besöka en gång om året förhoppningsvis. Poäng till dem. Lika igen.

Denna jämna match kan antagligen bara vinnas genom att någon bjuder på choklad.
Jag tror att tandläkaren kommer att förlora...

måndag 22 januari 2018

Jag har skaffat husdjur

Eller, skaffat och skaffat...
De tycks mer ha flyttat in. Tillsammans med det ekologiska rågmjölet, kanske?
Husdjur borde förstås ha namn...
Men de verkar inte ha några direkta personligheter och jag är alldeles för närsynt för att se vilka som är hannar och vilka som är honor, så jag gissar att de helt enkelt får heta Kim allihop.
Från Kim nummer 1 till Kim nummer 867.

Eller så får jag helt enkelt slänga allt jag har i skafferiet och skura.
Igen.

fredag 19 januari 2018

Bra nyårslöfte

Jag slapp se Ted! Istället såg jag den här.

Och här skulle det varit en bild på filmaffischen för Three billboards outside Ebbing, Missouri. Men uppenbarligen fungerar det inte att lägga till bilder när jag bloggar från min nya iPad. Nähä, vad ska jag då ha den till? Jobb? Suck.

Men filmen var bra i alla fall. Den baserades verkligen inte på en sann historia och tack och lov för det! Vem behöver mer verklighet?

Jag kanske missuppfattade något

Idag skrev Metro om inredningstrender.
Vit marmor var på väg ut och sammet var på väg in.

Nu har jag visserligen ingenting av vit marmor, men jag skulle nog ändå hellre välja det än sammet till mina köksbänkar. Verkar aningen opraktiskt när man till exempel ska panera fisk eller hälla upp knäck. Två saker som ingen människa, utom möjligtvis Leila, att göra utan att spilla, drälla och stöka till.

Sammet är över lag svårt för en människa som inte kan gå igenom ett rum utan att skräpa ner det. Men nu börjar jag fundera på om jag kanske ska sy en kudde av den där bruna sammetsklänningen. Eller ett par.

Haha, som om det skulle hända. Det är antagligen därför den ligger kvar på hyllan. Jag har väl inbillat mig att jag ska sy något annat av den. Fast först måste jag förstås få min symaskin att fungera. Och lära mig sy...

Men fatta hur dålig jag är på att rensa!

torsdag 18 januari 2018

När man har lite svårt att släppa taget

En tajt, ärmlös stretchklänning i brun sammet från slutet av 90-talet...
Oddsen på att jag kommer att använda den igen är inte jättestora, va?

Det är nog tur att jag har 11 månader på mig för att rensa garderoben.

tisdag 16 januari 2018

Helt onödig uppfinning

Detta är en donutsemla.
Den smakade aningen mer än vispad luft. Men inte mycket mer.
Det enda positiva jag kan säga är att den i alla fall inte smakade mandelmassa, eftersom jag inte gillar sådant. Fast jag gissar att det skulle räknas som ett minus av folk som faktiskt uppskattar semlor.

Betyg: en tsk florsocker, av fem.

Fast, jag kan förstås ha helt fel. Jag är inte hundra på att mina smaklökar har repat sig efter cellgifterna. Allt smakar visserligen inte robotröv längre, men det smakar ju inte direkt gott heller.

måndag 15 januari 2018

Jag måste vara en kass resenär

Det är tydligen meningen att man ska hitta magiska ögonblick när man reser.
Jag måste uppenbarligen göra något fel. Det jag hittar är vanligtvis:
Turistfällor
Överdimensionerade insekter
Kläder med mystiska mönster
Försenade bussar
Panflöjtsmusiker
Toaletter med överraskande spolfunktioner

Var håller Joe Labero hus när man behöver honom?

fredag 12 januari 2018

10 mejl och ett hoppsan

Check! Inboxen är rensad.
Nu har jag 10 mail liggande där.
Ett nyårslöfte "avklarat".
Eller tja, jag ska ju hålla det resten av året också. Men hur svårt kan det vara? (Famous last words, visst?)

Vi hittade faktiskt en billig lokal, centralt, med panoramautsikt över vattnet.
Och vad gör vi?
Vi tackar nej.
Hoppsan!

För vi har hittat en dyrare lokal med utsikt över... tja.. inget.
Men den är charmig.
Det blir nog bra!

fredag 5 januari 2018

En skrubb med söderläge

Vi har börjat leta lokal på riktigt nu.
Tydligen är det där tornet som jag spanade in inte ledigt. Synd!

Vad som däremot är ledigt i vår prisklass verkar vara skrubbar. Små skrubbar med fönster åt söder så att man kan få förmånen att svettas som en gris från maj till september.

De skrubbar vi hittills tittat på har haft utsikt över
a) en väldigt trafikerad gata
b) en innergård med strategiskt placerade soptunnor

Nåja, vi har bara börjat. Än har jag inte gett upp hoppet om att hitta ett stort ljust luftigt kontorsrum i charmig omgivning, med härliga grannar och utsikt över takåsar eller kanske vatten.Takterrass vore trevligt. Billigt ska det vara också. Just det.

Borde ju inte vara så svårt. Vi har ju mer än två månader på oss.

torsdag 4 januari 2018

Det går som en dans det här

I skrivande stund har jag 1996 mejl i inboxen.
604 färre än igår. Det är ju rasande stiligt.

Och jag har slängt de här kängorna.
Helt utan dåligt samvete. För det var inte bara så att de såg sunkiga ut. De läckte dessutom eftersom sulan spruckit.

Försökte boka biobiljetter till imorgon också. Men den tiden jag ville gå fanns det bara barnfilmer och Ted att välja på. Jag vill varken se barnfilmer eller Ted så där jätte-jättemycket.
Men annars, som en dans.
Typ hambo.

onsdag 3 januari 2018

Nytt år, nya naiva förhoppningar

Ser man på, det är dags att bli en ny och bättre människa igen.
Ett sådant tillfälle kan man ju bara inte missa. Jag började med att försova mig rejält till första dagen på jobbet. Känns väl sådär. Men det glömmer vi nu. Det är dags för årets nyårslöften.

1. Jag ska inte köpa ett enda plagg utan att prova det först.
(Någon råkade visst köpa en stickad tröja, som inte bara sitter rätt illa utan dessutom måste tvättas för hand, på mellandagsrean.)

2. Jag ska göra mig av med ALLA plagg som är för stora, för små, för fula eller bara obekväma.
(Jag har uppenbarligen gjort ovanstående misstag väldigt många gånger förut)

3. Jag ska göra iordning mitt skräprum så att det går att använda igen.
(Det har stått oanvänt i 2,5 år nu, så det kan väl vara dags?)

4. Jag ska sticka något.
(Ok, det kan betyda att garderoben utökas med ännu ett illasittande plagg, men det kan ju vara roligt medan man håller på. Jag har för mig att jag tyckte att det var roligt att sticka en gång i tiden.)

5. Jag ska gå en kurs.
(Vad vet jag inte - men det ska vara något jag absolut inte har någon som helst nytta av i jobbet. Dock inte makramé.)

6. Jag ska testa att göra en veckoplan och beställa hem mat på nätet.
(Det är ju aptråkigt att handla mat på vägen hem från jobbet. Kanske är detta lösningen.)

7. Jag ska gå på bio minst 6 gånger.

8. Jag ska inte ha mer än 30 mejl i jobbets inbox.
(Har just nu 2660 efter att ha sorterat och rensat bort drygt 2000 stycken.)

9. Jag ska åka till soptippen minst en gång.
(Nu har jag två kasserade grillar att göra mig av med. Om jag ställer en tredje bakom carporten kommer det att börja se ut som ett skrotupplag.)

10. Jag ska köra min bil genom en biltvätt.
(Det känns som om jag är tvungen att ta tag i den här fobin om jag ska behålla min svarta bil. Och bortsett från färgen så gillar jag ju den.)

11. Jag ska byta frisör.
(Inte för att jag egentligen har någon. Men jag brukar gå till samma tokbilliga ställe varje gång, eftersom jag i stort sett inte haft någon frisyr. Men nu känns det som om jag måste hitta någon som kan få det här lite glesa, spretiga, gråvita rufset att se ut som om det var meningen.)

12. Jag ska bada minst 12 gånger.
(Vinterbad, simbassäng, hav eller sjö - allt räknas utom badkar. Efter 7 månaders badförbud har jag lite att ta igen känner jag.)

Sådärja. Det får räcka. Lite roliga saker, lite praktiska och så några jobbiga. Det blir nog bra.